Jul förr och nu
Från tiden jag var liten, i slutet av 40-talet, har jag endast svaga minnen av vårt julfirande. Minns att någon dag före jul gick jag och min bror tillsammans med pappa till skogen för att söka en julgran. Det är inte någon av oss barn på bilden, jag har "lånat" den. Antar att det har kunnat se ut så här när vi letade gran. 
I övrigt hur julen firades, vad vi åt och vad vi gjorde, det kommer jag inte ihåg. Vad jag minns är att på julaftonskvällen kom det paket med julklappar till oss från mammas syster med familj. De bodde i Torrom och skickade julklapparna med sista bussen till Ullånger. En bit från vårt hus, kanske två kilometer, låg det ett bussgarage där några bussar var parkerade över natten, bl.a. bussen som kom från Torrom parkerades där. Vi åkte spark, hela familjen, till bussgaraget och hämtade våra julklappar. Det är vad jag kommer ihåg från den tid då vi bodde i byn Skidsta.
Tiden när vi bodde på Vallen, vid kyrkan, har jag inte heller så mycket minnen från. Det här var i mitten av 50-talet. Innan jul var det mycket julstök, det skulle städas överallt, bakas och lagas mat. På den tiden "måste" man fernissa eller bona golven kvällen före julafton. Tidigt på morgonen när bonvaxet eller fernissan torkat, lade mamma på rena mattor. Det luktade så gott av såpa och julgran när vi barn kom upp på morgonen. På julafton var det min bror som fick diska efter julmiddan, de påstod att jag fuskade med diskningen, porslinet blev inte rent. Kanske var det ett smart drag av mig. När middag och disk var överstökat, var det bara att sitta och vänta på inkastning av juklappar. Seden var att vi barn som bytte julklappar med våra kamrater, skulle smyga fram till deras hus och kasta in julklappen och sen springa för livet. Blev man fasttagen fick man godis eller fika. Naturligtvis ville man inte bli fasttagen, det var att förlora. Vi bodde i huset som också var församlingshem, vi på ena sidan och församlingshemmet på andra sidan men med separata ingångar. Pappa brukade stå i den andra dörren och spana. När nån kastade in julklappen i vår dörr, sprang pappa från den andra dörren och lyckades ofta få fast personen. Man undvek att köpa en julklapp som var ömtålig, den måste hålla vid inkastningen.
Den här bilden från Ullångers kyrka är nutid. På vår tid såg kyrkan likadan ut, församlingshemmet där vi bodde se likadant ut från utsidan. Vi bodde på den högra sidan av huset.
Minnen från jultider i slutet av 50-talet när vi flyttade till Härnösand är också svaga. Pappa arbetade i domkyrkan och efter julbönen klockan 17 åt vi julmiddag och efter det fick vi våra julklappar. Antar att det var ett julfirande precis som de flesta firar jul. En gång kommer jag speciellt ihåg, det måste ha varit i början av 60-talet. Pappa var nykterhetsnämndens ordförande och det kom ofta alkoholister hem till oss. En julafton kom en av dessa män till oss, han var inte riktigt nykter, var heller inte ren. Mamma placerade honom i badkaret, han fick låna kläder av pappa och var med på vår julafton. Minns också att när mamma kokade julskinkan och skulle griljera den, skar hon bort svålen och det mesta av fettet. Julskinkan var ofta väldigt fet, det var mycket att skära bort. Hon tog svålen och fettet, gick hem till en alkoholist med det, han älskade skinkfettet och svålen. Vad jag minns gjorde hon det varje år.
Nu för tiden firas julen på ett annat sätt. Det är mera mat, mera julklappar och kanske mera traditioner. Jag tycker inte att jag julstressar. Julklappar köper jag till mina åtta barnbarn. Julmat har jag inte så mycket, då jag inte är hemma på julafton. På julaftonsmorgonen åker jag min son och hans familj i Brunne och äter julfrukost. Resten av julafton tillbringar jag tillsammans med mina döttrar och deras familjer. Varannat år är vi hemma hos den ena dottern och nästa år hos den andra. Vi har knytkalas när det gäller julmaten, d.v.s. den familj som vi är hos bestämmer vilken mat de andra ska ha med sig.
Det kan verka som att jag skriver om allt jag inte minns och så är det nog. Ville ändå dela med mig av de små minnesbilder jag har. Någon, kanske min bror och syster, kan kommentera mitt inlägg med sina minnesbilder från tidigare jular.
Nu vill jag önska alla Ett Gott Nytt År!
Alice undrade om ni gick i kyrkan varje söndag när du var liten?
Jag har INGET minne av att vi åt middag efter julbönen i kyrkan. Kommer bara ihåg att vi äntligen, äntligen skulle dela ut julklapparna. Men jag minns förmodligen fel. Har ett minne från Hovsgatan då jag och Sigrid var ute och åkte spark vid fem-tiden på morgonen, bara för att vi var vakna och det var julafton. Jag var rädd för snöplogen och var orolig för att den skulle dyka upp där i den arla morgontimmen.
Svar till Söstra: När jag tänker efter så åt vi nog julmiddag innan julbönen. Det skulle nog annars blivit väldigt sent med julklappsutdelningen.
Svar till Jenny: Hälsa Alice att vi gick väldigt sällan i kyrkan på söndagarna när jag var liten. Det var nog bara pappa som var där eftersom han jobbade som kyrkvaktmästare.
Vi fick besök av tomten i Skidsta och jag tyckte synd om pappa som hade sån otur att han måste gå och göra nåntinng på verkstan (snickeriet) så att han missade tomtebesöket i flera år. En jul hade tomten trasiga vantar och jag upptäckte att tomtens hand såg nästan ut som pappas hand! I Härnösand jobbade jag på Bellis och Iris blomsteraffärer och jag kom ofta hem efter att alla hade ätit och gått till kyrkan. Sölve Oderstad (ägaren) och jag avslutade leveranser efter att butikerna stängt och alla hade gått hem. När vi öppnade klapparna var jag lika överraskad som mina systrar över vad dom fått av mig eftersom mamma köpte dom för mig. Jag påstod att jag inte hade tid att gå och handla. Vi gick alltid till julottan och jag gick till och med med hoven för kollekt ett år. Mamma gick säkert till kyrkan varje söndag och jag minns att hon ibland var besviken att jag inte gick oftare. "Biskopens och prästernas döttrar går alltid..." Jag skyllde på att jag var för trött efter att ha spelat dansmusik kvällen före.
