SeniorTaxi m.m.
Jag är senior, vet naturligtvis att det är så, men det känns lite konstigt att säga det. Nu har jag snart varit senior i två år. Har ännu inte lärt mig att utnyttja det som man kan utnyttja som senior eller som man oftast säger, som pensionär.
Häromdan åkte jag taxi från Löpargatan till G:a Karlebyvägen, taxiresan kostade 180 kronor. Det är inte ofta jag åker taxi eftersom jag har egen bil. Men nu var jag bortbjuden på middag hos min äldsta dotter med familj och till maten serverades vin så jag åkte taxi hem. Kan berätta att maten smakade mycket bra, det var lammstek med ugnsbakade rotsaker. Till efterrätt fick vi philadelphiaglass med hallon och ett glas likör till kaffet.
Jag har nu tagit reda på att man kan beställa ett Seniortaxikort, kortet kostar 50 kronor. När man använder kortet vid taxiresor, kostar resan inom stan endast 70 kronor. Visst är det fantastiskt bra. Läste i tidningen för ett tag sedan att är man 65+ kan man flyga till Stockholm för under 200 kronor. Om man går på bio i Stockholm, är biljetten 25 kronor billigare. Det är kanske så på andra orter också, tror inte att det gäller i Härnösand.
I Härnösand finns Hjälpsamme Sam för den som är över 65 år. Man kan få hjälp med byte av glödlampor, proppar och batterier, sätta upp tavlor eller hyllor, sätta upp eller ta ner gardiner, bära saker från vind, källare eller skåp, flytta mindre möbler, fästa sladdar, smörja lås eller gångjärn. Det är för att vi "gamlingar" inte skall ramla och bryta lårbenshalsen när vi kliver upp på stolar och stegar och ramlar ner. Sam är gratis, det är kommunen som står för kostnaderna.
Det finns säkert mycket mera som man kan utnyttja som senior. Nu tänker jag inte bara på alla smakportioner som bjuds på i affärerna. Vissa restauranger har billigare luncher om man är pensionär och äter efter en viss tid. Nu bryr jag mig inte om att forska i vad som kan vara billigare för oss äldre. Om det gäller några kronor hit eller dit, det har ingen betydelse. Det skall vara en större prisskillnad som t.ex. taxiresan som jag betalade 180 kronor för och kan få för 70 kronor. En flygresa till Stockholm som kostar under 200 kronor, det är något som känns bra. Men om jag får betala tio kronor mindre för en lunch om jag äter den en timma senare är oväsentligt. Hjälpsamme Sam är en väldigt bra verksamhet. Det är många som kan behöva Sam. Många är ensamma, har inga barn eller andra som kan hjälpa dem med diverse problem. Jag är lyckligt lottad, jag har mina barn som ställer upp för mig om jag behöver hjälp.
Även om jag som pensionär har betydligt mindre pengar att röra mig med än när jag arbetade, tycker jag inte att det är något problem. Pengarna räcker till och jag lever ett bra liv, saknar ingenting.
Skolskjutsminnen
Bröderna Krantz var de som klev på bussen efter mig och min kamrat. Jag var väldigt rädd för dem och det var nog inte bara jag som var det. Det sägs att mammorna i Ullånger varnade sina döttrar för två saker, det ena var för svag is och det andra för bröderna Krantz. En av bröderna bor idag i Gussjö och han är inte alls farlig, han är en trevlig person.
På hemväg från skolan klev jag av bussen först av alla. Då gällde det att snabbt springa bakom bussen eller att gå åt sidan. En klasskamrat till mig, Bengt, försökte att spotta på mig när jag klev av bussen. Det gick att öppna ett litet fönster längst bak där pojkarna alltid satt och genom det fönstret spottade han. Vår chaufför, Arvid Lundin, såg förmodligen inte det eller så brydde han sig inte.
På hösten när vi stod och väntade på att åka hem med bussen, fick vi flickor vara uppmärksamma. Pojkarna tog frön ur nypon och stoppade ner det innanför tröjan på oss. Det kliade mycket men man kunde inte göra något åt det då. Det gick ju inte att ta av sig tröjan och skaka den inför pojkarna.
Jag avslutar det här inlägget med ett skolfoto. Jag går i andra klass och vår lärare är fröken Pettersson.
Tisdagskänsla
Idag när jag vaknade var det tisdag, fast det egentligen är torsdag. Jag skall förklara vad tisdagskänsla är. När jag arbetade var tisdagarna de dagar som kunde kännas jobbiga, vet inte varför men det var bara så. Min syster och jag skickar e-mail till varandra varje morgon, har gjort det i flera år. Om någon av oss skriver att det är tisdag (fast det inte är det), då vet man att det inte känns så bra. Oftast kan tisdagen gå väldigt fort, det kan vara onsdag redan efter lunch.
Jag vaknade alltså i morse och kände att det var tisdag. Såna dagar känns det mesta tungt. För mig är morgnar aldrig speciellt roliga, men tisdagmorgnar är verkligt tunga. Jag låg och funderade på den blivande tapetseringen av vardagsrummet. Varför har jag bestämt att det skall bli av? Behövs det verkligen? Det är inget fel på tapeterna som sitter uppe nu, de är bara fula. Tänk vad jobbigt det blir att plocka ner allt från väggarna, ställa möblerna mitt på golvet och förbereda för målaren tills han kommer. Sen ska allt upp på väggarna igen, möblerna tillbaka. Då kanske jag vill möblera om. Hur ska då det se ut? Det känns som ett oöverstigligt hinder. När jag till slut orkar kliva upp, äta frukost och läsa tidningen, läser jag att vinterdäcken på bilen skall vara bytta senast fredag den 15:e. Jag trodde att det var den sista april som var sista dagen för vinterdäck. Det gör inte morgonen bättre. Det kommer jag inte att hinna få gjort. Däcken finns hos min måg och han brukar byta dem åt mig, har han inte tid gör sonen det. Kommer nån av dom att ha tid? Dom har så mycket att göra, inte ska jag besvära dem. Oj Oj Oj, vad allt är besvärligt.
Bara jag kan få bort tisdagen ur mitt huvud, kommer allt att kännas mycket bättre och enklare. Jag vet att mina döttrar har lovat att hjälpa mig både före och efter tapetseringen. Jag vill ha nya tapeter, jag vill göra en förändring i rummet. Jag vet att nån av grabbarna kommer att byta däck på min bil, hinner dom inte före fredag så kommer jag inte att sättas i fängelse. Varför ska jag tycka att det är besvärligt att göra saker? Beror det på att jag är pensionär och har kommit in i en stillsammare lunk än tidigare? Jag blir lite rädd för det, vill inte bli en gnällspik som sitter och klagar på livet och att det inte händer någonting. Det är ju jag som måste besluta om det skall hända något, det vet jag.
Iallafall så tog jag en promenad i vårvädret för att få bort tisdagen ur huvudet. Gick till Sälsten, lyssnade till fåglarna som kvittrade överallt. Vattnet kluckade mot stranden och några isflak flöt omkring. En bit ute på vattnet simmade några svanar.
När jag kom hem gjorde jag i ordning en kopp kaffe, satte mig på altanen och njöt av våren. En nässelfjäril satt på en vägg och gjorde som jag, njöt.
Penseérn som jag planterade i en kruka igår lyste i solen.
Det var bra att jag tog promenaden för tisdagen gick väldigt fort. Nu är det torsdag som det skall vara.
Stockholmshelg
Resan startade klockan 07.00 med buss från Härnösand. Framme i Sundsvall var det dags för första fikat, kaffe och biskvi som jag tagit med mig. Man måste se till att få energi inför en resa. Nästa stopp blir strax före Söderhamn, bussen börjar gå dåligt och chauffören måste stanna. När han stannar börjar det ryka och bolma från motorn (motorn sitter bak på bussen). Alla fick lämna bussen. Efter ca en och halv timma kommer ersättningsbuss och kör oss vidare mot Stockholm. Då är vi frusna och kaffesugna. Bussvärdinnan stiger på efter någon timma och säger att Y-buss bjuder på fikat. Beställningarna tas upp med början längst bak. Tur att vi sitter ganska långt bak i bussen för smörgåsarna räcker inte långt, 58 passagerare och kanske 10 - 15 smörgåsar. Kanelbullar och godisbitar finns till övriga 40 som gärna också ville ha en smörgås.
Vi anländer till Cityterminalen nästan två timmar försenad, men vad gör det. Huvudsaken att vi kommit fram välbehållna. Hotellet där vi skall bo ligger väldigt centralt, bredvig Hötorget. Vårt rum har utsikt mot Drottninggatan. Rummet är bra, inte så breda sängar som det brukar vara på hotellrum, sängen är 140 cm. Det är inga problem, vi kan samsas. Problemet är att det finns bara ett dubbeltäcke, jag gillar min syster men vill ha ett eget täcke. Vi löser det, jag som är äldst får täcket. Min syster får påslakanet och en morgonrock, visst är det rättvist. Nästa dag kommer städerskan med ett täcke till, hon hade tydligen förstått varför täcket var urplockat ur lakanet. Kan berätta att min syster sov bättre med påslakan och morgonrock än med täcket hon fick.
Sedan vi installerat oss går vi ut i vimlet. Jag älskar storstadsvimlet; ljudet, dofterna och människorna av olika nationaliteter. Kan inte tänka mig att bo i en storstad, men är gärna där några dagar. Vårt första mål är Filmstaden, vi skall bestämma oss för vilken film vi skall se. Vi går alltid på bio och ser film, ibland blir det två filmer under samma helg. Nu bestämde vi oss för King Speech. Filmen handlar om hertingen av York som är tronarvinge efter sin bror som blir kung av England när fadern avlider. Hertingen stammar och får problem när brodern avsäger sig tronen, han måste tala då till folket och klarar inte av det pga stammningen. Filmen är sevärd, se den. Middag äter vi innan vi går på bio på en trevlig restaurang på Drottninggatan, vi har ätit där tidigare. Det är ett bra ställa att sitta och titta på folk som går fram och tillbaka utanför på gatan.
Nästa morgon sedan vi ätit hotellfrukost går vi i affärer. Gamla Stan börjar vi med, det brukar vi också göra. Vi gör nog ungefär likadant varje gång vi är i Stockholm, men eftersom vi båda inte har några krav på stora förändringar så är det helt OK. När Gamla Stan är avverkad, traskar vi vidare mot Sergels Torg och mera affärer. När vi väl kommit igång med inköpen går det bättre och bättre, vi får många påsar att bära. Vi hinner naturligtvis med den traditionella Irish Coffeyn som smakar bra. Till slut är våra fötter trötta så vi återvänder till hotellet för en välbehövlig vila.
På kvällen hittar vi en restaurang där vi äter middag och njuter av livet. Ingen av oss känner för nattklubb eller dans så vi återvänder till hotellet och ligger i sängen och tittar på TV. Vi ser på en komedi som är urdålig, inte rolig bara hemsk. Släcker TV-n innan filmer är slut och säger godnatt.
På söndagmorgon efter frukost checkar vi ut och går till Cityterminalen där bussen går mot Härnösand klockan 11.00. Vi är nöjda med vår Stockholmshelg och sätter oss tillrätta för hemfärd i lugn och ro. Men oj vad det kan bli. Bakom oss sitter två kvinnor från Kramfors, de har inte varit i Stockholm tillsammans utan råkar träffas på bussen. De pratar oavbrutet från Stockholm till Härnösand, det handlade om allt. Så fort ett ämne är avklarat kommer de in på ett annat. Hittar de inget nytt börjar de om från början. Vi känner oss tillslut som en i deras familjer, känner till familjerna, jobbet, sjukdomshistorier, sambon, ja allt som hänt deras familjer under flera år.
Nu ser vi fram emot vår sommarsemester. Vart vi ska åka är hemligt än så länge, våra barn brukar tycka att våra resmål är töntiga och komma med många andra förslag.
Himmel, vad vackert
Naturen är helt underbar, oavsett vart i världen man befinner sig finns naturen på plats. Nu har jag inte varit på så många platser i världen, men jag har TV och har sett hur det ser ut på andra ställen än Sverige. Tänk dig en vår med vitsíppor, blåsippor, tussilago och björkar som just håller på att slå ut. En sommaräng med alla vilda blommor, en välplanerad trädgård med sällsynta blommor, en blomlåda utanför ett fönster med blommor i härliga färger. En höstdag där träden är klädda i färger som inte går att återge. Samma träd blir lite senare frostiga efter de första kalla höstnätterna. En skog med snötyngda träd, man kan bara njuta. Ibland blir jag alldeles förstummad av naturen. Allt som jag räknat upp gillar jag väldigt mycket, men det finns några saker som jag kan känna speciellt för, blommor naturligtvis men också moln, träd och vatten.
Idag tänkte jag ha en liten fotoutställning av moln. Vid olika tillfällen har jag fotograferat himmel och moln. När man var liten (och kanske som vuxen också) tittade man på molnen och såg olika figurer, det gäller bara att ha fantasi.
Visst är det härligt med våren, om du tittar noga ser du svanarna som kommer.
Ulliga, gulliga moln en aprildag.
Någon timma efter sen kortet ovan fotades är det här taget, det är aprilväder.
Är det ett får eller ??????
Det ser hotfullt ut, blir det åska mån tro?
Moln vid Sälsten en höstdag, det ser ut som molnen försvinner ner i havet längre bort.
Både mörk och ljust på samma gång.
Jag gillar skorstenarna, finns med på flera fotografier.
Det här är ett av mina favoriter.
Det ser ut att himlen brinner.
Visst kan det vara vackert på vintern.
Hoppas att du gillade mina moln, kanske visar jag mina träd och mitt vatten längre fram. Ta vara på naturen och njut av den. Tänk på att det mesta i naturen är gratis men att vi måste vara rädda om den.
Minnesbilder av ditt och datt
En gång när jag var ca 10 - 11 år gammal, cyklade jag och min pappa till Nordingrå. När vi kom fram till Kiörningsgården, stannade vi för att fika. Kiörningsgården är ett gammalt pensionat i Nordingrå, har funnits över 75 år. Bara det att vi skulle fika där var stort för mig. Pappa beställde kaffe till sig och saft till mig och till det en tekaka med ost. När det serverades fick vi kniv och gaffel. För mig var det konstigt att äta smörgås med kniv och gaffel, hade aldrig sett det förut. Men eftersom vi fick redskapen, föll det mig inte in att man kunde äta med händerna utan jag åt med kniv och gaffel.
Första gången jag åt glass kommer jag också ihåg, det måste ha varit i början av 50-talet. Vår moster och morbror hade ett hotell i Torrom, hotell Lindfors. En gång när vi var där, hade moster Selma bröllopsgäster som skulle få glass till efterrätt. Vi fick då äta upp glassen som blev över när gästerna fått sitt. Morbror Edvard sålde dricka, Risingsbo dricka. Han hade lager i ett uthus och körde ut därifrån till olika kunder. Det var fantastiskt att få en hel dricka själv.
Det var spännande att vara i Torrom, hotellet var jättestort tyckte vi barn. Jag vet inte hur många gäster de kunde ha, tror inte att det var många övernattande gäster. På övervåningen var det uppstoppade fåglar överallt. I köket, som var både hotellkök och familjens kök, fanns en stor fågelbur med levande fåglar, finkar. Det var ett vanligt kök, inte stort med tanke på att det skulle lagas mat till hotellgäster. Undrar vad hälsovårdsnämnden skulle ha tyckt om att det fanns levande fåglar i ett hotellkök? I källaren hade morbror Edvard en klädaffär för män. Vem som skötte den vet jag inte. Moster Selma hade hotellet och familjen och morbror Edvard körde ut dricka.
Sparris åt jag första gången när jag min kusin Rulle gifte sig. Bröllopsmiddan hölls på Björkudden och det var många gäster. Jag tyckte att sparrisen smakade illa, kunde inte äta upp den. Samma helg som bröllopet ägde rum, bodde en stor artist på Björkudden. Ni yngre kanske inte kommer ihåg Robertino, en italiensk ung sångare. Han var mest känd för sången O Sole Mio. Robertino reste runt i landet och sjöng, hade naturligtvis med sig en manager. Robertino såg bruden och ville sjunga för henne, men det fick han naturligtvis inte göra för managern.
Göran och jag äter bröllopsmiddag när Rulle och Majlis gifter sig.
När jag gick i skolan i Ullånger var det alltid fint väder på examensdagen. När vi kom hem från skolan åt vi cornflakes och mjölk som smakade sommar. Det är konstigt att cornflakes inte smakar så idag. Nu tror jag inte att det var fint väder varje år och inte heller åt vi cornflakes varje gång när vi kom hem. Men jag vill ha den känslan kvar.
Kommer ihåg när jag fick min första reservoarpenna. I skolan hade vi bläckpennor som man doppade i ett bläckhorn. Det blev lätt plumpar när man skrev. Det var en revolution att få reservoarpenna som man drog upp bläcket i pennan och slapp doppa. Tyvärr fick man inte använda reservoarpennan i skolan, det var för nymodigt. Efter några år hade alla den sortens penna och bläckpennan var ett minne blott.
Vissa höstdagar kan jag känna igen lukten som jag kände när vi flyttade till Härnösand 1957. Vi flyttade i början av oktober och det doftade höst, bilar och en massa andra okända dofter. Det doftade både gott men ändå väldigt främmande.
En gång kom min kusin Maj-Britt och hälsade på mig, hon bodde i Ullånger och hade åkte buss till Härnösand. Hon var något år äldre än vad jag var och vi brukade träffas ibland. Vi var kanske 14 - 15 år och inte vana att äta på restaurang. Mamma hade gett oss pengar och vi skulle gå på Tempo och äta. Det var naturligtvis en upplevelse för oss. Men det var inte så enkel som vi trodde att det skulle vara. Vi hade tänkt äta potatismos och korv, men det fanns inte på matsedel. Det stod potatispuré och inte potatismos. Vad var potatispuré? Nu kommer jag inte ihåg hur det slutade. Kanske beställde vi potatispuré och fick vad vi ville eller så åt vi något annat.
Då kommer jag ihåg något annat när det gäller potatismos. En gång kom farbror Gösta och faster Anna och hälsade på oss. Mamma skulle då bjuda på mat och hon gjorde hemlagad potatismos. När vi hade ätit säger jag till henne att pulvermos var mycket godare. Hon blev arg på mig eftersom jag sade det när släktingarna hörde på och för att jag klagade på hennes mat. Idag kan jag förstå henne, pulvermos är ju inte gott. Dessutom vill man inte höra att maten man lagar inte smakar bra.
