Nattfundering om livet
I natt sov jag dåligt, det var fullmåne och det brukar påverka mig. Då började jag tänka på något som överstiger människans förmåga att förstå. Jag började tänka på vad som hänt mig under 60 år. Det första som jag tänkte på var kroppens förändring. Först är man liten och söt. Det är svårt att kunna tänka på hur denna lilla person kommer att se ut om 30 år. Men ibland går det att ordna, detta är när jag var ca 30 år.
Men hur blir det då efter ytterligare 30 år, finns det något kvar av den lilla söta flickan eller den glada 30-åringen? Här kommer resultatet av forskningen.
Om ytterligare 30 år skulle jag vara 90 år men förmodligen finns det inget fotografi på mig då.
Jag tycker inte om att bli fotograferad men visar dessa kort i "forskningens" syfte.
Tänk vad mycket den lilla flickan har framför sig, allt som hon skall lära sig. Alla nya människor som kommer att finnas i hennes omgivning, alla som kommer att försvinna för henne. Det går inte att räkna alla som kommit och gått i livet. Först bodde jag i Skidsta och hade kamrater där, flyttade till Vallen, hade samma klasskamrater men fick nya vänner i grannskapet. Efter det blev det Härnösand, nya klasskamrater och nya vänner. Började yrkesskolan och fick nya vänner. Var med i en förening, SBU, och fick vänner där. Fick ett arbete med arbetskamrater. Hola folkhögskola efter det, nya vänner igen. Nytt jobb nya vänner. Började vara ute och dansa och lärde känna en massa människor. Sen blev det fästman, flytt hemifrån, giftermål och barn och i samband med detta nya vänner. Flyttning till annan ort med familjen ett antal gånger, nya bekantskaper igen. Barnen börjar skolan, dags att lära känna kamraternas föräldrar. Jag börjar jobba och får nya kamrater, byter jobb med nya kamrater. Skilsmässa med flytt, nya grannar. Så där håller det på, hur många människor som jag lärt känna går inte att uppskatta. Många kommer jag inte ihåg men många finns kvar i mitt liv.
Redan som liten börjar läran om livet. Tänk vad många motgångar och medgångar en människa får gå igenom under sitt liv. Det är inte enkelt att leva, inte för någon. Många gånger känns det som att ingenting kommer att bli bättre och sen kan allt ändras och livet leker igen. Tyvärr är det många som under hela sitt liv bara har motgångar och inte kan njuta av livet fullt ut. Alla som lever i länder med krig, naturkatastrofer, fattigdom m.m. har inte valt att leva livet så men har ingen annan möjlighet. Vi måste ta vara på vårt liv och göra det bästa av det.
Jag har också funderat på hur tillfälligheter har styrt vårt liv. Den person som kommer in i ens liv gör att vägen går åt ett visst håll. Hade det varit en annan person kanske allt hade blivit annorlunda. Om jag inte fått mina barn med min f.d. man, hur hade då mina barn varit? Kanske jag inte hade haft barn, kanske jag hade bott i Kina och odlat ris. Tack och lov att min väg korsades av mina barns pappa. Jag kan inte tänka mig ett liv utan mina barn.
Tillfälligheter gör ofta också vilket jobb man får, åtminstone var det så förr. Hade det funnits flera alternativ än hushålls- och kontorslinje när jag skulle välja inriktning i 7:e klass kanske jag inte jobbat inom kontor under mitt verksamma liv. Idag finns det så många olika valmöjligheter när barnen skall välja utbildning, det är kanske också tillfälligheter vilken linje de väljer. Det kan vara påtryckning av föräldrarna, kompisar eller skolleda eller sökande efter frihet men också efter intresse.
När det gäller olyckor av olika slag kan tillfälligheten avgöra om man blir inblandad i olyckan eller ej. Ta till exempel en bilolycka, personen som blir påkörd hade klarat sig om han stannat hemma en minut längre. Kvinnan som fått en istapp från taket i huvudet, hade klarat sig om hon inte stannat och tittat i skyltfönstret. Tillfälligheterna finns där hela tiden. Vissa säger att det är ödet som styr, men är inte ödet samma som tillfälligheter?
Det här blev kanske ett svammel, men jag har försökt få ner nattens tankar. Förhoppningsvis så sover jag gott inatt och slipper fundera på det som inte går att få svar på.
Jag vill inte räkna hur många gånger jag har använt ordet "tillfälligheter" i det jag skrivit. Hittar inget annat ord som passar så ni får ha överseende (om ni nu orkat läsa till slutet).
Men hur blir det då efter ytterligare 30 år, finns det något kvar av den lilla söta flickan eller den glada 30-åringen? Här kommer resultatet av forskningen.
Om ytterligare 30 år skulle jag vara 90 år men förmodligen finns det inget fotografi på mig då.
Jag tycker inte om att bli fotograferad men visar dessa kort i "forskningens" syfte.
Tänk vad mycket den lilla flickan har framför sig, allt som hon skall lära sig. Alla nya människor som kommer att finnas i hennes omgivning, alla som kommer att försvinna för henne. Det går inte att räkna alla som kommit och gått i livet. Först bodde jag i Skidsta och hade kamrater där, flyttade till Vallen, hade samma klasskamrater men fick nya vänner i grannskapet. Efter det blev det Härnösand, nya klasskamrater och nya vänner. Började yrkesskolan och fick nya vänner. Var med i en förening, SBU, och fick vänner där. Fick ett arbete med arbetskamrater. Hola folkhögskola efter det, nya vänner igen. Nytt jobb nya vänner. Började vara ute och dansa och lärde känna en massa människor. Sen blev det fästman, flytt hemifrån, giftermål och barn och i samband med detta nya vänner. Flyttning till annan ort med familjen ett antal gånger, nya bekantskaper igen. Barnen börjar skolan, dags att lära känna kamraternas föräldrar. Jag börjar jobba och får nya kamrater, byter jobb med nya kamrater. Skilsmässa med flytt, nya grannar. Så där håller det på, hur många människor som jag lärt känna går inte att uppskatta. Många kommer jag inte ihåg men många finns kvar i mitt liv.
Redan som liten börjar läran om livet. Tänk vad många motgångar och medgångar en människa får gå igenom under sitt liv. Det är inte enkelt att leva, inte för någon. Många gånger känns det som att ingenting kommer att bli bättre och sen kan allt ändras och livet leker igen. Tyvärr är det många som under hela sitt liv bara har motgångar och inte kan njuta av livet fullt ut. Alla som lever i länder med krig, naturkatastrofer, fattigdom m.m. har inte valt att leva livet så men har ingen annan möjlighet. Vi måste ta vara på vårt liv och göra det bästa av det.
Jag har också funderat på hur tillfälligheter har styrt vårt liv. Den person som kommer in i ens liv gör att vägen går åt ett visst håll. Hade det varit en annan person kanske allt hade blivit annorlunda. Om jag inte fått mina barn med min f.d. man, hur hade då mina barn varit? Kanske jag inte hade haft barn, kanske jag hade bott i Kina och odlat ris. Tack och lov att min väg korsades av mina barns pappa. Jag kan inte tänka mig ett liv utan mina barn.
Tillfälligheter gör ofta också vilket jobb man får, åtminstone var det så förr. Hade det funnits flera alternativ än hushålls- och kontorslinje när jag skulle välja inriktning i 7:e klass kanske jag inte jobbat inom kontor under mitt verksamma liv. Idag finns det så många olika valmöjligheter när barnen skall välja utbildning, det är kanske också tillfälligheter vilken linje de väljer. Det kan vara påtryckning av föräldrarna, kompisar eller skolleda eller sökande efter frihet men också efter intresse.
När det gäller olyckor av olika slag kan tillfälligheten avgöra om man blir inblandad i olyckan eller ej. Ta till exempel en bilolycka, personen som blir påkörd hade klarat sig om han stannat hemma en minut längre. Kvinnan som fått en istapp från taket i huvudet, hade klarat sig om hon inte stannat och tittat i skyltfönstret. Tillfälligheterna finns där hela tiden. Vissa säger att det är ödet som styr, men är inte ödet samma som tillfälligheter?
Det här blev kanske ett svammel, men jag har försökt få ner nattens tankar. Förhoppningsvis så sover jag gott inatt och slipper fundera på det som inte går att få svar på.
Jag vill inte räkna hur många gånger jag har använt ordet "tillfälligheter" i det jag skrivit. Hittar inget annat ord som passar så ni får ha överseende (om ni nu orkat läsa till slutet).
Kommentarer
Postat av: Söstra
Vad fantastiskt bra du skrivit kring detta filosofiska tänkande! Så sant och intressant. Ödet eller inte, det är frågan. Flickan som blev kidnappad i Österrike när hon var 8 år och som levde instängd i 8,5 år hos en galen man hade haft känslan att hon skulle korsa gatan och välja trottoaren på andra sidan när hon såg mannen stå på trottoaren där hon hade sin vanliga väg till skolan. Men andra tanken var att det var ju knäppt att tänka så, det var ju bara en vanlig man som såg ut att stå och vänta på någon. Tänk om hon hade följt sin intuition?!
Sen vill jag bara säga att när du är 90 år och jag 81 ska vi fortfarande åka på semester tillsammans, bara så du vet! Men jag kan tänka mig att vi redan nu bestämmer oss för att inte ta bilen. Vi kan välja buss, tåg eller flyg.
Postat av: Kerstin
Då behöver jag inte ha hörselproppar med mig. Jag kommer inte att höra att du snarkar för jag är förmodligen halvdöv.
Postat av: Hyllan the one and only
Men Mamma, menar du om du inte gift dej med pappa så skulle du ha rest till Kina för att plocka ris??? Det låter som att det var menat att du och pappa skulle träffas.......E
Trackback
