Att sticka är kul!

 
Mitt första alster som jag stickade var förmodligen en pannlapp som alla flickor skulle göra i syslöjden. På min skoltid gick inga pojkar i syslöjd och inga flickor i träslöjd, ordning och reda skulle det vara. När jag kom i tonåren, började jag sticka på allvar. Det blev många tröjor till små och stora. När jag sedan bildade familj och fick barn, stickade jag mycket till dem. På den tiden fanns inte fleectröjor utan alla hade stickade tröjor för att hålla sig varma. När nån i släkten eller en vän väntade barn, köpte jag garn och stickade små gulliga uppsättningar. Längre fram var det inte så modernt med stickat, då avtog stickande för min del. Visst har jag ändå stickat lite under årens lopp. Det har blivit några tröjor, halsdukar, ganska mycket sockar, fuskollar och en massa andra saker. Jag har åtta barnbarn och jag har stickat en filt till varje barnbarn som fötts, alltså har det blivit åtta babyfiltar.
 
Till jularna brukar det bli stickat till några men i år blev det inte så mycket av den varan. Mitt äldsta barnbarn fick en ponco och ett par sockar, min syster fick också ett par sockar.
 
 
 
 I våras stickade jag en dörrkrans till min ytterdörr. Till släktens traditionella juldagsfika som vi har i augusti varje år, stickade jag en kranst till värdfamiljen, en systerdotter med familj. Inför julen i år har jag stickat en julkrans till mig själv.
 
Min första dörrkrans
 
Sofias julkrans
 
Min julkrans
 
Härom dan blev jag så sticksugen men hade inte något att sticka. Jag har mycket restgarner som ligger till ingen nytta, tänkte att jag borde kunna använda dem till något. Fick då en ide att jag skulle sticka en filt, inte en babyfilt, inga barn väntas i familjen, utan en stor filt/pläd. Jag har börjat många gånger med att virka rutor, remsor m.m. till sängöverkast. Det har aldrig blivit något sängöverkast, på sin höjd har det blivit en bordslöpare eller en gardinkappa. Jag har tappat tålamodet helt enkelt. Det är tråkigare att virka tycker jag. Sticka kan jag göra framför TV:n när jag sitter och tittar. Virka går däremot inte att göra utan att då måste man titta på virkningen. Gick ut på nätet för att få inspiration. Hittade en blogg där en kvinna visade vad hon använde restgarner till, bl.a. hade hon stickat rutor till plädar. Det fiffiga med hennes rutor var att även om hon använder olika garnsorter med olika masktäthet, blir alla rutor blir lika stora. Jag skall beskriva närmare hur rutorna stickas:
 
Lägg upp 2 maskor. Öka 1 m i början på varje varv (öka genom att plocka upp tråden mellan första och andra maskan). Sticka så tills arbetet mäter 20,5 cm på bredden. Nu ska du börja minska 1 m i början på varje varv genom att sticka ihop den andra och tredje maskan. Fortsätt att minska till du har slut på alla maskor.
 
Sen kommer jobbet med att fästa trådar och att virka eller sy ihop pläden. Men det dröjer ett tag innan jag är där. För att få till en stor pläd, cirka 150 x 200, har jag räknat ut att jag behöver minst 80 rutor. Jag har inte bråttom att sticka rutorna. Det får ta den tid det tar. Jag ser framför mig hur jag ligger i min säng  på äldreboendet och har pläden på mig när barnen kommer och hälsar på. De blir så nostalgiska och säger; "jag minns när mamma satt framför TV:n och stickade dessa lappar och nu ligger hon här och har det varmt och skönt".
 
Här är början till min sköna pläd. 
 
Om jag mot förmodan inte skulle göra pläden färdig, har jag en plan B. Då kan jag göra grytlappar istället. Mina barn och barnbarn kan under flera år få grytlappar i födelsedagspresent och till jul.  
 

RSS 2.0