somherkalurn

Jag var på en ishockeymatch igår.  Mitt ena barnbarn som är 8 år spelade två matcher mot lag från Timrå. Första matchen vann de och den andra blev oavgjord. Härligt att se killarna kämpa på isen, de var så duktiga. Det var ett tag sedan jag var på en ishockeymatch, förra gången var 1955 eller kanske det var 1956. Den matchen gick av stapeln i Ullånger. Förmodligen var det SUIF som spelade. Ishockeybanan låg (tror jag - minnet sviktar lite) ovanför hotell Erikslund. Naturligtvis var det en utomhusrink utan plexiglasskydd, en helt vanlig rink. Spelarna hade inte hjälm, ingen använde hjälm på den tiden. Av matchen kommer jag inte ihåg ett dugg, förmodligen tittade jag inte så mycket på den. Höjdpunkten var varmkorven man kunde köpa av korvgubben Nilsson. Han hade korven i en låda på magen. Korven serverades i papper, bröd fanns inte. Senapen hade han i en burk och bredde på med en kniv. När man bet i korven var skinnet hårt och man kom igenom med ett "snäpp". Underbart! Sån varmkorv finns inte nu.

Jag kommer ihåg när jag fick mina första skridskor, det var halvrör. Många vet kanske inte vad halvrör är därför kommer en bild här;

Skridskorna sattes på pjäxorna, läderremmen spänndes runt vristen och sen ställde man in storleken med lilla veven som syns på bilden. Skridskorna satt inte bra på foten, oftast åkte de av. Jag fick till slut nya skridskor, tjejskridskor - vita (utan taggar tack och lov). Men det hjälpte inte, jag blev inte duktigare att åka med nya skridskor. Skall erkänna att sport var väl inte mitt största intresse under uppväxten, inte senare heller om sanningen ska fram.

Min bästa kompis i Ullånger hette Aino. Hon var sportintresserad och var en riktig pojkflicka. Jag förstår inte att vi kunde vara så goda vänner när vi var så olika. Vi åkte skridskor och spelade ishockey på sjön nedanför deras gård. Först skottade vi bort snön, sen åkte vi. Jag blev less ganska fort, inte Aino. Hon kunde åka hur länge som helst. Var det dåligt väder så spelade vi pingpong i bagarstugan. Bakbordet var pingpongbord. Det hette pingpong då, inte bordtennis, så det så. Samma sak där, jag blev less men inte Aino. På sommaren spelade vi två fotboll i ett kobete som var platt. Korna hade betat färdigt där och var nån annanstans. Vi hade tillsamman skickat efter en läderfotboll. Tror ni att jag tyckte det var kul att köpa en fotboll? Nej, det tyckte jag inte men jag höll god min. Tänk er en fotbollsmatch med två spelare varav en som blev less snabbt och den andra som kämpade hårt. Vem tror ni vann alla matcher när det gäller ishockey, pingpong eller fotboll?

Jag har inget minne av att jag protesterade och ville göra något annat. Förmodligen gjorde vi andra saker också som uppvägde idrottsutövningen.

Jag har efter lång betänketid bestämt mig för att pröva att blogga. Hoppas att jag skall hitta något att skriva om. Försöker ignorera mina släktingars fantastiska bloggar. Deras bloggar innehåller tänkvärda saker, roliga saker, kloka saker, enastående foton mm mm. Var fågel sjunger efter sin näbb. Visst är det ett ordspråk som lyder ungefär så? I morse när jag vaknade bestämde jag mig för att inte starta en blogg. Förmodligen berodde det på att jag och morgnar inte går ihop. Jag tror att jag lider av morgondepression. Mina barn hade inte så kul när de växte upp med en mamma som knappt pratade med dem på morgnarna. När jag väl har kommit upp ur sängen och duschat, fikat och bäddat är det inga problem. Då kan jag tänka logiskt och det gjorde jag idag också. Jag bestämde mig för att starta bloggen.  Jag har ett fantastiskt barnbarn som bl.a. är dataexpert, jag åkte till henne på eftermiddag och hon hjälpte mig att komma igång.

Jag vill påpeka att man får stava som man vill. Man gör som man vill sa Kerstin när hon var liten - det är också ett ordspråk som förekommer i min familj. Mitt bloggnamn - somherkalurn - kanske vän av ordning säger att det stavas härkalurn. Men det bryr jag mig inte om, jag är pensionär och pensionärer får göra precis som dom vill - så det så.

Det här kommer att gå som herkalurn.