Barnhemsbarn

"Upprättelseutredningens utredare föreslår att barnhems- och fosterbarn som utsatts för vanvård ska få en ersättning på 250 000 per person. Det ska ses som en ersättning för samhällets svek och för en bekräftelse för deras lidande."

Det här var en rubrik i en tidning häromdan.

När jag hörde och läste om det, tänkte jag på de barn som bodde på Mäja barnhem i Ullånger. Undrar hur de barnen hade det? Har inget minne av barnhemsbarnen som gick i vår skola, de kan inte har skiljt sig så mycket från oss andra. Tycker annars att jag skulle ha kommit ihåg det. Ordet barnhemsbarn hade inte en bra klang, så var det förmodligen. Jag kommer ihåg en gång i början av 1950-talet, jag var kanske 7-8 år. Vi fick höra att några pojkar rymt från barnhemmet.  Vi vågade inte vara ute på kvällarna och leka eftersom pojkarna rymt. Det var ganska långt, flera kilometer, från Mäja till Skidsta där vi bodde. Sannolikheten att de skulle komma till vår by var väldigt liten, men det förstod vi nog inte. Vad var vi egentligen rädda för undrar jag, vad trodde vi de skulle göra om de kom till oss.

Några år senare gick en av barnhemspojkarna i min brors klass och dom blev kamrater. Det var en trevligt kille, förmodligen som många av barnen på hemmet var. En gång ville min bror att kamraten skulle få sova hos oss över helgen. Men det var inte så enkelt. Hade det varit en "vanlig" pojke så hade det väl varit självklart att han skulle få sova över. I det här fallet fick barnavårdsnämnden ha ett extra sammanträde för att ta ställning till övernattningen. Som tur var så fick han tillåtelse att sova över.

Tänk alla barn som fick fara illa, det finns massor som är vuxna idag och inte kan glömma. Tyvärr har många barn det likadant fortfarande. Orkar alla som farit illa gå igenom det igen för att få ersättning för sitt lidande?  Ska de måsta bevisa att de farit illa och hur ska de göra det? Tänk om de inte blir trodda för att ingen kan eller vill vittna till deras fördel. Kommer det att utnyttjas av personer som inte har rätt till ersättningen? Går det att ersätta lidandet med pengar?



Detta är Mäja barnhem. Jag vet inte hur länge det var ett barnhem. Idag är det en privatbostad. Huset ligger på en kulle med fin utsikt över Ullångersfjärden.


Kommentarer
Postat av: Jämpa

Vilket fint hus, barnhemmet var. Är det din bild, den var fin.

2011-02-14 @ 13:07:32
Postat av: Söstra

De barn som bodde där och som är vuxna idag tycker kanske inte att huset var så fint? Undrar, som sagt, vilka minnen de har från den tiden. Att behöva få godkänt från barnavårdsnämnden för att sova hos en kompis! Tänk om han fått nej!

2011-02-14 @ 18:38:45
Postat av: Tore

Jag bodde där, men var lyckligtvis så liten att jag inte kommer ihåg något från den tiden. Fyra av mina syskon bodde också där, och de tre som ännu är i livet kan vittna om fruktansvärda missförhållanden. Det känns som att talet om dessa eventuella 250Kkr har öppnat en pandorabox som jag tvivar på att någon inser omfattningen av. Finns det resurser att ta ha om all kit som kommer att välla fram och behöver behandlas???

2011-02-23 @ 13:47:14
Postat av: Tore

"ta ha om all kit" -> "ta hand om all skit"

Verkar som om tangentbordet inte hänger med när jag skriver fort... ;)

2011-02-23 @ 13:52:50
Postat av: R-M

Jag har inte speciellt dåliga minnen från barnhemmet.Vi var fyra syskon som bodde där i 3-4 års tid.Vi blev senare utplacerade mellan åren 1961-63.

2011-09-18 @ 22:07:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0