somherkalurn

Jag HATAR halka. I morse när jag skulle ta min promenad, klockan var 9.30, sken solen från en blå himmel. Det var cirka två minusgrader, alltså en härlig höstmorgon. Men oj vad jag bedrog mig. Upptäckte när jag kom ut, att det var vitt på trottoaren och på gatan, det var frosthalka. Testade försiktigt och det var halt. Gick som en gammal tant (som jag är) stapplande, hasande för att inte halka. Min tanke var att gå "bingorundan" men ändrade mig efter några hundra meter och gick till motionsspåret vid Högslätten. Där skulle jag slippa hala trottoarer. Jag fick en skön promenad i solen och kunde gå utan risk för att halka.

Det är enklare under vintern när det gäller halkan. Då använder jag broddar, men de fungerar inte när det är frosthalka. När det är snö på marken och kallt, är det inte lika halt som när det är en mild vinter och kanske regn. Då känner jag mig som Bambi på hal is. Min fasa är att jag skall ramla och bryta nån arm eller i värsta fall lårbenshalsen. När jag är ute och promenerar och tänker på det, spänner jag min mera. Skulle jag ramla då, skulle jag säkert bryta något.

                      


Därför önskar jag att det blir en snörik och kall vinter. I annat fall får jag kanske investera i en sån där makapär som man kan promenera på inomhus. Då skulle jag slippa halkan men skulle inte få frisk luft eller uppleva naturen som man gör när man är utomhus. Kanske jag skulle kunna ställa bandet ute till glädje för grannar och andra. Nej, förhoppningsvis blir vintern promenadvänlig så jag kan fortsätta med mina promenader utomhus.  

   

I ett tidigare inlägg skrev jag om moln och att jag gillade även träd och vatten. Moln, träd och vatten utgör det mesta av naturen och jag antar att de flesta människor tycker om naturen. I det här inlägget tänker jag visa några några olika bilder av träd som jag fotat.

Den första bilden är en tavla som mamma målade till mig 1987, hon var då 73 år gammal. När hon fyllde 60 år, fick hon oljefärger av oss barn i födelsedagspresent. Det tog några år innan hon vågade börja måla. Vår syster Sigrid, som var mycket duktig att måla tavlor, visade henne hur hon skulle använda oljefärgerna. Efter det målade hon många fina tavlor. Mamma visste att jag tyckte att tallskog med höga träd var vacker, så hon målade den här tavlan till mig. Det finns väl inget så fridfullt som en tallskog. Mossan under träden är mjuk, det susar i trädkronorna och man hör fåglarnas kvitter.


 


Det finns många olika skogar, beroende på var skogarna ligger och vilken årstid det är. Nästa bild är en vårbild, fotat i april, där trädet är naket så man kan se grenarna. Visst är det vackert med dessa gamla träd som sträcker sina grenar mot skyn. Det dröjer inte så länge förrän löven slagit ut och hela trädet är grönt.

 

På vintern kan det vara lite svårt att se hur träden egentligen ser ut, snön täcker dem. Trädet en bit bort på den här bilden ser ut att ha sträckt på sig för att få stå i strålkastarljuset från solen.



Visst är det pampigt med en hög, tät skog som kantar promenadvägen.



Tänk dig en kall och solig vinterdag. Himlen är blå, inte ett moln syns och träden är vita. Det naturupplevelsen går inte av för hackor.



Hösten är kanske den årstid då träden är som allra vackrast. Tänk att det kan bli så underbara färger, naturen är fantastisk.



Jag kan också tycka att "fula" träd är vackra. Ta ett träd som inte har några grenar kvar utan står stympad vid vägkanten, det är något visst med det trädet också. 


 

När jag är ute och går i skogen, tycker jag det är så vackert när solen skiner mellan trädstammarna. Det är nästan lite trolskt över det.



När man tittar på träden, kan man fundera på hur gamla de är. De har stått på samma plats under kanske hundra år. Tänk om de skulle kunna berätta för oss vad som har hänt på just den platsen. Trädet står där med mossa på stammen och suckar över oss människor som ställer till så mycket oreda i världen.



När jag tittade igenom mina foton efter trädkort, hittade jag ett kort på några annorlunda träd. Kortet är från en semesterresa jag och min syster gjorde sommaren 2008, vi är i Uddevalla. Jag har inte tänkt på det tidigare, men jag gillar nog vanliga, normala svenska träd bäst. Kom på det när jag tittade på det här kortet. Har ingen aning om vad det här är för träd.



Det sista trädkortet ni får se, är ett annorlunda träd, ett skuggträd. Jag gillar det.



Nu har jag visat lite av mina träd. Hoppas att någon av er som tittat på bilderna gillar dem. Det är kanske lite pensionärsvarning att surra om träd, moln och vatten. Men som tur är så gör man som man vill.

Mina dagar är ofta lugna och det händer inte så mycket. Tänkte att jag skulle berätta hur en ganska vanlig fredag ser ut för mig.

Vaknade 07.20 av att Simon satt på sängkanten och kliade sig så det kändes i hela sängen. Nu tror ni helt galet, Simon är en katt. Han flyttade in hos mig för några år sedan, han var inte inbjuden men gillade väl trakten. Min egen ägandes katt, Sesste, gillade inte Simon, hon tycker fortfarande inte om honom. Iallafall, jag och Sesste vaknade av Simons kliande, men det var alldeles för tidigt att kliva upp. Låt kvar i sängen och småslumrade till klockan var 8.30, en mera normal tid att kliva upp.

Tog på mig morgonrocken och gick ner i köket. Simon satt redan i köket och väntade. Kattmaten var framme men han ville ha sällskap. Sesste, som inte kan äta om Simon är i köket, hoppar som vanligt upp på köksbordet. Jag tar en näve kattmat (torrfoder) och lägger på bordet så hon kan äta frukost. Nu ska ni inte tycka att det är opassande med en katt på köksbordet, det är ganska trevligt tycker jag och hon äter bara frukost på bordet. Jag kokar tevatten, gör i ordning två smörgåsar med ost och ett glas vindruvsjuice. Hämtar in tidningen ur brevlådan, läser den under tiden jag äter min frukost.

Dags för att ta en dusch, bädda sängen och klä på mig. Flera av mina pensionärsvänner säger att de går i morgonrock länge på förmiddan innan de klär på sig. Jag vill hellre göra mig klar på en gång. Men man gör som man vill när man är pensionär sägs det.

Innan jag duschar, sätter jag på datan. Den är lite trög på morgon, behöver lite tid att komma igång. När jag är klar i sovrummet, går jag och sätter mig vid datan. Min syster och jag har under många år mailat till varandra varje morgon. Vi gjorde det även när jag arbetade och vi satt i samma hus, hon i våningen under mig. Det är en bra start på dagen att få mail och även skicka ett till henne. Ibland skriver vi inte många ord, men det betyder så mycket med den dagliga rutinen. Efter mailskrivandet går jag in på släktens bloggar och ser om det är något nytt på den fronten.

Sen är det dags för köket och det går ganska fort. Om det är disk i diskmaskinen skall den plockas ur, annars ska temuggen och smörkniv i maskinen. Tidningen bär jag ner till källaren där mina återvinningspåsar finns. Fåglarna behöver mera fågelfrö, dags att fylla på dagsransonen.



Klockan är nu 10, det är dags för min förmiddagspromenad. Jag går "bingospåret", halva sträckan ungefär, vänder och går tillbaka. Promenaden tar 50 minuter, det var skönt ute. Avslutar med att kolla i brevlådan om det kommit nån post. Det var bara ett brev till samfällighetsföreningen där jag är kassör. När jag kommer hem har jag gjort rätt för en kopp kaffe.

Dricker mitt kaffe och tar det lugnt en stund innan jag börjar förbereda lunch. Min syster kommer och äter lunch med mig idag. Vi ska äta kåldolmar och potatis. Jag gjorde kåldolmar förra veckan, det är minst 15 år sedan sist, förstår nu varför. Egentligen är det inte så svårt, det tar bara så lång tid att göra. Men gott blir det.

 

Det var trevligt med lunchsällskap. I vanliga fall när jag äter lunch, går det ganska fort. Jag äter, plockar undan och sen är det klart. När min syster gått tillbaka till arbetet, plockar jag in disken i diskmaskinen och startar den.

Hämtar tidningar, kartonger, plast och glas som skall till återvinningsstationen som ligger nedanför Högslätten. Tar bilen fast det inte är långt, det är tungt att bära kassarna. När jag kom hem, träffade jag en liten pojke, 3-4 år, från grannhuset. Vi hade ett intressant samtal, han kunde inte prata riktigt rent men fick fram det han ville säga. Bl.a. sa han att tanter kunde också vara flickor, att han inte fick säga gubbe till en farbror. Han berättade att när mamma kom hem skulle de åka till Jang och hyra en stuga där. När man hyrde en stuga försvann den. Han kunde inte förklara det närmare.

Pratar i telefonen med min äldsta dotter i ca 20 minuter, vi pratar om ditt och datt. 

Nu är klockan 15.30 och sedan jag kommit tillbaka från återvinningsturen, har jag satt upp gardinstänger i vardagsrummet. Har inte haft gardiner där under sommaren och inga stänger sedan det blev nytapetserat. Nu är stängerna på plats och det ser ganska rakt ut. Tror inte att jag hänger upp gardiner idag, kanske imorgon. En kopp kaffe och en muffins blev belöningen för mitt arbete.


 
Klockan är 16.30, jag har slötittat lite på TV, Moreus med mera - repris. Sesste ville att jag skulle sitta i fåtöljen så hon kunde ligga i mitt knä. Vad gör man inte för sin katt. Funderar på vad det blir till middag. Det blir något lättare då lunchen var rejäl.

Min son kommer och behöver en penna, han skall till Högslätten på sin sons ishockeyträning och har glömt sin penna. När han gått äter jag min middag, fick broccoligratäng och ugnstekt frukostkorv. Dricker en kopp kaffe efter maten och tittar på dr Phil under tiden.

Klockan 18.00 är det dags att titta på Rapport. Efter det blir jag kvar vid TV:n och tittar på Gokväll. Lasse Berghagen underhåller och Majgull Axelsson bjuder på middag. Det här är början på min TV-kväll. Nästa program blir En plats på landet på 8:an. När det slutar klockan 20.00 tittar jag på galan för Världens Barn. Jag tänder också en brasa i öppenspisen och häller upp ett glas vin.
 


Jag tittar inte på hela galan utan klockan 21.00 knäpper jag över till kanal 8 igen. Där börjar Inspector Lynleys mysteries, klockan 23.00 har han löst fallet och mördaren är fast.

Dags att gå till sängs. Jag släcker ner alla lampor, borstar tänderna, ropar på Sesste och vi kryper ner i sängen. Simon är inte inne, han vill gärna ta en kvällspromenad innan han lägger sig och sover i våningssängen. 

Idag när jag promenerade till stan, var det fullt med höstlöv på trottoaren. Jag kunde inte låta bli att sparka i lövhögarna, det är en härlig känsla. När jag var barn sa föräldrar till sina barn; Ni får inte sparka i löven, ni kan få barnförlamning. Tack och lov har det inte drabbat mig fast jag sparkat i lövhögar sedan jag var barn.

 

Det fanns också andra förmaningar man fick, t.ex. att om man äter snö fick man mask i magen. Alla barn, tror jag, har nån gång ätit snö. Undrar hur många som fått mask utav det? Att man inte bör äta snö är väl av en annan anledning. Snön är inte så ren, speciellt i stan och efter gator och vägar.

 

Alla kommer väl ihåg att att man måste vänta en timma efter maten innan man får bada, annars kan man få kramp. Jag undrar om föräldrar säger så idag också. Jag läste en artikel i en tidning att det är en myt, kroppen reagerar inte så. Därför är det helt ok att bada direkt när du ätit. Fast visst är det skönt att bara sitta och slöa en stund efter maten, så vänta därför med att hoppa i.

 

Att man ska låta maten tysta munnen tycker jag inte stämmer. Förr var detta något som föräldrar sa till sina barn, barn skulle synas men inte höras. Numera träffas de flesta familjer kanske endast under måltiderna, de är så upptagna under veckorna. Det är jobb, skola, dagis och aktiviteter för alla familjemedlemmar. Måltiderna är ett ypperligt tillfälle att hinna prata med varandra.

Du blir förkyld om du glömmer mössan. Det finns ett visst samband mellan kallt väder och förkylning, men det är inte så enkelt som att man blir sjuk bara för att man går ut utan mössa eller jacka. Vanligaste orsaken till förkylningar är virus som sprids bäst inomhus. Min mamma sa att våren var förrädisk, man skulle inte gå barfota eftersom det fortfarande var kallt på marken. Kan ligga något i det, men om man blev förkyld på grund av det är frågan. Tänk på vinterbadarna, de blir minsann inte förkylda eller?????

Alla har väl förmanats av sina föräldrar att inte slicka på metall (stolpar, ledstänger mm). Hur många av er har ändå testat detta för att se vad som händer?



Du skadar ögonen om du läser i mörkret eller sitter för nära tv:n. Det finns ingen forskning som styrker detta. Om man läser i dåligt ljus kan man däremot bli trött i ögonen, men det är inte farligt. Man ökar inte risken för närsynthet heller. Nu kanske det verkar som att jag tror att jag vet allt, men jag har faktiskt läst detta i en tidningsartikel.

Sväljer du tuggummit ligger det i magen flera år. Två populär myter: Den första är att om du sväljer tuggummi så binder det ihop våra inälvor och den andra är att det kan stanna i våra magar i upp till tio år. Inget är sant givetvis, har du någonsin hört någon som dött av någon av de här åkommorna? Tuggummi följer den vanliga vägen som all annan mat.

Den som sjunger på morgonen får gråta innan kvällen. Nu skulle jag aldrig komma på tanken att sjunga på morgonen eftersom jag inte tycker om morgnar. Hur som helst så tror jag inte på det heller.

När jag började skriva det här inlägget, kom jag efterhand på de olika myter - klokord - sanningar eller vad man nu ska kalla det hela. Det finns säkert mycket mera tänkvärt om hur vi skall vara och göra. Vore kul att veta om du kommer ihåg några fler kloka eller okloka saker. 

 

Nu har jag höstat in. Visst är det ett bra begrepp, man höstar in. Det är lite trist när det är dags att göra ett avslut för sommaren. Tycker att det var alldeles nyss då trädgårdsmöbeln skulle tas fram, blomurnor och amplar skulle fyllas med blommor, perennerna i rabatterna tittade fram och träden grönskade. Nu går det åt andra hållet, trädgårdsmöbeln ställs undan, urnor och amplar töms och perennerna vissnar. Det är inte länge sedan Spirståndet blommade med gula blommor, nu har de vissnat och är bruna och tråkiga. 



Sommarblommorna har tagits upp ur rabatten och sopsäckarna väntar på containern som skall ta hand om resterna av sommaren.  



Det är precis som med livet, först går det framåt men sen kommer det att avslutas. Det kan kännas vemodigt, både med sommaren och med livet. Det går så fort, speciellt när man börjar komma upp i åren, då går allt snabbare och snabbare.

Det var väl egentligen avslutningen på sommaren jag hade tänkt skriva om men kom in på ett sidospår om livet. Jag har levt i 67 år, hoppas naturligtvis att jag får leva många år till. Om jag tänker 10 år tillbaka känns det inte som att det var så länge sedan. Då var jag 57 år, arbetade fortfarande och hade åtta år till pension. Tio år framåt är jag 77 år, det känns overkligt när jag tänker på det. Hur kommer jag att vara då, är jag pigg och bor här, lever jag, är jag dement eller har jag många andra krämpor? För tio år sedan var mitt yngsta barnbarn sex år, tio år framåt är hon 26 år och har kanske egna barn. Tio år är så kort tid egentligen, men ändå så hinner så mycket hända.

Ibland när jag tittar i spegeln, undrar jag vem det är som tittar tillbaka på mig. Det är något bekant med den äldre damen som står där och stirrar. Inom mig känner jag mig inte som jag ser ut på utsidan. Naturligtvis finns det många dagar då jag verkligen är lika gammal på insidan som på utsidan.



Jag kan ibland bli deprimerad och det känns som jag ramlat ner i en grop och inte kommer upp. Som tur är så brukar det gå över ganska fort, jag lyckas klättra upp ur gropen. Det finns många människor som har det mycket värre, jag har inget att klaga över. Det bästa i mitt liv är mina tre barn och deras familjer. Vilken lycka, jag har åtta underbara barnbarn. Familjen är de som hjälper mig att klättra upp ur gropen när jag ramlat ner. Jag har egentligen inget att klaga över, det enda är att jag måste bli vän med den gamla kvinnan i spegeln.

Tänker avsluta med en bild som inte har något med ovanstående att göra. Jag tycker bara att den visar hur fantastisk naturen är, vad små otäcka djur som spindlar kan få till. Ja, jag erkänner att jag inte tycker om spindlar men beundrar deras hantverk.