somherkalurn

Det är konstigt med minnen, bäst som det är dyker det upp ett minne som egentligen inte betyder så mycket. Nån stans långt bak i hjärnan finns det, ligger där och väntar på ett tillfälle att dyka upp. Idag ska jag berätta om två minnen som gäller badplatsen Prästtjärn i Ullånger. Båda minnena kommer jag ihåg med lite obehag, det ena på grund av att jag skäms över mig själv och det andra för att jag skämdes över en annan person.

Inte långt från vårt hem på Vallen i Ullånger ligger Prästtjärn, den ligger alldeles intill E4 (på 50-talet riksväg 13). Det är en liten sjö med badbryggor och sandbotten runt bryggorna. Idag brukar husvagnsfolk stanna vid Prästtjärn och campa. Mina minnen är från 50-talet. Jag antar att vi (jag och min bror) lärde oss att simma i Prästtjärn, det var förmodligen simskola där på sommaren. Har inget som helst minne av simskolan men förmodar att det var så.

 

Det fanns ett liten skjul som fungerade som omklädningsrum, det var uppdelat i damernas och herrarnas. Inredningen var en bänk och krokar ovanför där man kunde hänga sina kläder. Det fanns också kvisthål i väggen mellan de båda omklädningsrummen så grabbarna kunde kolla in oss flickor när vi bytte om. Flickorna kollade inte in pojkarna, inte jag i allafall.

Det första minnet gäller en solig sommardag, den 24 juli, det var min födelsedag och jag hade födelsedagskalas. Jag fyllde kanske 10 eller 11 år. Mamma hade hjälp mig att göra iordning långbord ute där jag tog emot mina gäster. De hade naturligtvis presenter med sig som man har på födelsedagar. Tårta och saft serverades när alla gäster kommit. Sedan brukar det bli lekar av olika slag. Men den här gången blev det inte så. När vi fikat och jag öppnat presenterna, säger jag till mina gäster att kalaset är slut för jag skall gå och bada. Min kamrat och jag hade bestämt att då det var så fint väder var det roligare att bada än att ha kalas. Gästerna lämnade kalaset, de var förmodligen inte glada. Mamma upptäckte nog inte hur jag avslutade mitt kalas, hon hade säkert inte godkänt det. Än i dag när jag tänker på det, skäms jag. Tur att det var mitt i sommaren så mina klasskamrater som var på kalaset hade glömt det när vi började skolan till hösten igen.

Nästa minne gäller en baddag när vi hade sommargäster från Stockholm, de bodde hos oss någon vecka. Det var en mormor eller farmor som bodde hos oss med sitt barnbarn, Harriet. Varför de bodde hos oss vet jag inte. De var inte släkt med oss, jag har aldrig efter deras vistelse det här året hört något om dem. Här på bilden plockar Harriet och jag blommor utanför kyrkstallarna.

Vi barn skulle gå till Prästtjärn och bada. Harriet ville följa med, hennes mormor/farmor litade inte på oss utan gick med oss. Vad vi inte visste var att hon också tänkte bada. Vuxna badade inte så ofta med oss. Tanten bytte om till baddräkt, hon var en storvuxen person. Tydligen kunde hon inte simma utan hon satt i vattnet, så långt ut att det räckte henne till halsen. När vi badat ett tag, ropade tanten på Harriet och tyckte att det var dags att kliva upp ur vattnet. Det var ganska mycket barn som badade och såg det som hände. När hon steg upp blev baddräkten tung av vattnet, den verkade vara tillverkad av ull eller något liknade materiel. Den tyngdes ner så det som skulle dölja bysten åkte nedanför midjan på henne. Alla vi barn som badade såg med stora ögon hur baddräkten sakta drogs ner mot vattnet. På den tiden såg man sällan en person utan kläder, här fick vi se en Stockholmstant nästan utan kläder. Jag skämdes naturligtvis eftersom hon var gäst hos oss. Tanten gjorde inget väsen av det hela utan gick lungt upp till omklädningsrummet och bytte om.