somherkalurn

Jag har varit i USA tre gånger. Tänkte berätta om dessa resor som blev av på grund av olika händelser i mitt liv. Min första resa var i april 1985 och jag åkte tillsammans med min pappa. Min äldsta dotter hade varit au pair i Kalifornien sedan juni 1984 och jag saknade henne oerhört. Som tur var bodde min bror i en stad i närheten av min dotters arbetsplats. När hon var ledig kunde hon vara hos honom och hans hustru. Jag visste att de tog väl hand om henne och att hon tillbringade mycket fritid hos dem. I mitten av 80-talet fanns inte e-mail så vår kontakt bestod av brev och telefonsamtal. Ibland när jag pratade med henne i telefonen och hörde att hon hade hemlängtan eller det var något annat problem, var det jättejobbigt att inte kunna hjälpa och stötta henne. Därför var den här resan så efterlängtad. Vi startade resan från Härnösand den 16 april och åkte tillbaka till Sverige den 8 maj.

Resan var bokad och väskan packad, det var dags att åka. Jag hade inte flugit många gånger och gillade inte heller att flyga så det var gruvsamt men spännande. Vi övernattade i Stockholm för att tidigt nästa morgon starta mot USA med mellanlandning i Frankfurt. Det gick bra, jag undvek att titta ut genom fönstret, klarade inte av det om jag kunde se landskap under mig. Flög vi ovanför molnen kunde jag titta ut, då kändes det inte som vi var högt upp. Nästa stopp var i New York där vi fick stå i kö i två timmar för att komma fram till en tulltjänsteman. Sen iväg på nästa plan till San Fransico där min bror och min dotter väntade på oss. Vi (jag och min dotter) grät båda två, vilken härlig känsla att få krama henne efter så lång tid.

Nästa dag guidade min bror oss i San Fransisco som är en underbar stad. Min bror var en ypperlig guide, han kände till staden och visade oss det bästa av den. Följande dagar promenerad pappa och jag omkring i Palo Alto, staden där min bror bodde. Vädret var som det skall vara i Kalifornien, varm och skönt. Vi, pappa och jag, tog också tåget till San Fransisco några gånger och strosade omkring där och var riktiga turister. Det finns så mycket att se. Så ofta min dotter kunde vara ledig, var hon tillsammans med oss.


Serpentinväg i San Fransisco

Vi åkte på en bilresa under en vecka, det var pappa, min bror och jag, vi åkte till San Diego. Resan dit tog en dag och gick genom ett landskap med stora grönsaksodlingar på båda sidor av vägen. När vi kom fram bodde vi i en bungalo vid kanten av Stilla havet och kunde sitta och titta på de som surfade. Vi besökte Sea World och Disneyland, det var så enormt stort, allt välordnat och välskött.

 
Uppvisning på Sea World

En dag åkte vi till Mexico, kommer inte ihåg vad staden hette. Vi shoppade, åt gott, tittade på folklivet och trivdes. På hemresan till Palo Alto stannade vi i Hollywood, gick på gatorna med stjärnorna och tittade på kändisarnas hand- och fotavtryck. Åkte till Bevery Hills och kollade in kändisarnas hus, oj oj vilka hus det finns.



Hemresan gick via Kustvägen, naturen som man åker genom är helt fantastisk. Höga Kusten är vacker men jag tror att Kustvägen slår det mesta. 


Utsikt när man åker Kustvägen

På vår bilresa var det så mycket att titta på, mitt huvud gick nästan runt runt för att hinna se allt. Jag var också väldigt godtrogen, trodde på allt min käre bror sa. Vid ett tillfälle passerade vi ett fält med kullar. Jag frågade honom vad det var för kullar. Då säger han att det är USA:s kungar som var begravda där. Det var spännande, tyckte bara att det var underligt att det inte fanns några skyltar om det. När han skrattade åt mej kom jag ihåg att i USA har det inte funnits några kungar.

De följande dagarna i USA tog vi det relativt lugnt, vi promenerade, handlade, umgicks med dottern, hade det skönt. Vissa dagar var det väldigt varmt, kunde vara 35 grader i skuggan, då ville man inte göra så mycket.
Allt i USA känns stort, inte bara människorna utan husen, affärerna, ja det mesta.

Människorna var också väldigt vänliga. Många säger att det inte är naturlig vänlighet utan att alla automatiskt ler och säger trevliga saker till varandra. Men pappa och jag fick hjälp många gånger när vi stod och studerade vår karta, det kom alltid fram någon person och frågade om vi ville ha hjälp. 

Det var en enorm upplevelse för mig, är så glad att jag fick tillfälle att göra resan. Fick träffa min dotter efter nio månader och fick umgås med henne, min bror och hans fru och med vår pappa.  

I oktober 1957 gick flyttlasset från Ullånger till Härnösand. Pappa hade fått jobb som domkyrkovaktmästare. Jag minns inte något från tiden runt flytten, kommer inte ihåg att vi packade ihop vårt hem och packade upp det i Härnösand. Min bror hade redan flyttat till Härnösand eftersom han började i realskolan i augusti samma år. Han fick då bo hos församlingshemmets vaktmästare. Församlingshemmet Ädelhem låg på samma tomt som vår nya bostad, vaktmästarbostaden. Tyvärr har jag inget foto av vårt hus men hittade ett på församlingsgården.



Vår nya bostad bestod av tre och ett halv rum och kök. Jag och mina två systrar bodde i ett rum, vår bror bodde i ett litet, litet genomgångsrum. Hans rum bestod av ett sängskåp och ett litet skrivbord med en stol. Sängen vecklade han ut när han skulle lägga sig, då kunde ingen passera genom hans rum. Mamma och pappa sov i en bäddsoffa i det rum där vi var på kvällarna och lyssnade på radio och senare såg på TV. Nästa rum var salen (vardagsrummet) där pianot stod. Rummet användes inte så ofta tror jag. Det fanns också en liten toalett med tvättställ, ingen dusch och inget badkar. Jag har tänkt mycket på det, hur kunde vi sköta vår hygien? På den tiden hade man inte så mycket kläder, bytte inte kläder lika ofta som nu för tiden. Vi gick inte heller till badhuset, det var endast när skolan hade baddag nån gång per år. Eftersom vi inte hade gymnastik (fanns ingen gymnastiksal på min skola) duschade jag inte där heller. Mamma tog emot ett dagbarn och ibland badade jag där när jag satt barnvakt. Men hur gjorde vi i övrigt? Undrar om mina syskon kommer ihåg det?

Det fanns inte någon tvättmaskin i huset, tvättstugan låg på andra sidan gatan. Det var en gammal tvättstuga med stora cementkar där tvätten kunde blötläggas och sköljas. Har för mig att det fanns en tvättmaskin, ungefär liknande som den på bilden. Jag antar att det gick att värma vattnet i tvättmaskinen. När kläderna gått runt i maskinen fick man pressa ur vattnet genom att "mangla" tvätten.   Jag minns inte om det fanns något torkrum eller hur mamma torkade tvätten. Mitt minne är att det var ett mörkt, fuktigt och otrevligt rum nere i källaren i samma hus som pastorsexpeditionen. Det kan inte ha varit lätt för mamma att sköta om en familj med fyra barn och inte ha ett riktigt badrum och tvättstuga.

Det fanns en vind i huset, lågt i taket och inte isolerad. På sommaren gjorde jag iordning ett hörn på vinden där jag fick ett eget rum och slapp dela med mina småsystrar.

Mina minnen från första åren i stan är väldigt diffusa. Jag trivdes inte, hade inga kompisar och skolan var jättejobbig. Från början när vi bodde i stan, åkte jag nån gång buss till Ullånger och hälsade på. Då bodde jag hos mormor och gick till skolan och träffade mina gamla klasskamrater. Men jag kände mig inte hemma i Ullånger längre och inte heller hemma i Härnösand. I Ullånger hade det varit tryggt, alla kände alla och miljön var lugn. I Härnösand var man mera okänd, stadslivet var helt annorlunda än livet på landet. Det tog tid att komma in i det livet.

Tittade idag på några barn som sparkade boll. Funderade då på vilka lekar jag lekte som barn. Det första jag kom att tänka på var att vi gjorde kor av kottar, benen var av stickor. Vi gjorde i ordning ladugården av stenar och mossa och annat som fanns till hands. Hur leken fortsatte, det minns jag inte. Förmodligen var det roligast att tillverka kossorna.

Ibland kunde det finnas Hemmets Veckotidning eller någon annan veckotidning hemma hos oss. Lyckan var när det fanns en pappersdocka att klippa ut. Då ritade jag kläder till dockan. Jag tillverkade också egna pappersdockor och deras kläder.

Bokmärken var också något som vi flickor höll på med. Man bytte bokmärken med varandra, bytte både synligt och hemligt. När man bytte synligt hade man ett bokmärke som man ville byta mot ett annat bokmärke. När det gällde hemligt byte, hade man en serietidning där sidorna veks in till hälften så det blev en ficka av varje sida. I fickorna lade man både fina och fula bokmärken, ett i varje ficka. Den som ville byta stack ner sitt bokmärke mellan två sidor och måste då ta det som fanns i fickan på den sidan och lägga in sitt bokmärke där. Ibland hade man tur och fick ett fint och ibland ett mindre fint.

Hopprep hoppade vi flickor, inte långrep, det fanns inte på 50-talet. Bollade med upp till tre bollar mot en vägg var också en lek som vi flickor höll på med. Precis som nu för tiden spelade vi kula. Hoppa hage var något som vi gjorde speciellt under rasterna på skolan.

Sen var det lekarna som man lekte i grupp. Det var Knutgubbe, Blindbock, Syltkruka, Kurragömma, Sur, Land och Rike, Kudde. Många av dessa lekar leks än idag. Jag skall försöka beskriva lekarna om du inte kommer ihåg hur man gjorde.

Knutgubbe - man går runt huset, en person går åt ett håll och alla andra åt andra hållet. Den som går ensam skall försöka smyga och titta runt knuten för att se om fötterna rörs på de som kommer från andra hållet. Rörs fötterna på någon blir den personen Knutgubbe, får vända om och gå ensam åt andra hållet.

Blindbok - den leken kan väl alla. Ibland lekte vår pappa blindbok med oss. Det var oftast när våra kusiner från Torrom kom och hälsade på. Då brukade vi leka blindbok i församlingshemmets kapprum. Vi tyckte att det var jättekul när pappa lekte med oss. Det hände inte så ofta att våra föräldrar deltog i våra lekar.

Syltkruka - tyvärr kommer jag inte ihåg den leken, men har för mig att den var kul. Man skulle vara en sorts sylt i en kruka men vad som sen hände har jag inget minne av. Om någon kommer ihåg den leken, skriv gärna det i en kommentar. 

Kurragömma - det har väl alla lekt, behövs ingen förklaring.

Sur - det är väl också nåt som barnen leker idag, fast det heter kanske Kull nu.

Land och Rike - man gjorde en stor ring, delade den i lika många delar som deltagare, helst bara fyra stycken. Man hade en kniv, en Morakniv t.ex. Man stod i sitt "rike" och kastade kniven i ett annat rike. Kniven skulle fastna med eggen i jorden. I det läge som kniven satt gjorde man en ny gräns till sitt rike. Den som hade erövrat de andras riken vann.

Kudde - det var en lek som vi, jag och en av mina kamrater, hittat på. En person ligger på marken och är kudde. De andra ligger med huvudet på kudden och ska sova. Plötsligt får kudden liv och blir farlig. Alla skriker och rusar för att inte bli tagen av kudden. Min lillasyster var fruktansvärt rädd för den leken. Det var kanske därför vi tyckte att det var kul att leka den.

Sen var det fotboll, brännboll  och pingpong (bordtennis) som vi spelade, precis som barn gör nu för tiden. På somrarna badade vi mycket, hoppade i hö sen det kommit in i ladan. Då fanns det inte balar utan det var löshö. Vi sov också en massa ungar tillsammans i höet.

Så när jag tänker efter så gör barn idag nästan samma saker som vi gjorde på 50-talet. Jag tror att skillnaden är att när jag var barn, lekte man tillsammans längre upp i åldrarna. Tror inte att killar och tjejer leker våra lekar så ofta när de är 11 - 12 år. Det finns så mycket annat i dag som de sysslar med; TV-spel, data-spel, TV-tittande överhuvudtaget, idrott m.m..

Det är konstigt med minnen, bäst som det är dyker det upp ett minne som egentligen inte betyder så mycket. Nån stans långt bak i hjärnan finns det, ligger där och väntar på ett tillfälle att dyka upp. Idag ska jag berätta om två minnen som gäller badplatsen Prästtjärn i Ullånger. Båda minnena kommer jag ihåg med lite obehag, det ena på grund av att jag skäms över mig själv och det andra för att jag skämdes över en annan person.

Inte långt från vårt hem på Vallen i Ullånger ligger Prästtjärn, den ligger alldeles intill E4 (på 50-talet riksväg 13). Det är en liten sjö med badbryggor och sandbotten runt bryggorna. Idag brukar husvagnsfolk stanna vid Prästtjärn och campa. Mina minnen är från 50-talet. Jag antar att vi (jag och min bror) lärde oss att simma i Prästtjärn, det var förmodligen simskola där på sommaren. Har inget som helst minne av simskolan men förmodar att det var så.

 

Det fanns ett liten skjul som fungerade som omklädningsrum, det var uppdelat i damernas och herrarnas. Inredningen var en bänk och krokar ovanför där man kunde hänga sina kläder. Det fanns också kvisthål i väggen mellan de båda omklädningsrummen så grabbarna kunde kolla in oss flickor när vi bytte om. Flickorna kollade inte in pojkarna, inte jag i allafall.

Det första minnet gäller en solig sommardag, den 24 juli, det var min födelsedag och jag hade födelsedagskalas. Jag fyllde kanske 10 eller 11 år. Mamma hade hjälp mig att göra iordning långbord ute där jag tog emot mina gäster. De hade naturligtvis presenter med sig som man har på födelsedagar. Tårta och saft serverades när alla gäster kommit. Sedan brukar det bli lekar av olika slag. Men den här gången blev det inte så. När vi fikat och jag öppnat presenterna, säger jag till mina gäster att kalaset är slut för jag skall gå och bada. Min kamrat och jag hade bestämt att då det var så fint väder var det roligare att bada än att ha kalas. Gästerna lämnade kalaset, de var förmodligen inte glada. Mamma upptäckte nog inte hur jag avslutade mitt kalas, hon hade säkert inte godkänt det. Än i dag när jag tänker på det, skäms jag. Tur att det var mitt i sommaren så mina klasskamrater som var på kalaset hade glömt det när vi började skolan till hösten igen.

Nästa minne gäller en baddag när vi hade sommargäster från Stockholm, de bodde hos oss någon vecka. Det var en mormor eller farmor som bodde hos oss med sitt barnbarn, Harriet. Varför de bodde hos oss vet jag inte. De var inte släkt med oss, jag har aldrig efter deras vistelse det här året hört något om dem. Här på bilden plockar Harriet och jag blommor utanför kyrkstallarna.

Vi barn skulle gå till Prästtjärn och bada. Harriet ville följa med, hennes mormor/farmor litade inte på oss utan gick med oss. Vad vi inte visste var att hon också tänkte bada. Vuxna badade inte så ofta med oss. Tanten bytte om till baddräkt, hon var en storvuxen person. Tydligen kunde hon inte simma utan hon satt i vattnet, så långt ut att det räckte henne till halsen. När vi badat ett tag, ropade tanten på Harriet och tyckte att det var dags att kliva upp ur vattnet. Det var ganska mycket barn som badade och såg det som hände. När hon steg upp blev baddräkten tung av vattnet, den verkade vara tillverkad av ull eller något liknade materiel. Den tyngdes ner så det som skulle dölja bysten åkte nedanför midjan på henne. Alla vi barn som badade såg med stora ögon hur baddräkten sakta drogs ner mot vattnet. På den tiden såg man sällan en person utan kläder, här fick vi se en Stockholmstant nästan utan kläder. Jag skämdes naturligtvis eftersom hon var gäst hos oss. Tanten gjorde inget väsen av det hela utan gick lungt upp till omklädningsrummet och bytte om.