somherkalurn

I oktober 1957 gick flyttlasset från Ullånger till Härnösand. Pappa hade fått jobb som domkyrkovaktmästare. Jag minns inte något från tiden runt flytten, kommer inte ihåg att vi packade ihop vårt hem och packade upp det i Härnösand. Min bror hade redan flyttat till Härnösand eftersom han började i realskolan i augusti samma år. Han fick då bo hos församlingshemmets vaktmästare. Församlingshemmet Ädelhem låg på samma tomt som vår nya bostad, vaktmästarbostaden. Tyvärr har jag inget foto av vårt hus men hittade ett på församlingsgården.



Vår nya bostad bestod av tre och ett halv rum och kök. Jag och mina två systrar bodde i ett rum, vår bror bodde i ett litet, litet genomgångsrum. Hans rum bestod av ett sängskåp och ett litet skrivbord med en stol. Sängen vecklade han ut när han skulle lägga sig, då kunde ingen passera genom hans rum. Mamma och pappa sov i en bäddsoffa i det rum där vi var på kvällarna och lyssnade på radio och senare såg på TV. Nästa rum var salen (vardagsrummet) där pianot stod. Rummet användes inte så ofta tror jag. Det fanns också en liten toalett med tvättställ, ingen dusch och inget badkar. Jag har tänkt mycket på det, hur kunde vi sköta vår hygien? På den tiden hade man inte så mycket kläder, bytte inte kläder lika ofta som nu för tiden. Vi gick inte heller till badhuset, det var endast när skolan hade baddag nån gång per år. Eftersom vi inte hade gymnastik (fanns ingen gymnastiksal på min skola) duschade jag inte där heller. Mamma tog emot ett dagbarn och ibland badade jag där när jag satt barnvakt. Men hur gjorde vi i övrigt? Undrar om mina syskon kommer ihåg det?

Det fanns inte någon tvättmaskin i huset, tvättstugan låg på andra sidan gatan. Det var en gammal tvättstuga med stora cementkar där tvätten kunde blötläggas och sköljas. Har för mig att det fanns en tvättmaskin, ungefär liknande som den på bilden. Jag antar att det gick att värma vattnet i tvättmaskinen. När kläderna gått runt i maskinen fick man pressa ur vattnet genom att "mangla" tvätten.   Jag minns inte om det fanns något torkrum eller hur mamma torkade tvätten. Mitt minne är att det var ett mörkt, fuktigt och otrevligt rum nere i källaren i samma hus som pastorsexpeditionen. Det kan inte ha varit lätt för mamma att sköta om en familj med fyra barn och inte ha ett riktigt badrum och tvättstuga.

Det fanns en vind i huset, lågt i taket och inte isolerad. På sommaren gjorde jag iordning ett hörn på vinden där jag fick ett eget rum och slapp dela med mina småsystrar.

Mina minnen från första åren i stan är väldigt diffusa. Jag trivdes inte, hade inga kompisar och skolan var jättejobbig. Från början när vi bodde i stan, åkte jag nån gång buss till Ullånger och hälsade på. Då bodde jag hos mormor och gick till skolan och träffade mina gamla klasskamrater. Men jag kände mig inte hemma i Ullånger längre och inte heller hemma i Härnösand. I Ullånger hade det varit tryggt, alla kände alla och miljön var lugn. I Härnösand var man mera okänd, stadslivet var helt annorlunda än livet på landet. Det tog tid att komma in i det livet.