somherkalurn

Idag när jag vaknade var det tisdag, fast det egentligen är torsdag. Jag skall förklara vad tisdagskänsla är. När jag arbetade var tisdagarna de dagar som kunde kännas jobbiga, vet inte varför men det var bara så. Min syster och jag skickar e-mail till varandra varje morgon, har gjort det i flera år. Om någon av oss skriver att det är tisdag (fast det inte är det), då vet man att det inte känns så bra. Oftast kan tisdagen gå väldigt fort, det kan vara onsdag redan efter lunch.

Jag vaknade alltså i morse och kände att det var tisdag. Såna dagar känns det mesta tungt. För mig är morgnar aldrig speciellt roliga, men tisdagmorgnar är verkligt tunga. Jag låg och funderade på den blivande tapetseringen av vardagsrummet. Varför har jag bestämt att det skall bli av? Behövs det verkligen? Det är inget fel på tapeterna som sitter uppe nu, de är bara fula. Tänk vad jobbigt det blir att plocka ner allt från väggarna, ställa möblerna mitt på golvet och förbereda för målaren tills han kommer. Sen ska allt upp på väggarna igen, möblerna tillbaka. Då kanske jag vill möblera om. Hur ska då det se ut? Det känns som ett oöverstigligt hinder. När jag till slut orkar kliva upp, äta frukost och läsa tidningen, läser jag att vinterdäcken på bilen skall vara bytta senast fredag den 15:e. Jag trodde att det var den sista april som var sista dagen för vinterdäck. Det gör inte morgonen bättre. Det kommer jag inte att hinna få gjort. Däcken finns hos min måg och han brukar byta dem åt mig, har han inte tid gör sonen det. Kommer nån av dom att ha tid? Dom har så mycket att göra, inte ska jag besvära dem. Oj Oj Oj, vad allt är besvärligt.

Bara jag kan få bort tisdagen ur mitt huvud, kommer allt att kännas mycket bättre och enklare. Jag vet att mina döttrar har lovat att hjälpa mig både före och efter tapetseringen. Jag vill ha nya tapeter, jag vill göra en förändring i rummet. Jag vet att nån av grabbarna kommer att byta däck på min bil, hinner dom inte före fredag så kommer jag inte att sättas i fängelse. Varför ska jag tycka att det är besvärligt att göra saker? Beror det på att jag är pensionär och har kommit in i en stillsammare lunk än tidigare? Jag blir lite rädd för det, vill inte bli en gnällspik som sitter och klagar på livet och att det inte händer någonting. Det är ju jag som måste besluta om det skall hända något, det vet jag.

Iallafall så tog jag en promenad i vårvädret för att få bort tisdagen ur huvudet. Gick till Sälsten, lyssnade till fåglarna som kvittrade överallt. Vattnet kluckade mot stranden och några isflak flöt omkring. En bit ute på vattnet simmade några svanar.



När jag kom hem gjorde jag i ordning en kopp kaffe, satte mig på altanen och njöt av våren. En nässelfjäril satt på en vägg och gjorde som jag, njöt.



Penseérn som jag planterade i en kruka igår lyste i solen.

 

Det var bra att jag tog promenaden för tisdagen gick väldigt fort. Nu är det torsdag som det skall vara.