somherkalurn

Tänk vad utvecklingen gått framåt och fort dessutom. När jag började arbeta på kontor på 60-talet, hade jag aldrig hört talas om datorer. Det fanns inte heller någon dator på Länsarbetsnämnden där jag då fick jobb. 1970 till 1979 var jag hemma med mina barn. September 1979 började jag yrkesarbeta igen, fick då anställning hos Fr Ramströms AB. Där fanns det moderna maskiner, skrivmaskinerna hade en raderknapp - en fantastisk uppfinning tyckte jag då. Fax fanns det också, man skrev faxet och ur maskinen kom en lång remsa med en massa hål som sen skulle skickas iväg i en annan maskin. Det gick inte att se om man hade skrivit fel. Jag var livrädd för faxmaskinen, speciellt när jag skulle skicka ett fax till Tyskland. Det hände en gång när ett fax måste skickas och den kvinna som arbetade mot utlandet var ledig. Jag kan nämligen inte ett ord tyska. En data fanns det också, en stor maskin. Jag har förträngt hur man jobbade med den, kommer inte ihåg ett dugg. 1980 sökte jag och fick jobb hos Härnösands kommun, på socialförvaltningen. Ingen data så långt ögat nådde. Skrivmaskin med raderknapp var mitt arbetsredskap. Stencilapparater användes när det skulle göras många exemplar av något. Det fanns också mera avancerade skrivmaskiner som användes för att skriva ut protokollen från socialnämndens sammanträden. Det tillhörde inte mitt arbetsområde utan sköttes av en annan anställd.

 

Det tog ett antal år innan datorer var ett arbetsredskap som alla skulle använda i sitt arbete. Idag är det väl inte nån som inte arbetar med data. I mitten av 90-talet fick vi erbjudande om att köpa en hemdata genom kommunen, kostnaden drogs på lönen under några år. Jag nappade på erbjudandet och fick hem min första data. 2004 kom ett nytt erbjudande och jag bytte då ut min gamla mot en fräschare. Efter nio år var den trött och slut. Under dessa år har den krånglat ibland, bl.a. en datakrasch med hårddiskbyte som följd. Som tur är har jag en svärson som är min räddare i nöden. Han kan fixa problemen som dykt upp. Förra veckan när jag satt och skrev, fick datan ett eget liv. Den lade till bokstäver i orden, bokstäver som inte passade in. Först trodde jag att mina fingrar var darriga, men upptäckte snart att det var datan som bråkade. Det tog bara en liten stund tills tangentbordet strejkade helt. Jag bytte batterier men det hjälpte inte. Då datan en längre tid varit seg, den vilade sig när jag ville göra något, stod och tuggade på samma ställe, då bestämde jag att det var dags för en ny data. Vände mig till svärsonen som hjälpte mig att välja, det blev en laptop den här gången.

 

 

Jag är kassör i samfällighetsföreningen där jag bor. Bokföringsprogrammet jag hade i den gamla datan, var ett gammalt program och nu passade jag på att byta till ett modernare. Fick hem brev idag om hur jag skall installera programmet. Skall gruva mig ett tag, tar kanske nån dag innan jag vågar installera.

 

Förra stycket skrev jag för igår. Måste nu erkänna en sak. Jag installerade inte bokföringsprogrammet. Min snälle svärson gjorde det. Tack!

 

Visst är det underligt med dessa datorer.