Relikskrin
Hit till Vallen flyttade vi från Skidsta 1952 eller 1953. Det var mamma, pappa, min storebror, jag och vår lillasyster. I maj 1953 fick vi ytterligare en lillasyster. Vår bostad låg i församlingsgården, vi bodde i ena delen av huset. Storleken på bostaden var enorm om man jämförde med vår tidigare bostad. Nu hade vi kök, vardagsrum, tre sovrum och en möblerbar hall. I källaren fanns badkar och tvättstuga.
Nu skall jag berätta om relikskrinet som ni säkert läst om och sett på TV. Det stals från Ullångers kyrka 1999 och fördes till Spanien. Relikskrinet är från 1200-talet och mycket värdefullt. Det återbördades 2010 till Ullångers församling.
Min bror och jag fick börja hjälpa till med vissa sysslor ganska tidigt. När vi var 10 - 11 år krattade vi gravarna på kyrkogården inför helgerna. När det kom turister och ville se kyrkan, låste vi upp och följde med och guidade. Min bror som är ett år äldre än jag var duktigare på att visa kyrkan. Ofta fick vi en slant av besökarna så det gällde att vara snabb att hämta nyckeln och min bror hann oftast först.
Vi var i kyrkan mycket, så vi kunde den väl. I kryptan under sakristian fanns relikskrinet. Jag har hållit i det, kan ni tänka er att jag hållit i en sån dyrgrip. På den tiden förstod vi inte vilket värde det var. Skrinet förvarades i ett låst utrymme bakom ett glasdörr i en tegelvägg, det fanns inget handtag på dörren. För att öppna tog man ett svärd som hängde på väggen och stack in det i en springa mellan några tegelstenar och då öppnades dörren. Jag har inget minne av att vi tog ner turisterna dit och visade hur man öppnade. Förmodligen hade vi blivit tillsagda att inte göra det. Jag antar att skrinet förvaras på annat sätt idag så mitt avslöjande om hur det förvarades på 50-talet gör nog inget.
Milda makter! Det låter som en spännande saga, att öppna dörren med ett svärd! Vad du har fått vara med om!
Jag visade skrinet för besökarna så dom såg hur jag öppnade dörren. Vi tänkte aldrig på att nån skulle tänka sig att stjäla nåt i kyrkan... Sista året på Vallen fick jag jobbet att göra rent gravstenar och att måla bokstäverna på gravstenarna med guldfärg eller svart färg. Dom första åren kom det en man en gång om året som gjorde det på beställning på alla kyrkogårdar. Pappa Knut tyckte att jag lika gärna kunde göra det och få bättre betalt än vad jag fick för att klippa gräset som pappa gav mej lite fickpengar för. Vet förresten släkten att jag var i både Örnsköldsvik Allenhanda (på första sidan) och Expressen som "Seriges Yngste Kyrkvaktmästare"? Det var när pappa hade ramlat ned från taket och brutit benet!
Föll pappa från taket och bröt benet? Jag måste nog skriva ut alla minnen som kommer via denna blogg! Jag vet ju ingenting! Måste vara för att jag är så OFANTLIGT mycket yngre än mina syskon.
Att han föll från taket minns jag inte, men att han var gipsad det minns jag.
