Vad vore livet utan böcker?
När vi flyttade till Härnösand 1957 började jag låna böcker på barn- och ungdomsbiblioteket. Jag tror att jag läste alla ungdomsböcker som fanns där och till slut måste jag börja gå till vuxenbiblioteket som låt i en annan byggnad, var kanske 15 - 16 år då. Kommer ihåg att det var jättejobbigt för det fanns så mycket böcker och jag visste inte vilka böcker som var lämpliga för mig. Det gjorde att jag inte lånade så många böcker då, det tog några år innan jag kom in i lånandet igen.
Jag läser gärna deckare men även romaner av skilda slag. Kan inte ha två böcker på gång samtidigt, måste läsa ut en innan jag börjar med nästa. Jag är jättedålig på att komma ihåg författare och boktitlar. Det händer därför många gånger att när jag kommer hem från biblioteket med böcker, upptäcker jag när jag börjar läsa att jag läst boken tidigare. Jag är en skumläsare, skummar över texten för att se vad som är onödigt för mig. Står det en massa om naturen, vädret och sånt tycker jag att det är oväsentligt och hoppar över det. Varje gång jag börjar med en ny bok är jag inställd på att läsa varenda ord, men efter några sidor skummar jag igen. Jag kan inte ligga i sängen och läsa utan måste sitta i fåtöljen eller soffan. På somrarna är det härligt att sitta ute under parasollet och läsa.
Det är så härligt att barn och barnbarn gärna läser. Jag tror att om man läser för barnen när de är små fortsätter de när de blir så stora att de kan läsa själva. En gång fick jag en fin komplimang av ett av mina barnbarn när jag läste godnattsaga för henne. Hon sa: "Mormor, du låter som Astrid Lindgren när du läser". Det var väl en komplimang som heter duga. En annan gång när jag satt barnvakt till två av mina barnbarn, fyra och sex år gamla, skulle jag läsa godnattsaga för dem i tur och ordning. Jag började med den lilla, hon hade valt ut den bok vi skulle läsa. Jag skrattade gott när det visade sig att det var "Boken om barnsjukdomar" hon valt. Hon kunde mycket om barnsjukdomar, hade tydligen läst den tidigare. När jag kom till barn nummer två så hade hon valt bok och det var "Boken om döden". Man kan tro att föräldrarna är hypokondriker men så är inte fallet. De är helt normala människor som tar hand om sina barn på ett förträffligt sätt.
Tidigare har jag haft bokhyllor med många böcker i, tycker det är vackert med böcker. Men för ett antal år sedan gjorde jag mig av med alla böckerna, mycket på grund av platsbrist. Nu lånar jag för det mesta böcker på biblioteket eller köper pocketböcker.
Visst är det härligt med en trave olästa böcker, helst tjocka med många sidor. Så mina vänner, läs och upplev spänning, romantik, lär känna olika människoöden, läs om hela världen, fördjupa dig i det som intresserar dig.
Och jag läser nästan bara när jag gått och lagt mig, inte i fåtöljen. Men härligt med läsning, det är det! Jag minns inte att våra föräldrar läste en enda bok för mig när jag var barn. Får kanske tacka skolan som förmodligen väckte mitt läsintresse?! Jag tycker att du slarvar som hoppar över många ord, jag läser allt för jag är orolig att jag ska missa något. Samtidigt avundas jag dig som gör som du gör för naturskildringar har sällan stor betydelse för händelseförloppet.
Ja det är underbart med böcker! Roliga bokval förresten där av A och H! :)
Jag kan inte heller skumma (se ovanstående kommentar). Ibland är det jobbigt, jag kan liksom känna att jag missade att läsa ett enda ord och då måste (streck under "måste") jag gå tillbaka och läsa om.
