somherkalurn

Den 18 mars 2005 reste jag till USA för tredje gången. Den här gången var min syster med mig och vi såg båda fram emot att få umgås med vår bror under några veckor. Resans mål var San Diego där vår bror bor. 

När vi steg ombord på planet i Stockholm på väg till Chicago såg vi att Lill-Eva var en av flygvärdinnorna. Lill-Eva var dagbarn hos vår mamma från det hon var 6 månader och tills hon inte längre behövde en dagmamma. Hon blev som en lillasyster för oss. Jag var ofta barnvakt till henne. Vi fick börja vår resa med champagne som Lill-Eva serverade oss och hon gav oss en utomordentlig service under resan.

Framme i Chicago skulle vi passera tullen. Det blev mycket stressigt att hinna med planet till San Diego, det tog tid med alla kontroller som skulle göras. Förra gången jag reste till USA, 1999, var det enklare att gå igenom tullen. Efter 11 september hade allt blivit mycket noggrannare. 

När vår bror mötte oss på flygplatsen i San Diego, kändes det skönt att få fast mark under fötterna efter så lång tid i luften. Vi åkte till hans lägenhet där han bor tillsammans med sin sambo. Lägenheten ligger i ett stort, ja ett jättestort hus. Receptionen i entrén är bemannad dygnet runt, man kommer inte in utan tillåtelse. Från början hade vi svårt att hitta ut och in, det var korridorer och hissar kors och tvärs. I huset fanns bl.a. ett gym som lägenhetsinnehavarna kan använda och naturligtvis en pool.

 

Efter en skön natts sömn och frukost visade vår bror oss San Diego. Det fanns mycket att se, det är en stor och trevlig stad. Nästa dag åkte vi till See World där vi tillbringade dagen tillsammans med vår bror. Det var mycket varmt, solen sken utan uppehåll. Vi fick skaffa oss kepsar och solglasögon för att kunna sitta och titta på showen som späckhuggare, sjölejon och delfiner bjöd på.

 

En dag tog vår brors sambo med oss till ett ställe där vi fick manikyr och pedikyr. Det var något som jag aldrig gjort tidigare. Det kändes lyxigt att sitta bekvämt bakåtlutad och njuta av att någon tog hand om händer och fötter. 

Dagen därpå åkte vi alla fyra till Mexico, till en stad som heter Puerto Nuevo. Där fanns det mycket att titta på och att köpa i små affärer, typ marknadsstånd.



Vi åt hummer på en hummerrestaurang, jättegott. Jag hade aldrig ätit hummer tidigare och jag kan lova att det smakade bra.



Vissa dagar promenerade jag och min syster i omgivningarna. Ett ställe som heter Seaport Village med trevliga affärer och restauranger blev ett favorittillhåll. Där kunde man sitta och titta på folk som flanerade, äta gott och handla roliga saker. Det var många familjer som flög med drakar av olika slag.



Den 27 mars startade vi, vi tre syskon, en resa till San Francisco. Vårt första stopp blev i Los Angeles och Hollywood. Det är en upplevelse att flanera på stjärnornas gator och åka runt och se alla fantastiska hus där berömdheter bor.



Vi lämnade Los Angeles och åkte vidare mot San Fransisco. Vi sov över på ett motell i en liten stad, Morro Bay.

Nästa morgon startade vi tidigt och stannade vid Hearst Castle där vi gick en guidad tur. Mediakungen William Randolph Hearst byggde sin egen privata ranch på mark som han ärvt, bygget pågick i perioder från 1922 och en bit in på 1940-talet. 1957 skänktes det till delstaten Kalifornien och är idag öppet för allmänheten. 



Lämnar detta palats och åker kustvägen vid Stilla havet.



Framme i San Fransisco checkar vi in på ett hotell. Jag har varit i San Fransisco tidigare och tycker jättemycket om den staden. Nu var det kul att få återse den tillsammans med mina syskon.

 

Vi börjar nästa dag med ett besök i Chinatown. Åker sedan till Fishermans Worf där vi shoppar och äter lunch. Naturligtvis åker vi kabelspårvagn, det måste man när man är i San Fransisco. Därefter tar vår bror oss på en biltur runt om i staden, på branta gator upp och ner. Han är en utomordentlig guide.

Vi checkar ut från hotellet nästa dag och åker till Golden Gatebron. Där åker vi upp på berget vid bron, en fantastisk utsikt. Det var jättejobbigt då jag är fruktansvärt höjdrädd. Jag fick förmana mina syskon hela tiden, de stod för nära kanten, lyssnade inte på mig när jag förklarade att det var farligt. 




Efter den hisnande upplevelsen startade vi den 80 mil långa resan tillbaka till San Diego. Vi åkte genom jordbruksdistrikten. Min syster blev förälskad under den resan. Hon var helt salig varje gång hon fick se en lastbil. Tror inte att hennes familj vet om hennes böjelser för dessa fordon. Jag tror att det var motorhuven hon fastnade för. 



Vi stannade till vid en affär som sålde det som odlades i området. Frukten och grönsakerna var stora och fina. Det är vitlök som hänger i taket.



När vi kommit tillbaka till San Diego och vilat upp oss, åkte vi till en park med massor av rosor och kaktusar. En kväll åkte vi spårvagn till Old Town där vi åt middag.

Då vi skulle köpa presenter hem till barn och barnbarn tillbringade vi flera timmar i stora varuhus där det fanns ett stort utbud av allt som man kan behöva.



Kvällen innan vi skulle åka tillbaka till Sverige, åkte vi alla fyra till standen, Coronado, där vi tillbringa en del av dagen. På kvällen åt vi middag på en restaurang i Little Italy. Det är en stadsdel som mestadels består av italienska restuarangen och butiker. Var man där, skulle man dricka Margaritas och det var inte små glas utan rejäla doningar.



När vi kom tillbaka till lägenheten var det dags att packa våra väskor inför hemresan.

Den 3 april på morgonen startade resan hem och vi var framme på Midlanda den 4 april. Det var så trevligt att vi syskon fick umgås under flera dagar. Ett stort tack till vår storebror som tog väl hand om oss och visade oss sin del av Kalifornien.