somherkalurn

Jag har varit i USA tre gånger. Tänkte berätta om dessa resor som blev av på grund av olika händelser i mitt liv. Min första resa var i april 1985 och jag åkte tillsammans med min pappa. Min äldsta dotter hade varit au pair i Kalifornien sedan juni 1984 och jag saknade henne oerhört. Som tur var bodde min bror i en stad i närheten av min dotters arbetsplats. När hon var ledig kunde hon vara hos honom och hans hustru. Jag visste att de tog väl hand om henne och att hon tillbringade mycket fritid hos dem. I mitten av 80-talet fanns inte e-mail så vår kontakt bestod av brev och telefonsamtal. Ibland när jag pratade med henne i telefonen och hörde att hon hade hemlängtan eller det var något annat problem, var det jättejobbigt att inte kunna hjälpa och stötta henne. Därför var den här resan så efterlängtad. Vi startade resan från Härnösand den 16 april och åkte tillbaka till Sverige den 8 maj.

Resan var bokad och väskan packad, det var dags att åka. Jag hade inte flugit många gånger och gillade inte heller att flyga så det var gruvsamt men spännande. Vi övernattade i Stockholm för att tidigt nästa morgon starta mot USA med mellanlandning i Frankfurt. Det gick bra, jag undvek att titta ut genom fönstret, klarade inte av det om jag kunde se landskap under mig. Flög vi ovanför molnen kunde jag titta ut, då kändes det inte som vi var högt upp. Nästa stopp var i New York där vi fick stå i kö i två timmar för att komma fram till en tulltjänsteman. Sen iväg på nästa plan till San Fransico där min bror och min dotter väntade på oss. Vi (jag och min dotter) grät båda två, vilken härlig känsla att få krama henne efter så lång tid.

Nästa dag guidade min bror oss i San Fransisco som är en underbar stad. Min bror var en ypperlig guide, han kände till staden och visade oss det bästa av den. Följande dagar promenerad pappa och jag omkring i Palo Alto, staden där min bror bodde. Vädret var som det skall vara i Kalifornien, varm och skönt. Vi, pappa och jag, tog också tåget till San Fransisco några gånger och strosade omkring där och var riktiga turister. Det finns så mycket att se. Så ofta min dotter kunde vara ledig, var hon tillsammans med oss.


Serpentinväg i San Fransisco

Vi åkte på en bilresa under en vecka, det var pappa, min bror och jag, vi åkte till San Diego. Resan dit tog en dag och gick genom ett landskap med stora grönsaksodlingar på båda sidor av vägen. När vi kom fram bodde vi i en bungalo vid kanten av Stilla havet och kunde sitta och titta på de som surfade. Vi besökte Sea World och Disneyland, det var så enormt stort, allt välordnat och välskött.

 
Uppvisning på Sea World

En dag åkte vi till Mexico, kommer inte ihåg vad staden hette. Vi shoppade, åt gott, tittade på folklivet och trivdes. På hemresan till Palo Alto stannade vi i Hollywood, gick på gatorna med stjärnorna och tittade på kändisarnas hand- och fotavtryck. Åkte till Bevery Hills och kollade in kändisarnas hus, oj oj vilka hus det finns.



Hemresan gick via Kustvägen, naturen som man åker genom är helt fantastisk. Höga Kusten är vacker men jag tror att Kustvägen slår det mesta. 


Utsikt när man åker Kustvägen

På vår bilresa var det så mycket att titta på, mitt huvud gick nästan runt runt för att hinna se allt. Jag var också väldigt godtrogen, trodde på allt min käre bror sa. Vid ett tillfälle passerade vi ett fält med kullar. Jag frågade honom vad det var för kullar. Då säger han att det är USA:s kungar som var begravda där. Det var spännande, tyckte bara att det var underligt att det inte fanns några skyltar om det. När han skrattade åt mej kom jag ihåg att i USA har det inte funnits några kungar.

De följande dagarna i USA tog vi det relativt lugnt, vi promenerade, handlade, umgicks med dottern, hade det skönt. Vissa dagar var det väldigt varmt, kunde vara 35 grader i skuggan, då ville man inte göra så mycket.
Allt i USA känns stort, inte bara människorna utan husen, affärerna, ja det mesta.

Människorna var också väldigt vänliga. Många säger att det inte är naturlig vänlighet utan att alla automatiskt ler och säger trevliga saker till varandra. Men pappa och jag fick hjälp många gånger när vi stod och studerade vår karta, det kom alltid fram någon person och frågade om vi ville ha hjälp. 

Det var en enorm upplevelse för mig, är så glad att jag fick tillfälle att göra resan. Fick träffa min dotter efter nio månader och fick umgås med henne, min bror och hans fru och med vår pappa.