somherkalurn

Från tiden jag var liten, i slutet av 40-talet, har jag endast svaga minnen av vårt julfirande. Minns att någon dag före jul gick jag och min bror tillsammans med pappa till skogen för att söka en julgran. Det är inte någon av oss barn på bilden, jag har "lånat" den. Antar att det har kunnat se ut så här när vi letade gran. 



I övrigt hur julen firades, vad vi åt och vad vi gjorde, det kommer jag inte ihåg. Vad jag minns är att på julaftonskvällen kom det paket med julklappar till oss från mammas syster med familj. De bodde i Torrom och skickade julklapparna med sista bussen till Ullånger. En bit från vårt hus, kanske två kilometer, låg det ett bussgarage där några bussar var parkerade över natten, bl.a. bussen som kom från Torrom parkerades där. Vi åkte spark, hela familjen, till bussgaraget och hämtade våra julklappar. Det är vad jag kommer ihåg från den tid då vi bodde i byn Skidsta.

Tiden när vi bodde på Vallen, vid kyrkan, har jag inte heller så mycket minnen från. Det här var i mitten av 50-talet. Innan jul var det mycket julstök, det skulle städas överallt, bakas och lagas mat. På den tiden "måste" man fernissa eller bona golven kvällen före julafton. Tidigt på morgonen när bonvaxet eller fernissan torkat, lade mamma på rena mattor. Det luktade så gott av såpa och julgran när vi barn kom upp på morgonen. På julafton var det min bror som fick diska efter julmiddan, de påstod att jag fuskade med diskningen, porslinet blev inte rent. Kanske var det ett smart drag av mig. När middag och disk var överstökat, var det bara att sitta och vänta på inkastning av juklappar. Seden var att vi barn som bytte julklappar med våra kamrater, skulle smyga fram till deras hus och kasta in julklappen och sen springa för livet. Blev man fasttagen fick man godis eller fika. Naturligtvis ville man inte bli fasttagen, det var att förlora. Vi bodde i huset som också var församlingshem, vi på ena sidan och församlingshemmet på andra sidan men med separata ingångar. Pappa brukade stå i den andra dörren och spana. När nån kastade in julklappen i vår dörr, sprang pappa från den andra dörren och lyckades ofta få fast personen. Man undvek att köpa en julklapp som var ömtålig, den måste hålla vid inkastningen.

Den här bilden från Ullångers kyrka är nutid. På vår tid såg kyrkan likadan ut, församlingshemmet där vi bodde se likadant ut från utsidan. Vi bodde på den högra sidan av huset.



Minnen från jultider i slutet av 50-talet när vi flyttade till Härnösand är också svaga. Pappa arbetade i domkyrkan och efter julbönen klockan 17 åt vi julmiddag och efter det fick vi våra julklappar. Antar att det var ett julfirande precis som de flesta firar jul. En gång kommer jag speciellt ihåg, det måste ha varit i början av 60-talet. Pappa var nykterhetsnämndens ordförande och det kom ofta alkoholister hem till oss. En julafton kom en av dessa män till oss, han var inte riktigt nykter, var heller inte ren. Mamma placerade honom i badkaret, han fick låna kläder av pappa och var med på vår julafton. Minns också att när mamma kokade julskinkan och skulle griljera den, skar hon bort svålen och det mesta av fettet. Julskinkan var ofta väldigt fet, det var mycket att skära bort. Hon tog svålen och fettet, gick hem till en alkoholist med det, han älskade skinkfettet och svålen. Vad jag minns gjorde hon det varje år.

 

Nu för tiden firas julen på ett annat sätt. Det är mera mat, mera julklappar och kanske mera traditioner. Jag tycker inte att jag julstressar. Julklappar köper jag till mina åtta barnbarn. Julmat har jag inte så mycket, då jag inte är hemma på julafton. På julaftonsmorgonen åker jag min son och hans familj i Brunne och äter julfrukost. Resten av julafton tillbringar jag tillsammans med mina döttrar och deras familjer. Varannat år är vi hemma hos den ena dottern och nästa år hos den andra. Vi har knytkalas när det gäller julmaten, d.v.s. den familj som vi är hos bestämmer vilken mat de andra ska ha med sig.

Det kan verka som att jag skriver om allt jag inte minns och så är det nog. Ville ändå dela med mig av de små minnesbilder jag har. Någon, kanske min bror och syster, kan kommentera mitt inlägg med sina minnesbilder från tidigare jular.


                                             Nu vill jag önska alla Ett Gott Nytt År!

       

Min dag började med gudstjänst från Härnösands domkyrka. Precis som första advent (se tidigare inlägg) satt jag i min fåtölj och var med på gudstjänsten via TV:n. Ska erkänna att jag inte brukar se på TV-gudstjänsterna ofta. Den här gången var ett av mina barnbarn med i barnkören och sjöng, det kunde jag inte missa. Det är mitt barnbarn som är tredje flickan från höger längst fram.



Efter kyrkkaffet tog jag bilen och åkte till en av mina döttrar för att tillsammans med henne och hennes dotter besöka den årligen återkommande julmarknaden på Murberget. För ovanlighetens skull var det bra väder, endast några grader kallt och solen tittade fram. Jag handlade inte mycket, det blev en ost från Rotsjögård och tre knäckäpplen. Det är en trevlig gammeldags marknad med mycket hantverk, hembakat bröd och mycket mera. 







När vi kände oss nöjda med marknadsbesöket, gick vi tillbaka hem till dottern där vi skulle baka pepparkakor. Min andra dotter och hennes två flickor kom för att vara med på baket. Det är en långvarig tradition med pepparkaksbakning för oss. Jag bakade tillsammans med min mamma när jag var barn. När jag sedan flyttade hemifrån och fick egna barn, var pepparkaksbakning något som vi alltid gjorde till jul. Nu har mina barn egna barn, fortfarande träffas vi och bakar tillsammans. Det är samma recept som följt med hela tiden. Jag fick receptet av mamma och vi har alltid använt det. För några år sedan fick min äldsta dotter förtroendet att göra  pepperkaksdegen, hon har ändrat lite, har kryddat upp den mera än den var tidigare. Men det är fortfarande min mammas grundrecept vi använder. Jag hoppas att mina barnbarn tar över traditionen när de är vuxna. 

Det finns bakformar för alla smakriktningar från runda formar till dinosarier, puzzelbitar, fötter, ja det mesta finns.

 

Alla kavlar ut sin deg efter förmåga. Vad gör det om det blir mycket eller lite mjöl på och utanför degen.



Det blir tjocka kakor, små kakor, stora kakor och annorlunda kakor. Men vad har det för betydelse? Ingen alls, huvudsaken är att vi har roligt tillsammans. 





Traditioner är trevliga, huvudsaken att det inte blir ett "måste". Så länge det är roligt tycker jag att man ska fortsätta. Sedan skall naturligtvis varje familj skaffa sina egna traditioner.