somherkalurn

Min dag började med gudstjänst från Härnösands domkyrka. Precis som första advent (se tidigare inlägg) satt jag i min fåtölj och var med på gudstjänsten via TV:n. Ska erkänna att jag inte brukar se på TV-gudstjänsterna ofta. Den här gången var ett av mina barnbarn med i barnkören och sjöng, det kunde jag inte missa. Det är mitt barnbarn som är tredje flickan från höger längst fram.



Efter kyrkkaffet tog jag bilen och åkte till en av mina döttrar för att tillsammans med henne och hennes dotter besöka den årligen återkommande julmarknaden på Murberget. För ovanlighetens skull var det bra väder, endast några grader kallt och solen tittade fram. Jag handlade inte mycket, det blev en ost från Rotsjögård och tre knäckäpplen. Det är en trevlig gammeldags marknad med mycket hantverk, hembakat bröd och mycket mera. 







När vi kände oss nöjda med marknadsbesöket, gick vi tillbaka hem till dottern där vi skulle baka pepparkakor. Min andra dotter och hennes två flickor kom för att vara med på baket. Det är en långvarig tradition med pepparkaksbakning för oss. Jag bakade tillsammans med min mamma när jag var barn. När jag sedan flyttade hemifrån och fick egna barn, var pepparkaksbakning något som vi alltid gjorde till jul. Nu har mina barn egna barn, fortfarande träffas vi och bakar tillsammans. Det är samma recept som följt med hela tiden. Jag fick receptet av mamma och vi har alltid använt det. För några år sedan fick min äldsta dotter förtroendet att göra  pepperkaksdegen, hon har ändrat lite, har kryddat upp den mera än den var tidigare. Men det är fortfarande min mammas grundrecept vi använder. Jag hoppas att mina barnbarn tar över traditionen när de är vuxna. 

Det finns bakformar för alla smakriktningar från runda formar till dinosarier, puzzelbitar, fötter, ja det mesta finns.

 

Alla kavlar ut sin deg efter förmåga. Vad gör det om det blir mycket eller lite mjöl på och utanför degen.



Det blir tjocka kakor, små kakor, stora kakor och annorlunda kakor. Men vad har det för betydelse? Ingen alls, huvudsaken är att vi har roligt tillsammans. 





Traditioner är trevliga, huvudsaken att det inte blir ett "måste". Så länge det är roligt tycker jag att man ska fortsätta. Sedan skall naturligtvis varje familj skaffa sina egna traditioner.