somherkalurn

Vår pappa som var född 1916 var en mycket duktig finsnickare. Att han också var duktig att skriva, vet kanske inte alla. Under 1960-talet skrev han kåserier i VA (tidningen Västernorrlands Allehanda). Häromdan hittade jag ett kåseri som var infört i VA den 3 november 1967. Skulle pappa ha levt idag och haft en data, skulle han säkert haft en egen blogg och skrivit en massa klokheter. Jag tror att han sitter i sin himmel och ler och är stolt att två av hans döttrar (Karin och jag), två barnbarn (Sofia, Lina) och ett barnbarnsbarn (Ylva) har bloggar och skriver om allt möjligt.


Det här är mamma och pappa nån gång i början av 60-talet.

Jag skall nu skriva ner pappas kåseri:

"Kickelina
Härförleden klagade jag min bittra nöd för er, gode och trogne. Saken var ju den att jag såg min och min familjs existens å det gruvligaste hotade av allsköns fyrfota och bevingade matvrak som dråsar in i det hem som lär skall vara en borg. Det sista tillskottet var som den samvetsgranne och minnesgode läsaren vet, en katt som hotade att genom sitt frossande förorsaka husets rubbande från knutstenarna.

Men låna mig ert öra go vänner! Lyssna och säg sen om inte en mild och om sina skyldigheter medveten försyn när den spottar i nävarna ändå åstadkommer ett och annat vilket jag som blivit hulpen gärna vill katalogisera som ett underverk, visserligen inte i paritet med världens sju, men någonting i den riktningen. Det var så att nyheten om den kattberikelse som drabbat oss, även skulle meddelas vår äldsta dotter som är gift och allting och har sin vistelse i Älandsbro. Den goda modern rang (ett bra ord) till sin dotter och förtalte den stora nyheten och dottern sa "oh" och "kan man tänka sig", "men va´ sött" samt "helledudande då" och andra lika träffande och originella kommentarer lämpade för tillfället.

Men så kom den verkliga snilleblixten. Hon, dottern, ville ha kattkräket! Kom sen och säg att föräldrar inte har glädje av sina barn. Jag har under ungarnas uppväxt ofta och med stort allvar predikat för dem att när deras föräldrar samlats till sina fäder och övriga på samma ställe paradisterande anförvanter så skulle ungarna vara så goda och komma ihåg att de inte kunde vänta sig en enda sekin i arv till bilbyte eller andra investeringsobjekt, men efter prov på sådan omtanke som vår dotter visade kommer jag att ändra mina dispositioner och se till att det kommer att fördelas en och annan tummad femma till därav förtjänte.

Efter exporten av Kickelina (vilket kattnamn va´?) har dagligen tidender inlupit till oss, rapporter om de förehavanden som det enligt den nya matten, fullständigt unika resultatet av en tillfällig förälskelse någon gång på senvintern mellan en kärlekskrank katt-tjej och en på förlustelser begiven kattkille har för sig. Enligt sagesmannen är katten antagligen Nordeuropas intelligentaste, sötaste, älskligaste, mjukaste och raraste väsen som någonsin bitit en människa i tårna vid halvfemtiden en morgon. Den unga familjens livsföring har på väsentliga punkter fått lov att ändras för att något så när passa för det liv som en energisk och impulsiv kattunge anser vara det rätta.

Men prisad vare hon som räddat mitt hus från att renrakas på stora mängder ätbarheter. / Kåbé"

Dottern som räddade pappa från katten, det var jag. Jag tror att min syster har kvar flera av pappas kåserier. Det här är det enda som jag har. Pappa skrev under många år dagligen dagbok . Alla dagböcker har vår bror tagit hand om.


Hittade ett kort på den fantastiska katten.