somherkalurn

Jag HATAR halka. I morse när jag skulle ta min promenad, klockan var 9.30, sken solen från en blå himmel. Det var cirka två minusgrader, alltså en härlig höstmorgon. Men oj vad jag bedrog mig. Upptäckte när jag kom ut, att det var vitt på trottoaren och på gatan, det var frosthalka. Testade försiktigt och det var halt. Gick som en gammal tant (som jag är) stapplande, hasande för att inte halka. Min tanke var att gå "bingorundan" men ändrade mig efter några hundra meter och gick till motionsspåret vid Högslätten. Där skulle jag slippa hala trottoarer. Jag fick en skön promenad i solen och kunde gå utan risk för att halka.

Det är enklare under vintern när det gäller halkan. Då använder jag broddar, men de fungerar inte när det är frosthalka. När det är snö på marken och kallt, är det inte lika halt som när det är en mild vinter och kanske regn. Då känner jag mig som Bambi på hal is. Min fasa är att jag skall ramla och bryta nån arm eller i värsta fall lårbenshalsen. När jag är ute och promenerar och tänker på det, spänner jag min mera. Skulle jag ramla då, skulle jag säkert bryta något.

                      


Därför önskar jag att det blir en snörik och kall vinter. I annat fall får jag kanske investera i en sån där makapär som man kan promenera på inomhus. Då skulle jag slippa halkan men skulle inte få frisk luft eller uppleva naturen som man gör när man är utomhus. Kanske jag skulle kunna ställa bandet ute till glädje för grannar och andra. Nej, förhoppningsvis blir vintern promenadvänlig så jag kan fortsätta med mina promenader utomhus.