somherkalurn

Kom idag av någon anledning att tänka på kantor Mellberg. Han var kantor i Ullångers kyrka nån gång i mitten av 50-talet. På den tiden var kantorn också alltid lärare i skolan och han undervisade vår klass i engelska. Hemma hade vi ett piano och jag skulle få ta pianolektioner av den nye kantorn, jag var omkring 10-11 år. Hade verkligen sett fram emot det, trodde väl att jag skulle bli duktig. Men oj vad jag bedrog mig. Jag fick bara spela skalor och åter skalor. Det gjorde naturligtvis att jag inte fortsatte med pianospelandet och inte blev jag duktig heller.

 

Jag kommer ihåg kantorn som en inställsam man, en man som skulle vara alla till lags. I mina ögon var han gammal, förmodligen var han 35 - 40 år.

När det var symöten eller församlingsafton i församlingshemmet (vi bodde i samma hus) var både prästen och kantorn med. Mamma brukade hjälpa till med kaffet och jag var ofta där med henne. Varje gång hände följande under kvällens lopp. Prästen säger: "Nu ska kantor Mellberg sjunga en sång för oss". Kantorn ställer sig upp och vrider sina händer, tittar ner i golvet och säger med mild röst: "Ja, jag är inte så bra i halsen idag men jag ska göra så gott jag kan". Sen sjunger han "Jag har hört om en stad ovan molnen". Nu är detta nästan 60 år sedan, kanske det inte var den sången han sjöng varje gång, kanske han inte sa den meningen varje gång. Men i mitt minne är det så.

Han var ingen bra lärare, kunde inte sätta sig i respekt. På den tiden hade man respekt för sina lärare men inte i det här fallet. Några av pojkarna i klassen satt längst fram i klassrummet och när lektionen började tog de fram vattenpistoler och sköt på den stackars mannen. Först försökte han ignorera det men han blev ju blöt. Han blev inte arg och sa till grabbarna utan gick bara ut ur klassrummet. Vad som hände efter det kommer jag inte ihåg. Det kan förmodligen inte har blivit nån större affär av det inträffade, det borde jag ha kommit ihåg i så fall.