somherkalurn

Jag kommer inte ihåg vad vi åt för mat hemma när jag var barn. Varför gör jag inte det? Nånting borde jag komma ihåg, men tyvärr är det som bortblåst.

Jag minns iallafall att när vi fick plättar hos mormor Karolina, gräddade hon plättarna så de blev väldigt mörka. Hon lade dem i oordning på fatet allt eftersom hon gräddade. När jag gräddar plättar (småplättar) så lägger jag dem i högar, lika många som laggen har.

Den mat i skolan (Ullånger) som jag minns, var den mat som inte var god. Det var leverkaka och stek saltsill som var värst. Här måste jag erkänna att jag inte var riktigt snäll när jag gick i skolan. Det var de gånger vi fick saltsill. I vår klass gick det en flicka som hette Eivor. Hon kom från en familj med många barn och dålig ekonomi. Eivor var liten och mager, hon och hennes syskon var dåligt klädda och inte riktigt rena. Nu kommer det tråkiga, jag skäms när jag tänker på det. När vi fick saltsill i skolan gav Aino och jag vår sill till Eivor och såg till att hon åt upp den. Vi fick nämligen inte lämna på tallriken. Eivor åt snällt upp vår sill. Jag vet inte om hon tyckte om sill, om hon var hungrig eller om hon var rädd för oss. När vi hade 40-års jubileum (40 år sedan vi slutat sjunde klass) återsåg jag Eivor. Nu var hon liten och rund, en grå liten tant. Jag pratade inte med henne om sillen, vågade inte ta upp det.

Nästa matminne är när jag tillbringade någon sommarvecka i Vamsjönäs hos min faster och fabror och deras sex barn. Vamsjönäs ligger lite över en mil från Vallen där vi bodde. Under några somrar från det jag var 10 år cyklade jag ensam till Vamsjönäs. Kommer ihåg att det alltid var väldigt varmt, att jag var livrädd att det skulle komma ormar på vägen och att jag tyckte det var väldigt långt dit. Men framme där så var det som att vara i paradiset. Vamsjönäs ligger på en udde med vatten på tre sidor. På ena sidan är det en härlig sandstrand, på den andra sidan bra abborrvatten. Vi barn badade, fiskade och lekte mest hela dagarna känns det som. Inte var det nån som brydde sig om att man skulle tvätta sig eller borsta tänderna. Men åter till maten. På Vamsjönäs fanns det inte elström. De hade gasollampa i köket, gasolplatta att laga mat på under somrarna. På vintern använde de vedspisen. De hade ett mindre jordbruk så mjölk fanns det gott om. Till frukost/lunch fick vi alltid mannagrynsgröt, mjölk och tunnbrödssmörgås. Till middag var det alltid kokt abborre och potatis. Abborren fick vi barn fiska upp. Varje dag var vi ute med roddbåten (utan flytvästar naturligtvis) och fiskade.
 
Även om jag inte kommer ihåg vilken mat vi åt hemma så kommer jag ihåg att mamma  alltid hade hembakat vetebröd. Vi hade ingen frys när vi bodde i Ullånger. Bullarna hon bakade var längder, klippta och släta. Hon förvarade dem i en hög rund plåtburk. Efter ett tag blev de naturligtvis torra men då doppade vi dem i saft eller mjölk. När de var riktigt torra så stekte mamma dem och doppade dem i socker, det var så gott.