Hö
En dag när jag åkte till Stigsjö hade slåttern börjat, en traktor var i full gång med att slå hö på en åker. Jag kom då att tänka på vilken skillnad det är på arbetet med hö förr och nu. Idag är det sällan man ser en häst som drar en slåttermaskin, det är traktorer som gäller. Höhässjor är sällsynta, istället är det höbalar som ligger som stora mashmallows ute på åkrarna. 
Om man jämför dessa två bilder, visst ser den nedre bilden mycket trevligare ut.
När jag var barn var hela familjen involverad i slåttern, stora som små. Hästen gjorde det stora arbetet med att dra slåttermaskinen och räfsa ihop det slagna höet. Alla diken skulle dessutom slås för hand med lie och höet skulle räfsas upp för att sedan hässjas. Barnen fick hjälpa till med att räfsa och att bära höet till hässjorna. Vilken belöning det var när någon kom med fikakorgen. Alla som varit med och en varm sommardag suttit vid en höhässja och druckit kaffe eller saft, vet hur gott det smakade.
För den som hade många kor och behövde mycket hö, kunde det ta många dagar innan allt hö var hässjat. Sen var det bara att hålla tummarna för att vädret skulle bli bra. Om det blev regn kunde höet förstöras eller åtminstone bli mindre näringsrikt för korna.
När höet hade torkat var det dags för att köra in det på logen. Då började det roliga, man fick åka hölass. Jag kan känna känslan av det stickiga höet, vagnen som slängde hit och dit, det gällde att hålla i sig så gott det gick. När höet var urlastat och indraget på logen, gick den tomma vagnen tillbaka till åkern för att fyllas igen. Sen var alla ungar uppe på hölasset på nytt.
Här åker vi hölass i slutet av 40-talet. Bilden är tagen i Skidsta, nedanför vårt hus som ni ser i övre högra hörnet. Längst till vänster på kortet sitter min bror, nästa person är grannflickan Gerd och deras hund, sedan kommer jag. Margit sitter bredvid mig och efter henne sitter Kurt.
När vi i början av 50-talet flyttade till Vallen, hade vår familj bara några kor och inte så stor loge, det gick inte att hoppa i höet där. Men vår närmaste granne hade många kor och också mycket hö. Där kunde vi vara i höet och leka och sova över. Vi gjorde också kojor i höet med gångar som gick från koja till koja. Vi sov i höet, det var spännande. Vi kunde vara många som sov över tillsammans.
I mitten av 60-talet kom jag in i en bondefamilj. Mina dåvarande svärföräldrar hade jordbruk och där var jag med då höet hässjades. Längre fram skaffade svärfar en hövändare och höet hässjades inte längre. Det vändes flera gånger på åkern tills det var torrt och "hösvansen", som ni ser på bilden, tog höet direkt från åkern och körde in det på logen. Det fanns ingen möjlighet att åka med, hölassens tid var ute. 
I slutet av 70-talet tog jag och min dåvarande man över jordbruksfastigheten. Mina barn har därför fått uppleva att hoppa i hö och sova med en massa kamrater i höet. På 80-talet skaffade vi en maskin som gjorde höbalar och då gick det inte längre att leka i höet som tidigare.
Så här såg det ut i ladan när löshöet ersattes med höbalar. 
Att det var bättre förr stämmer inte alltid. Numera går allting fortare, det behövs inte lika många personer för att skörda och ta rätt på hö. Jag ser det med nostalgiska ögon, kommer ihåg det roliga. Det är lätt att glömma slitet som var varje sommar med höbärgningen.
Mina resor till USA - nr 2
Jag reste från Midlanda 19 juli 1999, var väldigt nervös men samtidigt förväntansfull. Efter säkerhetskontroll på Arlanda var jag på väg, en ung tjej på 18 år satt bredvid mig. Hon var trevlig, vi pratade om lite av varje och snart var vi framme i New York för passkontroll och byte till nästa plan. Planet till San Fransico blev försenat två timmar p.g.a regn och åska och vid 3-tiden på natten mötte min bror mig på flygplatsen.
Detta är huset där min bror och hans katt Ratte bodde
Min bror var fastighetsmäklare i Bear Valley, en skidort i Kalifornien. Det fanns inte många fast boende i den lilla staden, men väldigt många fritidsboende. Det var inte vanliga fritidshus utan pampiga villor för folk med pengar. Jag fick följa med och titta på några hus som var till försäljning, bl.a. skådespelaren Robert Konrads hus. Huset var enormt stort med alla bekvämligheter, en utsikt som var fantastisk.
Det är märkligt att en stad i Kalifornien kan få så mycket snö under vintrarna att det inte går att köra bil utan det är snöskoter som gäller. Sommaren är väldigt varm, precis som man tycker att det skall vara i Kalifornien. Det finns också björnar där. Den som bor där måste tänka på att aldrig lämna matvaror i bilen eller utomhus, det finns björn som luktar till sig maten. Vi åkte runt och skulle se om vi fick se björn, men de höll sig undan.
Eftersom min bror var på sin firma på dagarna fick jag roa mig själv. Jag promenerade mycket i omgivningarna, läste och njöt av lugnet som rådde. Det var väldigt varmt så ibland var det skönare att vara inne i svalkan.
Utsikt som jag njöt av vid en av mina promenader
Under min vistelse fyllde jag 55 år. På morgonen kom min bror och väckte mig med sång, fika på sängen och en present. På kvällen bjöd min bror och hans särbo mig på middag på restaurangen Red Dog.
En dag gjorde vi en utflykt och tittade på de stora träden i Calaveras North Grove Trail. Det är en nationalpark med enorma träd som måste vara tusentals år. Bilar kunde köra igenom träden och stubbar var stora som dansbanor.
Min bror är på väg genom ett jätteträd
Under två dagar åkte jag och min bror på en minisemester. Vårt första mål var Yosemite nationalpark. Det går inte att beskriva hur vackert det var, jag hade aldrig upplevt något liknande. Vi vandrade omkring och njöt av den fantastiska naturen. Därefter lämnade vi Yosemite och åkte vidare till Lake Tahoe och checkade in på hotell Harrahs, ett mycket flott hotell med casino. Det var en upplevelse att spela på casinot. Det fanns inga fönster eller klockor där, det var inte meningen att man skulle vara medveten om tiden. Ville man ha något att dricka var det bara att vinka på någon som gick omkring och bjöd på drinkar. Vi spelade, jag vann inget men min bror vann så det räckte till att betala för hotellrummet. Vi hade innehållsrika och trevliga dagar under vår resa.
Yoseite nationalpark
Harrahs i bakgrunden
När vi kom tillbaka till Bear Valley blev vi bjudna på middag hos min brors särbo. En släkting till hennes dotter var också där, han var en tvättäkta indian. Det var en mycket sympatisk äldre man, såg ut som en indian skall göra.
Varje sommar anordnades en stor musikfestival i Bear Valley och den sammanföll med min vistelse. På öppningskvällen var vi där och en sångerska vid namn Crystal Gayle uppträdde. En av dagarna fick jag följa med en operasångerska, Evelyn de la Rosa, och titta och lyssna på repetitionen av Barberaren i Sevillia. På kvällen hade vi picnick tillsammans med goda vänner till min bror som bodde i Bear Valley, Stu och hans hustru. En symfoniorkester spelade den kvällen på musikfestivalen och vi hade picnick på några klippor utanför och kunde sitta och lyssna på musiken.
Den 3 augusti åkte jag och min bror till San Francisco där vi gick omkring för att sedan boka in på ett hotell nära flygplatsen då jag skulle åka hem nästa dag.
Tidigt på morgonen den 4 augusti flög jag hem, var i Sundsvall dagen efter på eftermiddan där en av mina döttrar mötte mig. Jag är glad att jag tog mod till mig och åkte till min bror. Hade jag varit hemma i Härnösand under semestern tror jag att det kunde ha blivit jobbigt. Nu fick jag uppleva en massa saker. Dessutom fick jag och min bror tillbringa tid tillsammans. Han flyttade från Härnösand tidigt och vi träffades inte så mycket efter det. Nu hade vi mycket att prata om, det hade hänt en hel del i våra liv under de senaste åren.
Helsingfors t o r
Jag trivs att åka bort tillsammans med min syster. Vi känner varandra så väl och tycker om att göra samma saker. Vi kan sitta och titta på folk, prata när det behövs och när vi känner för det. Ibland kan vi ha suttit länge och tittat på allt som händer runt omkring oss och inte sagt ett ord till varandra på en lång stund. Folk som iakttar oss tror kanske att vi är ovänner eller less på varandra.
Lunchstopp gjordes i Tönnebro, det var lång kö för att få något att äta. Vi valde den enkla vägen, tog en hamburgare. Fick då lite tid över till en kortare promenad och frisk luft. Några kanadagäss låg och njöt av solen vid stranden.
Tervetuloa Valkoiselle Laivalle!
Suosittelemme tutustumista tähän oppaaseen, jonka tavoitteena on tehdä laivamatkastanne mahdollisimman miellyttävä ja mutkaton. Huoletonta merimatkaa!
Vi anlände till Stockholm vid 16-tiden och checkade in och gick ombord på båten. Jag hade aldrig varit på en sån stor båt tidigare. I slutet av 70-talet åkte vår familj, tre barn och två vuxna, till Finland. Vi åkte finlandsfärja från Umeå över till Vasa. Den resan går inte att jämföra med resan jag gjort nu.
När vi hittat vår hytt, packat upp våra väskor och bytt kläder, var det dags för att se oss omkring. Vi bodde på däck 11, rum 11828.
Hyttiavain
on avainkortti. hytin ovi on aina lukittava, muös yöksi. Avainkorttia ei pidä jättää oveen.
Vi åt middag (buffé), sedan satte vi oss så vi kunde se Stockholm skärgård på båda sidor om båten. Skärgården är fantastiskt vacker. Motivet på kortet nedan är kanske inte så vackert, men jag tycker det är vackert på sitt sätt. Skarvarna har tagit över öarna och träden står som skelett.
Dags sedan att utforska båten. Det fanns mycket att se. Promenaden som är 140 meter lång är omgiven av bl.a. affärer och restauranger.
Därefter prövade vi lyckan på enarmade banditer. Vi hade ingen tur, kanske beror det på att vi inte spelade för så mycket pengar och inte heller förstod riktigt hur vi skulle göra. Några euro fick vi kvar i fickan när vi vandrade vidare. Det var uppträdande på Atlantispalace av en dans- och sånggrupp, temat var New York.
Atlantis Palace, kansi 7
Kansainvälisen tason seurusteluravintola, jossa voit nauttia tanssimusiikista. Siellä sijaitsee myös Just bar, ja ravintolan kasinossa voit pelata uhkapeleja.
Efter det blev det dans till smäktande musik. Då ingen ville dansa med oss, bröt vi upp och gick till vår hytt för att sova. Under natten skjutsade båten oss mot Helsingfors där vi skulle vara framme till frukostdags.
Nästa dag efter frukost var det dags att utforska Helsingfors. Det regnade ordentligt när vi klev av båten, men efter nån timme slutade regnet och solen kikade fram.
Vi gick in och ut i affärer, handlade lite men tittade mest. Vi drog oss ner mot hamnen, var lite hungriga och tänkte äta lunch. Vid hamnen ligger marknadsstånd där det säljs lite av varje, man kunde även köpa enklare mat. Vi blev erbjuden att smaka siklöja, längst fram på bilden. Den smakade inte illa men vi beställde laxsoppa istället. Som tur var hade vi euro kvar sedan vi spelade på enarmade banditerna, så vi kunde betala soppan, 12 euro för två portioner. Soppan smakade mycket gott.
Min äldsta dotter skulle aldrig ha stannat kvar och ätit sin soppa på grund av alla fåglar som fanns överallt. Mannen (den huvudlöse) sitter och slänger mat till måsarna.
När soppan var uppäten gick vi tillbaka till båten och gick ombord.
Club & Lounge, kansi 13
Alkuillasta tämä klubi on musiikkibaari, josta avautuu upea merimaisema. Loppuillasta voit tanssia ja nauttia musiikista klubin musiikki-isännän johdolla.
När vi ätit middag vandrade vi omkring och hamnade till slut på däck 13 för att där lyssna på karaoke. Jag hade aldrig tidigare lyssnat på karaoke, det var mycket intressant. Vissa som sjöng gjorde det hellre än bra, andra var väldigt duktiga. Det är modigt av folk som vågar stiga fram och sjunga fast de inte är så duktiga. Nu var varken jag eller min syster sugen på att uppträda, så efter ett tag lämnade vi stället. Stannade till vid dansgolvet där en finsk orkester spelade smäktande vals, inte nu heller blev vi uppbjudna. Vi styrde våra fötter mot hytten för att sova.
Nästa morgon när vi vaknade var vi tillbaka i Stockholm. Efter frukost packade vi våra väskor och gick ut till bussen som väntade på att få köra oss tillbaka till Härnösand. Vi var tillbaka i Härnösand 17.30.
Satamaantuloajat
Suomen ja Ruotsin välillä on yhden tunnin aikaero. Suomen aika on tunnin edellä. Satamaantuloajat ovat paikallisaikoja.
Det var tre trevliga dagar tillsammans med min syster. Jag ser fram emot vår nästa tripp, det blir förmodligen sommarresan som i år skall gå till Luleå.
Till min syster; tack för den här resan!
