Min vinranka
Här ser du hur spaljetaket är gjort.
Min vinranka trivs jättebra hos mig. Jag får mycket vindruvor varje år. Druvorna är inte så stora men de är söta och goda. Vinrankan skall klippas varje år, det ska göras under november - december. Man får inte göra det på våren, då kan rankan blöda ihjäl. Nu har jag tur, jag får hjälp att klippa den. Min ena måg äger Wedins Trädgård här i Härnösand och han vet hur det ska göras. Skulle man inte klippa ner den, antar jag att den skulle kunna växa och bli hur stor som helst.
Så här stor, frodig och grön är vinrankan nu i september. Det är mängder av druvklasar, men de syns inte på bilden.
De första åren gjorde jag inget av druvorna, mer än att äta dem. Jag kollade på nätet hur det gick till att göra vin, men tyckte att det verkade alldeles för omständigt. Nu använder jag en råsaftcentrifug och gör vindruvsjuice. Förra året fick jag mellan 8 - 9 liter juice av druvorna. Varje morgon går jag ut och klipper ner tre till fyra klasar och kör i råsaftcentrifugen. Jag får då ett glas färskt juice till frukost.
Ett glas nypressad vinbärsjuice.
Det måste vara nyttigt tror jag, säkert vitaminer och annat som man kan behöva. Hittade ett tips på nätet att man kan göra gelé och ha till kött eller på rostat bröd. Det tänker jag testa, det lät spännande. Bladen blir stora, en granne fick blad av mig och gjorde vinbladsdolmar. Det smakade mycket bra.
Om det är någon som vet något annat man kan göra med druvorna, skriv gärna en kommentar om det.
Visst är det en underbar syn?
Förutom att jag kan använda druvorna, tycker jag att vinrankan är en fröjd för ögonen. På håll syns det inte att det är vindruvor, men kommer man nära ser man klasarna som hänger. När jag sitter i vardagsrummet, har jag vindruvorna som ett blickfång. Jag har inga gardiner där under sommaren och hösten, eftersom jag tycker att det är så vackert att se ut på vinrankan med druvorna.
Kan man ha vackrare gardiner?
Det är svårt att fota och få ett kort som visar hela vinrankan med alla druvor. Här ser man en del av den.
Jag kan rekommendera dig att plantera en vinranka. Den är lättskött, vacker och ger bra med frukt. Har du bara en vägg som är solig, behöver du inte ett växthus för att kunna odla vindruvor.
Ullared 2011
Resan startade med hyrd minibuss i Härnösand den 15 september klockan 05.00. Vi är; jag, mina två döttrar, min sonhustru, mitt äldsta barnbarn, min syster och hennes två döttrar. Två av mina systerdöttrar anslöt nästa dag. Den ena systerdottern bor i Göteborg och den andra i Skövde. Jag klev upp ur sängen klockan fyra på morgonen, inte så trött som jag trodde jag skulle vara. Tycker egentligen väldigt illa om morgnar, men den här dagen kändes det helt ok att kliva upp.
Jag hade ätit frukost och läst tidningen vid denna tid på morgonen
Sju av oss packade in våra väskor i bussen och den första frivilliga satte sig vid ratten, klockan var fem på morgonen. Första stoppet var i Torsboda för att hämta upp kvinna nummer åtta. Stämningen var hög, alla pratade i munnen på varandra och vi var så laddade. Det här var den tredje Ullaredsresan för oss på tre år. Min sonhustru var med för första gången och vi gjorde allt för att lära upp henne och se till att hon skulle trivas. Det var fortfarande mörkt ute, regnade lite och det var inte mycket trafik.
Bussen har plats för nio passagerare, jag och min syster placeras alltid längst bak. Där sitter vi hela resan, övriga passagerare byter plats i bussen, beroende på att att de turas om att köra bussen. Vi två slipper köra och det är skönt. Nu vet jag inte varför vi slipper, har inte frågat och tänker inte heller göra det, är rädd för svaret.
Nu var det bara att ge järnet till slutstationen. Naturligtvis måste vi stanna för diverse pauser; fika-, lunch-, kiss- och tankningspaus. Vid pauserna var det också chaufförsbyte.
Vi hade hyrt en stuga på campingen i Ullared, en åttabäddars stuga. Den bokades för över ett år sedan, man måste vara ute i god tid för att hyra en stor stuga, de blir fort uthyrda. Efter incheckning, parkerades bussen på den stora pakeringen utanför varuhuset. Inte så mycket folk, vi kunde rusa runt utan att krocka med andra som skulle shoppa.
Vi hann handla en hel del innan vi träffades 19.30 som vi bestämt. Varorna lastades in i bussen och sen gick vi till en restaurang för att äta middag. När man satte sig ner, kändes det att man varit uppe sedan fyra på morgonen. Stämningen var bra ändå, vi trivs så väldigt bra tillsammans allihopa. När vi ätit, åkte vi till stugan vi hyrt för två nätter. Innan vi knoppade in för natten, hade vi visning av det vi hunnit handla. Alla lade upp sina inköp på sin säng och sedan minglade vi, tittade och kommenterade inköpen.
Julen är tidig i Ullared, redan i augusti fanns julsaker i butiken.
Nästa morgon efter gemensam frukost, åkte vi till varuhuset. En av flickorna hade tillverkat illgröna vimplar, fästade på en käpp, med våra namn på. För att göra det lite galet, var det inte våra vanliga namn utan förvanskade namn, kanske man kan säga smeknamn.
Alla har fått sina vimplar.
Vimplarna fästs på varuvagnen, vi syns och vet var vi ställer vagnen om vi lämnar den. Många tittar och kommenterar våra vimplar. Vi fick hör att personalen diskuterade vimplarna i lunchrummet. De funderade på namnen, tyckte väl att det var konstiga namn. När man lämnar vagnen på vagnsparkeringen och går för att äta lunch, är det inga problem att hitta vagnen sedan, vimplarna syns på långt håll.
Våra vagnar syns tydligt på vagnsparkeringen
Min systers yngsta dotter anlände från Skövde tidigt på fredagmorgon. Hennes man var med för att ta hand om deras son, 10 månader. Egentligen godkänner vi inte män på vår resa, men i det här fallet görs ett undantag. Det kan vara trevligt för honom att få vara tillsammans med 10 kvinnor i sina bästa år. Skövdefamiljen kommer att vara med oss under dagen för att på kvällen åka tillbaka hem. Lite senare anländer den sista i gänget, hon har åkt från Göteborg och tillbringa dagen med oss för att sedan sova en natt i vår stuga.
Vi bestämde tider då vi träffades alla för fika och lunch. I varuhuset försvinner alla åt olika håll, det går inte att följas åt. Ibland ser man en illgrön vimpel och hinner byta några ord.
Lätt att hitta sin vagn när man lämnat den för att titta på något vid sidan om.
Det är mycket som skall köpas förutom bakplåtspapper, plastpåsar, hygienartiklar och sånt som är billigt. De flesta i gänget har barn som behöver höst- och vinterkläder, totalt 11 st barn. Min syster hade beställning på kläder till tre barnbarn vars moder inte var med på resan, alltså skulle det handlas till 14 barn. Varför inte köpa julklappar också när plånboken ändå stod på vid gavel? Papporna som var hemma med dessa 11 barn måste naturligtvis också få något. Kalsonger, strumpor, deodorant och annat smått och gott köptes hem till dem. Tur att minibussen hade stort bagageutrymme plus en takbox.
Utanför det stora varuhuset i Ullared finns andra butiker. Jag köpte ett par vinterstövlar hos Sko-Bo. På min inköpslista fanns också med "skärmaskin", för att skära papper. Mina medresenärer trodde nog inte att jag skulle hitta min skärmaskin. Men se, jag hittade den. Lantmännen har en affär där den fanns, hurra.
Vid 17-tiden var några av oss, fem stycken, färdiga med inköpen.
När några av oss var nöjda med det vi handlat, beslöt vi att åka tillbaka till stugan. Efter några timmar hade de övriga också handlat färdigt och de blev hämtade. Under tiden hade vi andra börjat förbereda middan, det blev lasagne som jag tagit med till oss alla.
När vi var mätta och belåtna, blev det visning av inköpen. Alla, i tur och ordning, plockade upp allt som de köpt och visade oss andra. Ni förstår att det tog många timmar, vi var nio stycken som handlat för många pengar. Därefter packades allt ner i väskor och påsar, det gällde att packa ordentligt med tanke på att allt skulle rymmas i bussen.
Nästa morgon efter frukost, skjutsades Göteborgsflickan till bussen. Det är inte så ofta vi träffar henne så det var härligt att hon kunde vara med oss under vår shopping i Ullared. Våra påsar och väskor packades sedan in i bussen, i bagaget och i takboxen.
Bussen packad, både i bagaget och i takboxen.
Sedan städade vi stugan och checkade ut. Vid niotiden var vi klara och färden tillbaka till Härnösand påbörjades. Som vid nerresan gjordes stopp av olika anledningar, allt gick enligt tidtabellen. Vi var hemma vid 21-tiden. Resan hade gått utan problem.
Under dessa tre dagar har vi skrattat så mycket, vi har pratat om allt och inget. Vilken lycka att ha en sån härlig familj och sån underbar släkt. Vi är alla lite tokiga, har en konstig humor som alla uppskattar. Vi kan ha roligt tillsammans, vi kan vara allvarliga och diskutera allt möjligt, vi kan vara tysta tillsammans och ändå veta att vi finns där för varandra.
Tack alla ni som var med på resan, jag ser fram emot nästa år.
Ansiktslyftning
Mitt vardagsrum har fått en ansiktslyftning med nymålat tak och nya tapeter. När jag köpte mitt radhus i december 1999 var det nyrenoverat. Tapeterna i alla rum var ljusa och neutrala, kände att jag skulle trivas med det. Med tiden kunde jag känna att det var tråkiga tapeter, speciellt i vardagsrummet. Efter lite påtryckning av mina barn bestämde jag mig för att tapetsera om. Mina döttrar erbjöd sig att hjälpa mig med det. Då de båda arbetar heltid, har familj och tillräckligt att syssla med, bestämde jag mig för att anlita en målare. En granne hade målat och tapetserat sitt hus och var väldigt nöjd med målarfirman.
I mitten av april tog jag kontakt med den firman och vi upprättade ett kontakt för arbetet. I vardagsrummet skulle taket och murkåpan över öppenspisen målas. Det skulle tapetseras där och även en vägg i hallen skulle tapetseras. Jag valde ut tapeter, fyllde i blankett om rotavdrag och fick uppgift om att det kunde ta någon månad innan arbetet kunde påbörjas. I kontraktet stod att arbetet skulle vara färdigställt innan 17 juni 2011. Det gick över en månad och jag hörde inget från firman. I mitten av juni skickade jag ett e-mail till firman och undrade när de skulle komma. Jag fick omedelbart ett svar, chefen var olycklig, han hade "tappat bort" mig. Skulle omgående kolla när de kunde komma och meddela mig det. Det hände inget, juni gick, juli kom och sen var det augusti och jag hade inte hört något. Då skickade jag ett nytt e-mail och frågade om och när de skulle komma. Fick ett snabbt svar med förslag på två datum för start. Jag valde att de kunde börja den 29 augusti. Det kändes bra, nu skulle det ske. Många tycker kanske att jag skulle ha tjatat på firman men eftersom jag inte hade känt mig stressad, tyckte jag att det inte fanns någon anledning att bråka eller tjata.
Målaren, en ung grabb ca 25 år, kom på avtalad tid på måndagen. Jag och min ena dotter hade plockat ner tavlor m.m. och flyttat möblerna till mitten av rummet. 
Snart var de gamla tapeterna bortrivna, väggarna spacklade, taket och kåpan över öppenspisen målat. Då spacklet inte torkade så fort, kunde han inte börja tapetsera förrän på torsdag. På fredag vid lunchtid var det klart.
Tapeterna som fanns i vardagsrummet hade en obestämd färg, brunbeigeflammigt kan man kanske säga. Lite svårt att se på fotot hur den såg ut, tråkig var den i allafall. 
Nu har jag vita tapeter med bladslingor i vitt, alltså vitt på vitt. Bladslingorna framträder när ljuset faller på tapeten. 
I vardagsrummet har jag ett gammalt skåp som jag fått från mina föräldrar. Skåpet är från början av 1800-talet. Det har känts som en mörk kloss i rummet och jag har funderat på att måla om det. Nu kommer vän av ordning att protestera; man målar inte om ett så gammalt skåp. Jo, det kan man göra eftersom min mamma målade det nån gång på 70- eller början av 80-talet så det var inte originalfärg på skåpet. 
Sagt och gjort, jag åkte och köpte färg och började måla. Fick måla skåpet fyra varv innan det täckte, blev mycket bra tycker jag. Till höger på bilden, bakom lampan, kan man se hur bladslingan framträder i ljuset.
Nu väntar jag på att elektrikern skall komma och sätta in fler eluttag. Jag har haft hur många skarvsladdar som helst i vardagsrummet, nu vill jag ha uttag på varje vägg. Eftersom elledningarna måste vara utanpåliggande, tapetserades rummet först.
Jag har ännu inte hängt upp mina tavlor på väggarna. Måste ha lite tid att fundera på var de skall hängas. Nu när väggarna är rena och fina, vill jag inte göra för många spikhål. Skåpet står fortfarande en bit in på golvet, skall flyttas tillbaka det när elektrikern har gjort sitt. Ångermanlandsbruden står huvudlös i hallen i väntan att få flytta tillbaka till vardagsrummet.
Jag är mycket nöjd med mitt vardagsrum. Det gjorde ingenting att arbetet blev fördröjt, jag behövde tid att gruva mig på. Ibland kan det kännas ommafallt att påbörja ett projekt. Tänk om det inte blir bra, tapeterna ser kanske helt annorlunda ut på väggen än i tapetkartan. Det finns många kanske i mitt huvud när jag skall ta ett beslut. Jag får helt enkelt beslutsångest. Sen när det hela sätts igång, då känns det bara bra. När elektrikern varit här, när tavlorna är uppe på väggarna, ångermanlandsbruden är på plats, skåpet tillbaka vid väggen, då ska jag tända en brasa i öppenspisen och sitta och njuta av mitt fräscha vardagsrum.
Topp tre av fyra
Januari och februari är egentligen inte något att hurra för. Det är kallt, massor med snö eller isbelagda gator och trottoarer och det känns väldigt långt till våren.
Mars månad känns rätt så bra, livskrafterna kommer tillbaka. Det droppar från taken, snön sjunker ihop. Det finns hopp då våren är på ingång.
Tänk dig april månad, snön har nästan försvunnit, isen på sjöarna har tunnats ut och börjar brista, tussilago tittar fram i soliga lägen. I maj lyser det vitt av vitsippor, björken har musöron, snön är borta och solen värmer. Visst är det en underbar tid.
Så blir det juni, gräsmattorna grönskar, liljekonvaljer och syren slår ut. Barnen slutar skolan för terminen och midsommar står för dörren. Alla är förväntasfulla inför den kommande sommaren. De som har sommarstugor flyttar ut så fort som möjligt. När mina barn var små, hade vi en sommarstuga. Jag minns känslan och lukten när vi flyttade ut till stugan. Under många år sedan stugan var såld, kunde jag längta efter den speciella känslan jag fick när vi kom till stugan på våren.
Nu har vi hunnit till juli. Semesterplaneringen är i full gång, allt skall hinnas med under fyra veckor. Det blommar på ängar och i rabatter. Vattnet i sjöar och i havet värms upp, kylväskor packas med fika för en dag på stranden. Grannar som inte sett varandra på hela vintern och våren träffas och pratar. Gräsklipparna går för fullt för att få till den bästa gräsmattan. Visst är det härligt att kunna sitta ute på morgonen med en kopp the och läsa tidningen.
I början av augusti har vi fortfarande sommarkänslan kvar. Men när vi hunnit till den senare delen av månaden, blir vi påminda av att hösten nalkas. Blommorna i krukor och lådor börjar se ledsna ut och behöver bytas ut. Alla har kommit tillbaka till jobbet efter semestrarna. Skolstarten nalkas, till glädje för vissa och med bävan för andra.
September har hunnit ifatt oss. Kvällar och nätter kan vara kyliga. Löven på träden börjar så sakta att ändra färg. Nu kommer den årstid som jag tycker är vackrast. När mina barn var små tyckte de jag var tjatig, då jag alltid påpekade hur vackert det var under hösten.
I oktober börjar det mörkna ute, träden tappar löven. Men det kan också vara vackert när det varit en kall natt och det är frost på träd och buskar.
När vi är framme i november, finns det inte så mycket att njuta av. Det kan vara halt ute och ibland kommer snön alldeles för tidigt. Om det är något som jag inte tycker om så är det halkan. Det mörknar tidigt på kvällen och är även mörkt på morgnarna.
Nu har vi kommit fram till december. Den enda fördelen med december är att det är advent, lucia och snart jul. Alla ljusslingor, adventsljusstakar och julstjärnor lyser upp mörkret. Får man vara inne, tända en massa ljus och elda i öppenspisen så går det väl an. Men ute vräker snön ner, det är kallt och trist. Det ska skottas snö, rutorna ska skrapas på bilen och snön sopas undan innan man kan köra iväg.
Nu har jag gått igenom alla månader. Det här är naturligtvis mina tankar om årstiderna. Jag vet att det finns de som tycker precis tvärtemot. Skidåkning, skoterkörning, fjällvistelser och mycket annat är det väldigt många som ser fram emot. Vilket tur att vi har fyra årstider så alla har chans att ha sin egen favoritårstid.
Mitt år på folkhögskola
När utbildningen var avslutad sökte jag jobb. Det här var 1961. Jag fick arbete på en gång, det var i en bosättningsaffär i Härnösand. I affären såldes glas, porslin och prydnadssaker av fin kvalite. Det visade sig att damen som ägde affären var en mycket bestämd dam och kanske inte den allra trevligaste affärsinnehavaren. Hon hade svårt att behålla anställda, ingen stannade särskilt länge. Det var mitt första arbete, jag var 17 år och väldigt blyg. Jag klarade av en månad där, sen slutade jag. Kommer ihåg att jag inte vågade gå tillbaka och hämta min lön utan min bror och en kamrat till honom hämtade ut lönen åt mig.
Fick ett nytt arbete på en gång efter bosättningsaffären. På den tiden var det inte svårt att få ett arbete. Mitt nya jobb var på Carl I Isakssons AB, en grossistfirma som sålde livsmedel till affärer runt om i länet. Jag var anställd som det står i mitt betyg: "Fröken Berglund har deltagit i faktureringsarbete (Rheinmetall och adremasystem) samt förekommande kontors- och kollningsarbete."
Jag blev kvar i två år och trivdes rätt bra. Men jag kände att jag skulle vilja göra något annat. Därför sökte jag till Hola Folkhögskola. Utbildningen jag sökte var en tvåårig teoretisk kurs. Jag kom inte in på den men blev erbjuden att gå en ettårig praktisk kurs. Jag tackade ja till detta och i augusti 1963 började mitt nya liv.
På Hola delade jag rum med en tjej från Härnösand, Ulla. Vi som gick i praktiska kursen bodde i Bikupan, som huset kallades. Flickor och pojkar bodde inte i samma hus. Man fick inte heller besöka eller ta emot besök av det motsatta könet mer än några timmar under helgen. Totalt gick det ca 120 elever på Hola, uppdelat på allmänpraktiska - 25 stycken, första och årskursen på teoretiska linjen - ca 100 stycken. Vår klass bestod enbart av flickor, de andra klasserna bestod av både flickor och pojkar.
Det här var mina klasskamrater.
Ämnena i den praktiska kursen bestod av både teoretiska och praktiska ämnen. Vi läste bl.a. svenska, engelska, samhällslära, matematik och psykologi under halva tiden. Resterande tid undervisades vi i hemkunskap, sömnad och vävning.
I hemkunskap hade vi fru Olsson som lärare. Det var en medelålders rejäl kvinna. Hon hade alltid ett hemmagjort ordspåk till det mesta. Hon kunde säga; "Visa mig din disktrasa och jag skall säga vem du är". Nästa gång kunde det vara; "Visa mig ditt köksgolv och jag skall säga vem du är".
En dag i skolköket, jag är en av dem som serverar.
I vävning fick vi lära oss att sätta upp en väv, fick väva bl.a handdukar, dukar och en pläd. Jag har glömt namnet på vår lärare, tror att hon hette Eva.
Läraren i sömnad hette Maja Näs. Vi fick brodera, sy kläder efter mönster, knyppla om vi ville plus säkert annat också som jag glömt. Maja var i medelåldern, ogift och vegetarian. Hon var den som organiserade det årliga luciafirandet. Jag var med i skolans kör, hade ljust hår och många tyckte att jag skulle passa som lucia. Men se det tyckte inte Maja, hon ville inte ha med mig i tåget överhuvudtaget. Jag hade nämligen på sylektionerna sytt en svart klänning "den lilla svarta". Det var en snäv lite urringad klänning som jag skulle ha när jag gick ut och dansade hemma i Härnösand. Maja ansåg att klänningen var utmanande och omoralisk, därför fick jag inte vara med i luciatåget.
Detta är luciatåget jag inte platsade i.
Varje morgon var det morgonsamling i aulan innan skolarbetet startade. Vi sjöng också mycket på skolan, ofta innan en lektion började valde vi ut en sång vi ville sjunga. En flicka som gick i min klass var lite speciell. Hon var dotter till en kantor, umgicks inte så mycket med oss andra, var ordentlig och pryd. Hon reagerade på en sång som vi sjöng, hon blev alldeles röd i ansiktet och vägrade sjunga med. Det var sången Flicka från Backafall, versen där de här raderna ingår:
"tänk då att jag är en yr ollonborr,
som utan lov tar en törn mot din tinning,
och - medan du med små händerna slår -
letar sej ner under bluslivets linning"
Det var en härlig tid på folkhögskolan. Jag trivdes både med skolan och med att bo på "internat". Många av oss åkte inte hem till helgerna utan stannade kvar på skolan. Vi som var kvar träffades på lördagkvällarna i ett samlingsrum och dansade till grammonmusik eller satt bara och pratade.
Några gånger ordnades filmvisning i gymnastiksalen. Den enda film jag kommer ihåg var Sorbas Dans. Ibland var det samkväm där elever och lärare stod för underhållningen.
Jag platsade inte i det här luciatåget heller, det ingick i ett luciasamkväm.
Vi flickor som bodde i samma korridor umgicks mycket på fritiden. Det fanns en affär, en kiosk och en korvkiosk i Prästmon på den tiden. Många av oss hade inte mycket pengar att röra oss med så vi var inga storkunder. Vi gick ofta till korvkiosken och köpte ett grillat korvbröd med senap och ketchup. Tror inte att korvgubben gillade det så mycket. Föräldrarna till en av flickorna hade en lanthandel i Kårböle. När hon hade varit hemma på besök, kunde hon ha med sig godsaker från affären. Hon delade alltid med sig till oss andra i korridoren, det var populärt.
Det här är en natt när vi tog ut våra madrasser och sov i korridoren. Bilden är lite suddig, tog med den bara för att visa att vi alla hade papiljotter i håret. Man lade upp håret på kvällen och sov i hårda, vassa papiljotter hela natten.
När andra terminen började gå mot sitt slut, anmälde jag mig som arbetssökande på arbetsförmedlingen i Härnösand. En dag fick jag ett meddelande från rektorsexpeditionen att jag skulle infinna mig där. Blev naturligtvis väldigt nervös, visste inte varför jag blev kallad till expeditionen. Det visade sig att en herre vid namn Werner Goetzinger ville träffa mig. Han var chef för Arbetsvården inom Länsarbetsnämnden och behövde en kontorist. Han hade själv gått på Hola folkhögskola som ung och när han kollade på arbetssökande hittade han mitt namn och såg att jag gick på Hola. Han brydde sig egentligen inte om vad jag gjort tidigare eller mina betyg, Hola var det som gjorde att jag blev anställd.
När mina barn var små kunde dom be mig: "mamma, berätta om Hola". Då berättade jag om allt tokigt vi gjorde, om bus och om spännande saker som hände på skolan och när vi var lediga. Barnen tyckte det var så roliga historier. Men jag berättade inte allt för dem, en mamma har rätt att ha hemligheter för sina barn.
Mitt år på folkhögskolan glömmer jag inte. Innan jag började folkhögskolan var jag mycket blyg och hade väldigt dåligt självförtroende. Jag växte under tiden jag gick där, lärde mig en hel del om livet. Mitt självförtroende stärktes och min blyghet blev lite mindre. Jag fick också många nya vänner. För några veckor sedan åkte jag på en båttur med Ådalen III tillsammans med en av mina klasskamrater från Hola. Vi brukar ringa till varandra några gånger per år och träffas ibland. Det var ungefär 15 år sedan vi träffades sist, men det är lika roligt varje gång. Naturligtvis måste vi då prata om Hola. Hon har kontakt med flera som gick på skolan samtidigt som vi.
Mina resor till USA - nr 3
När vi steg ombord på planet i Stockholm på väg till Chicago såg vi att Lill-Eva var en av flygvärdinnorna. Lill-Eva var dagbarn hos vår mamma från det hon var 6 månader och tills hon inte längre behövde en dagmamma. Hon blev som en lillasyster för oss. Jag var ofta barnvakt till henne. Vi fick börja vår resa med champagne som Lill-Eva serverade oss och hon gav oss en utomordentlig service under resan.
Framme i Chicago skulle vi passera tullen. Det blev mycket stressigt att hinna med planet till San Diego, det tog tid med alla kontroller som skulle göras. Förra gången jag reste till USA, 1999, var det enklare att gå igenom tullen. Efter 11 september hade allt blivit mycket noggrannare.
När vår bror mötte oss på flygplatsen i San Diego, kändes det skönt att få fast mark under fötterna efter så lång tid i luften. Vi åkte till hans lägenhet där han bor tillsammans med sin sambo. Lägenheten ligger i ett stort, ja ett jättestort hus. Receptionen i entrén är bemannad dygnet runt, man kommer inte in utan tillåtelse. Från början hade vi svårt att hitta ut och in, det var korridorer och hissar kors och tvärs. I huset fanns bl.a. ett gym som lägenhetsinnehavarna kan använda och naturligtvis en pool.
Efter en skön natts sömn och frukost visade vår bror oss San Diego. Det fanns mycket att se, det är en stor och trevlig stad. Nästa dag åkte vi till See World där vi tillbringade dagen tillsammans med vår bror. Det var mycket varmt, solen sken utan uppehåll. Vi fick skaffa oss kepsar och solglasögon för att kunna sitta och titta på showen som späckhuggare, sjölejon och delfiner bjöd på.
En dag tog vår brors sambo med oss till ett ställe där vi fick manikyr och pedikyr. Det var något som jag aldrig gjort tidigare. Det kändes lyxigt att sitta bekvämt bakåtlutad och njuta av att någon tog hand om händer och fötter.
Dagen därpå åkte vi alla fyra till Mexico, till en stad som heter Puerto Nuevo. Där fanns det mycket att titta på och att köpa i små affärer, typ marknadsstånd.
Vi åt hummer på en hummerrestaurang, jättegott. Jag hade aldrig ätit hummer tidigare och jag kan lova att det smakade bra.
Vissa dagar promenerade jag och min syster i omgivningarna. Ett ställe som heter Seaport Village med trevliga affärer och restauranger blev ett favorittillhåll. Där kunde man sitta och titta på folk som flanerade, äta gott och handla roliga saker. Det var många familjer som flög med drakar av olika slag.
Den 27 mars startade vi, vi tre syskon, en resa till San Francisco. Vårt första stopp blev i Los Angeles och Hollywood. Det är en upplevelse att flanera på stjärnornas gator och åka runt och se alla fantastiska hus där berömdheter bor.
Vi lämnade Los Angeles och åkte vidare mot San Fransisco. Vi sov över på ett motell i en liten stad, Morro Bay.
Nästa morgon startade vi tidigt och stannade vid Hearst Castle där vi gick en guidad tur. Mediakungen William Randolph Hearst byggde sin egen privata ranch på mark som han ärvt, bygget pågick i perioder från 1922 och en bit in på 1940-talet. 1957 skänktes det till delstaten Kalifornien och är idag öppet för allmänheten.
Lämnar detta palats och åker kustvägen vid Stilla havet.
Framme i San Fransisco checkar vi in på ett hotell. Jag har varit i San Fransisco tidigare och tycker jättemycket om den staden. Nu var det kul att få återse den tillsammans med mina syskon.
Vi börjar nästa dag med ett besök i Chinatown. Åker sedan till Fishermans Worf där vi shoppar och äter lunch. Naturligtvis åker vi kabelspårvagn, det måste man när man är i San Fransisco. Därefter tar vår bror oss på en biltur runt om i staden, på branta gator upp och ner. Han är en utomordentlig guide.
Vi checkar ut från hotellet nästa dag och åker till Golden Gatebron. Där åker vi upp på berget vid bron, en fantastisk utsikt. Det var jättejobbigt då jag är fruktansvärt höjdrädd. Jag fick förmana mina syskon hela tiden, de stod för nära kanten, lyssnade inte på mig när jag förklarade att det var farligt.
Efter den hisnande upplevelsen startade vi den 80 mil långa resan tillbaka till San Diego. Vi åkte genom jordbruksdistrikten. Min syster blev förälskad under den resan. Hon var helt salig varje gång hon fick se en lastbil. Tror inte att hennes familj vet om hennes böjelser för dessa fordon. Jag tror att det var motorhuven hon fastnade för.
Vi stannade till vid en affär som sålde det som odlades i området. Frukten och grönsakerna var stora och fina. Det är vitlök som hänger i taket.
När vi kommit tillbaka till San Diego och vilat upp oss, åkte vi till en park med massor av rosor och kaktusar. En kväll åkte vi spårvagn till Old Town där vi åt middag.
Då vi skulle köpa presenter hem till barn och barnbarn tillbringade vi flera timmar i stora varuhus där det fanns ett stort utbud av allt som man kan behöva.
Kvällen innan vi skulle åka tillbaka till Sverige, åkte vi alla fyra till standen, Coronado, där vi tillbringa en del av dagen. På kvällen åt vi middag på en restaurang i Little Italy. Det är en stadsdel som mestadels består av italienska restuarangen och butiker. Var man där, skulle man dricka Margaritas och det var inte små glas utan rejäla doningar.
När vi kom tillbaka till lägenheten var det dags att packa våra väskor inför hemresan.
Den 3 april på morgonen startade resan hem och vi var framme på Midlanda den 4 april. Det var så trevligt att vi syskon fick umgås under flera dagar. Ett stort tack till vår storebror som tog väl hand om oss och visade oss sin del av Kalifornien.
Resor med min syster
Jag har lyckan att ha en syster som också är min bästa vän, det är inte alla förunnat. Jag och min syster har under flera år åkt på sommarsemester några dagar tillsammans. Vi åker inte långt, inte utomlands och inte heller under lång tid. De flesta gånger har vi åkt med min bil, en Toyota Corolla årsmodell 1997. Vi har också åkt buss och tåg. Ibland har vi åkt till Stockholm under en weekend på våren eller hösten, då åker vi buss. Vi började med våra resor sedan jag skiljt mig och blivit ensamboende. Första resan gjorde vi 2002. Vi har försökt hitta en plats att åka till som inte ligger för långt borta. Det är trevligt att åka bil och försöka hitta en plats efter vägen som lämpar sig för att stanna och fika eller sträcka på benen. Min bil är inte utrustad med airkondition så vi har svettats ordentligt många gånger, men det går bra för man vänjer sig.
Nu ska jag berätta för dig vart vi åkt under dessa år. Det här blir ungefär som när man har gäster och tar fram fotoalbum och skall visa kort, ingen är intresserad men vill inte säga det. Nu kan du sluta läsa om du inte är intresserad av reseskildringarna. Men jag hoppas att du fortsätter läsa, du kan bli inspirerad att göra några utflykter i omgivningen. Det kommer inte att bli detaljerade berättelser utan bara kortare beskrivningar på resorna.
2002, 25 - 28 april, åkte min syster och jag till Uppsala. Hennes äldsta dotter studerade där och vi skulle bo hos henne. Vi umgicks med dottern och tog promenader i stan. En dag åkte vi tåg till Stockholm och strosade omkring där.
2003, 6 - 8 augusti, gick resan till Dalarna. Första natten hyrde vi en stuga i Rättvik, andra natten sov vi i en stuga på Lugnets skidstadion. Stugan var en av flera radiohytter som används under skidsäsongen av de som refererade tävlingar. På sommaren hyrds stugorna ut till turisterna. Ett annorlunda boende.
Från början av våra resor hade vi ett tema för resan. Det här året - 2003 - var teamat statyer. Därför är vi fotografera tillsammans med denna förtjusande staty nån stans i Dalarna.
2004, 13 - 16 juli. Den här gången åkte vi till Öregrund via Gävle. Hade inte förbokat någon stuga utan trodde att det skulle finnas nån ledig, men överallt var det fullbelagt. Vi hamnade så småningom i Åkerby där vi prövade på Bed and Breakfast. De följande nätterna lyckades vi hitta stugor på campingar.
2004 var teamat Antikt och Loppisar
2005, 19 mars - 4 april, gjorde vi en längre semesterresa. Vi åkte till USA till vår bror som bor där. Jag kommer att berätta om den resan vid ett annat tillfälle.
2005, 29 juli - 2 augusti. Vi kände att vi ville göra vår vanliga sommarresa fast vi haft en längre semester tillsammans i USA. Den här gången åkte vi buss till Stockholm och bodde på ett hostel, Hostel Bed and Breakfast.
Vi upptäckte att det var svårt med teaman, även om vi hittat ett teama så glömde vi bort det hela. Därför visar jag en bild utan nån mening alls, det är bara en bild från sommarresan 2005.
Förlåt mig kära syster, jag kunde inte bara låta bli, hattarna är så vackra.
2006, 14 - 19 juli, åkte vi till Piteå via Umeå. I Umeå bodde min systers äldsta dotter (hon som vi bodde hos i Uppsala 2002). Vi sov över hos henne och hennes son innan vi åkte vidare till Piteå. Där hyrde vi en stuga som var den minsta vi någonsin hyrt. Dessutom låg den alldeles intill nöjesplatsen vid Piteå havsbad, det var lite svårt att sova. Vi besökte Paltzerian i Piteå och testade annorlunda palt. Från Piteå åkte vi till Vilhelmina där en kamrat till mig har sommarstuga. Där sov vi över en natt.
Som du ser finns det många olika slag palt, på paltmenyn kunde man välja på 18 olika. 
2007, 23 - 25 februari. Den här gången åkte vi med en bussresa till Stockholm, vi skulle gå på Cirkus och titta/lyssna på Rapsody in Rock. Det var bekvämt att åka med den här typen av resa, buss, hotell och konsert var bokade.
2007 16 - 20 juli, tågresa till Göteborg. Vi fick låna en studentlägenhet av en kompis till min dotter. I Göteborg var vi riktiga turister; var på Liseberg, åkte paddan, promenerade på stan och tittade på folk m.m.
Det här är semester, fullständigt avslappning. Platsen är Liseberg.
2007 25 - 27 oktober, buss till Stockholm och hotellboende. Var på musical en kväll, såg och hörde Sound of Music.
2008 10 - 14 juli, bilade till Uddevalla. Bodde första natten i en stuga i Torsby, hade bokat hotell för två nätter i Uddevalla. Sista natten sov vi över hos min systers yngsta dotter i Skövde.
Du kanske förstår att det är jag som för det mesta håller i kameran, min stackars syster får vara med på många kort. Men här är det skylten som är bäst.
2008 24 - 26 oktober, buss till Stockholm och hotellrum.
2009 21 - 24 juli, bilresa till Östersund. Vi åkte först till Åre där vi hyrde en stuga en natt, nästa två nätter bodde vi på hotell i Östersund.
På väg till Åre besökte vi Thailändska paviljongen.
2010 25 - 28 februari, buss till Stockholm och hotellboende.
2010 9 - 12 augusti, bil till Norrköping. Första natten bodde vi på Riddarhyttans camping i en stuga, sedan hotell två nätter.
Det här är kaktusparken i Norrköping, konstverket är gjort av kaktusar.
2011 8 - 10 april, buss till Stockholm och hotell.
2011 29 - 31 maj, buss till Stockholm och vidare med båt till Helsingfors. Den här resan har jag berättat om i ett tidigare inlägg i min blogg.
2011 4 - 7 juli, bil till Luleå med mellanlandning i Umeå där vi sov hos en väninna i husvagn på en liten långtidscamping. I Luleå bor vi på hotell i två nätter.
I Umeå hos vår väninna träffade vi den här igelkotten. Jag hade inte sett en igelkott på många år. Igelkotten var blyg och ville inte visa sitt ansikte, jag lovade honom att skugga det på bilden så han inte skulle bli igenkänd.
Jag kan förstå om du som läser detta tänker; vad är detta för reseberättelser, vad gjorde de när de kom fram, varför berätta om något som inte innehåller nån fakta? Jo, jag tänkte att jag ville visa att man behöver inte betala mycket pengar för att åka bort och få avkopplig. Man behöver inte vara borta så länge och man behöver inte åka så långt. Har man bara en bra resekamrat och är överens om resans innehåll, behöver man inte något mer.
Du undrar vad vi gör när vi kommer fram till målet för resan. Inte så mycket om sanningen ska fram. För det mesta kollar vi var biografen finns i den stad vi är, vi försöker att se en film varje resa. Vi går också ut och äter och dricker gott. Vi gör som de flesta kvinnor gör, går i affärer och provar kläder. Vi promenerar mycket och tittar oss omkring. Sitter ofta på en bänk och tittar på folk som går fram och tillbaka, själva behöver vi inte känna oss stressade utan kan sitta i lugn och ro. En annan sak som vi också gör varje gång vi reser, vi dricker en Irish Coffey. Ibland tar vi vår Irish Coffey på kvällen men ibland kan det bli på eftermiddan när vi gått i affärer och behöver vila fötterna.
Jag vill passa på att tacka min syster för våra resor som jag uppskattar mycket. Hoppas att vi kan fortsätta länge med det. Jag kan se framför mig hur du hjälper mig att försöka få in rullatorn i bilen och sen försöka övertala mig att inte sätta mig bakom ratten. Förmodligen är jag både halvdöv och halvblind och inte lämpad att köra bil.
Min trädgård
Välkommen till min trädgård. Jag bor i ett radhus på Härnön. Det är fyra radhuslängor med sex fastigheter i varje länga. Jag har haft turen att få köpa en gavelfastighet. Jag har bott här sedan december 1999. Radhusen är byggda 1947. Mitt radhus har haft endast två ägare före mig. Den första ägde radhuset från 1947 till början av 1999. Nästa person som ägde huset, renoverade det och bodde här endast ett halvår innan hon sålde till mig. Det ingår en liten uteplats till fastigheten, den är på ungefär 30 kvadratmeter. Tänkte att du kanske ville se hur min uteplats/trädgård ser ut. Jag själv är ganska nöjd med den.
När jag flyttade hit var trädgården obefintlig, det fanns tre stora vildvuxna buskar/träd på tomten. Min pappa hjälpte mig att såga ner träden och mina barn hjälpte mig med att få till ett trädäck på en del av tomten. Jag ville behålla gräs på en del, då jag tycker om den sköna känslan när man går barfota i gräset. Samfälligheten rår om marken utanför våra radhus och uteplatser. Vi turas om med gräsklippning och skötseln av de gemensamma gräsmattorna.
Här ser du mitt hus fotat från allmänningen.
I mina rabatter har jag perenner, tycker om blommor som kommer tillbaka varje år. Här är ett litet axplock.
Jag har två sittgrupper i min lilla trädgård. Det kan bli väldigt varmt när solen skiner även om parasollet är uppe. Då kan det vara bra att kunna välja den svalaste sittplatsen.
Den lilla sittplatsen är skön att sitta i på eftermiddagarna då det är skugga här.
Naturligtvis ska det finnas en köksträdgård i alla trädgårdar. Så här ser min ut, inte så mycket grönsaker. Jag har satsat på sallad och kryddor.
För ett antal år sedan fick jag en vinranka av min dotter och måg. Den planterade jag vid väggen utanför vardagsrummet. Min son och måg gjorde en "pargola" av armeringsjärn som ligger på järnstag som är fästade på väggen ovanför altandörren och fönstret i vardagsrummet. Vinrankan som har grenar över hela framsidan på mitt hus mår jättebra där den står, jag har fått många liter vindruvor de senaste åren. Har en råsaftcentrifug och på höstarna plockar jag druvorna, gör färsk druvjuice och dricker det på morgonen. Bilden här nedan är från förra året, en liten del av skörden.
I ett hörn av min trädgård har jag en vattenfontän. Jag fick den i julklapp för några år sedan av min ena dotter och hennes familj. Nu står den och porlar för mig dag och natt. Jag älskar ljudet av vattnet, det är så rogivande. Det finns en lampa som lyser upp vattnet vid mörker. Det ger ett fladdrande vackert ljussken på väggen bakom.
I högra hörnet längst ner på kortet ser du var fontänen är placerad.
Vid gaveln av mitt radhus står en stor syrenbuske, den är flera meter hög och flera meter i omkrets. Jag har gjort ett litet trädgårdsförråd på gavelplankets utsida innanför syrenen. Har också en vattentunna där som jag använder när jag behöver vatten till blommorna.
Under syrenen har jag ett gammalt plastbord som jag drar fram när jag behöver en arbetsyta för t.ex. plantering i krukor. Det gäller att hitta fiffiga lösningar när det är ont om utrymme.
Framför mitt hus finns garagen med asfalt framför. Min tomt är bara någon meter framför huset, även den asfalterad. För att lätta upp det hela har jag en cafegrupp bredvid ingången. Har en balkonglåda under fönstret och några krukor med sommarblommor. Jag har fördelen av att min ena dotter och måg är ägare av Wedins trädgård, där finns det mycket fina blommor, både perenner, sommarblommor och blommor som passar andra årstider också.
Bredvid ytterdörren har jag gjort en låda som jag fyllt med stenar, jag tycker att stenar är dekorativa.
Nu är rundvandringen i min lilla trädgård slut. Hoppas att du tyckte om det du fick se.
Hö
En dag när jag åkte till Stigsjö hade slåttern börjat, en traktor var i full gång med att slå hö på en åker. Jag kom då att tänka på vilken skillnad det är på arbetet med hö förr och nu. Idag är det sällan man ser en häst som drar en slåttermaskin, det är traktorer som gäller. Höhässjor är sällsynta, istället är det höbalar som ligger som stora mashmallows ute på åkrarna. 
Om man jämför dessa två bilder, visst ser den nedre bilden mycket trevligare ut.
När jag var barn var hela familjen involverad i slåttern, stora som små. Hästen gjorde det stora arbetet med att dra slåttermaskinen och räfsa ihop det slagna höet. Alla diken skulle dessutom slås för hand med lie och höet skulle räfsas upp för att sedan hässjas. Barnen fick hjälpa till med att räfsa och att bära höet till hässjorna. Vilken belöning det var när någon kom med fikakorgen. Alla som varit med och en varm sommardag suttit vid en höhässja och druckit kaffe eller saft, vet hur gott det smakade.
För den som hade många kor och behövde mycket hö, kunde det ta många dagar innan allt hö var hässjat. Sen var det bara att hålla tummarna för att vädret skulle bli bra. Om det blev regn kunde höet förstöras eller åtminstone bli mindre näringsrikt för korna.
När höet hade torkat var det dags för att köra in det på logen. Då började det roliga, man fick åka hölass. Jag kan känna känslan av det stickiga höet, vagnen som slängde hit och dit, det gällde att hålla i sig så gott det gick. När höet var urlastat och indraget på logen, gick den tomma vagnen tillbaka till åkern för att fyllas igen. Sen var alla ungar uppe på hölasset på nytt.
Här åker vi hölass i slutet av 40-talet. Bilden är tagen i Skidsta, nedanför vårt hus som ni ser i övre högra hörnet. Längst till vänster på kortet sitter min bror, nästa person är grannflickan Gerd och deras hund, sedan kommer jag. Margit sitter bredvid mig och efter henne sitter Kurt.
När vi i början av 50-talet flyttade till Vallen, hade vår familj bara några kor och inte så stor loge, det gick inte att hoppa i höet där. Men vår närmaste granne hade många kor och också mycket hö. Där kunde vi vara i höet och leka och sova över. Vi gjorde också kojor i höet med gångar som gick från koja till koja. Vi sov i höet, det var spännande. Vi kunde vara många som sov över tillsammans.
I mitten av 60-talet kom jag in i en bondefamilj. Mina dåvarande svärföräldrar hade jordbruk och där var jag med då höet hässjades. Längre fram skaffade svärfar en hövändare och höet hässjades inte längre. Det vändes flera gånger på åkern tills det var torrt och "hösvansen", som ni ser på bilden, tog höet direkt från åkern och körde in det på logen. Det fanns ingen möjlighet att åka med, hölassens tid var ute. 
I slutet av 70-talet tog jag och min dåvarande man över jordbruksfastigheten. Mina barn har därför fått uppleva att hoppa i hö och sova med en massa kamrater i höet. På 80-talet skaffade vi en maskin som gjorde höbalar och då gick det inte längre att leka i höet som tidigare.
Så här såg det ut i ladan när löshöet ersattes med höbalar. 
Att det var bättre förr stämmer inte alltid. Numera går allting fortare, det behövs inte lika många personer för att skörda och ta rätt på hö. Jag ser det med nostalgiska ögon, kommer ihåg det roliga. Det är lätt att glömma slitet som var varje sommar med höbärgningen.
Mina resor till USA - nr 2
Jag reste från Midlanda 19 juli 1999, var väldigt nervös men samtidigt förväntansfull. Efter säkerhetskontroll på Arlanda var jag på väg, en ung tjej på 18 år satt bredvid mig. Hon var trevlig, vi pratade om lite av varje och snart var vi framme i New York för passkontroll och byte till nästa plan. Planet till San Fransico blev försenat två timmar p.g.a regn och åska och vid 3-tiden på natten mötte min bror mig på flygplatsen.
Detta är huset där min bror och hans katt Ratte bodde
Min bror var fastighetsmäklare i Bear Valley, en skidort i Kalifornien. Det fanns inte många fast boende i den lilla staden, men väldigt många fritidsboende. Det var inte vanliga fritidshus utan pampiga villor för folk med pengar. Jag fick följa med och titta på några hus som var till försäljning, bl.a. skådespelaren Robert Konrads hus. Huset var enormt stort med alla bekvämligheter, en utsikt som var fantastisk.
Det är märkligt att en stad i Kalifornien kan få så mycket snö under vintrarna att det inte går att köra bil utan det är snöskoter som gäller. Sommaren är väldigt varm, precis som man tycker att det skall vara i Kalifornien. Det finns också björnar där. Den som bor där måste tänka på att aldrig lämna matvaror i bilen eller utomhus, det finns björn som luktar till sig maten. Vi åkte runt och skulle se om vi fick se björn, men de höll sig undan.
Eftersom min bror var på sin firma på dagarna fick jag roa mig själv. Jag promenerade mycket i omgivningarna, läste och njöt av lugnet som rådde. Det var väldigt varmt så ibland var det skönare att vara inne i svalkan.
Utsikt som jag njöt av vid en av mina promenader
Under min vistelse fyllde jag 55 år. På morgonen kom min bror och väckte mig med sång, fika på sängen och en present. På kvällen bjöd min bror och hans särbo mig på middag på restaurangen Red Dog.
En dag gjorde vi en utflykt och tittade på de stora träden i Calaveras North Grove Trail. Det är en nationalpark med enorma träd som måste vara tusentals år. Bilar kunde köra igenom träden och stubbar var stora som dansbanor.
Min bror är på väg genom ett jätteträd
Under två dagar åkte jag och min bror på en minisemester. Vårt första mål var Yosemite nationalpark. Det går inte att beskriva hur vackert det var, jag hade aldrig upplevt något liknande. Vi vandrade omkring och njöt av den fantastiska naturen. Därefter lämnade vi Yosemite och åkte vidare till Lake Tahoe och checkade in på hotell Harrahs, ett mycket flott hotell med casino. Det var en upplevelse att spela på casinot. Det fanns inga fönster eller klockor där, det var inte meningen att man skulle vara medveten om tiden. Ville man ha något att dricka var det bara att vinka på någon som gick omkring och bjöd på drinkar. Vi spelade, jag vann inget men min bror vann så det räckte till att betala för hotellrummet. Vi hade innehållsrika och trevliga dagar under vår resa.
Yoseite nationalpark
Harrahs i bakgrunden
När vi kom tillbaka till Bear Valley blev vi bjudna på middag hos min brors särbo. En släkting till hennes dotter var också där, han var en tvättäkta indian. Det var en mycket sympatisk äldre man, såg ut som en indian skall göra.
Varje sommar anordnades en stor musikfestival i Bear Valley och den sammanföll med min vistelse. På öppningskvällen var vi där och en sångerska vid namn Crystal Gayle uppträdde. En av dagarna fick jag följa med en operasångerska, Evelyn de la Rosa, och titta och lyssna på repetitionen av Barberaren i Sevillia. På kvällen hade vi picnick tillsammans med goda vänner till min bror som bodde i Bear Valley, Stu och hans hustru. En symfoniorkester spelade den kvällen på musikfestivalen och vi hade picnick på några klippor utanför och kunde sitta och lyssna på musiken.
Den 3 augusti åkte jag och min bror till San Francisco där vi gick omkring för att sedan boka in på ett hotell nära flygplatsen då jag skulle åka hem nästa dag.
Tidigt på morgonen den 4 augusti flög jag hem, var i Sundsvall dagen efter på eftermiddan där en av mina döttrar mötte mig. Jag är glad att jag tog mod till mig och åkte till min bror. Hade jag varit hemma i Härnösand under semestern tror jag att det kunde ha blivit jobbigt. Nu fick jag uppleva en massa saker. Dessutom fick jag och min bror tillbringa tid tillsammans. Han flyttade från Härnösand tidigt och vi träffades inte så mycket efter det. Nu hade vi mycket att prata om, det hade hänt en hel del i våra liv under de senaste åren.
Helsingfors t o r
Jag trivs att åka bort tillsammans med min syster. Vi känner varandra så väl och tycker om att göra samma saker. Vi kan sitta och titta på folk, prata när det behövs och när vi känner för det. Ibland kan vi ha suttit länge och tittat på allt som händer runt omkring oss och inte sagt ett ord till varandra på en lång stund. Folk som iakttar oss tror kanske att vi är ovänner eller less på varandra.
Lunchstopp gjordes i Tönnebro, det var lång kö för att få något att äta. Vi valde den enkla vägen, tog en hamburgare. Fick då lite tid över till en kortare promenad och frisk luft. Några kanadagäss låg och njöt av solen vid stranden.
Tervetuloa Valkoiselle Laivalle!
Suosittelemme tutustumista tähän oppaaseen, jonka tavoitteena on tehdä laivamatkastanne mahdollisimman miellyttävä ja mutkaton. Huoletonta merimatkaa!
Vi anlände till Stockholm vid 16-tiden och checkade in och gick ombord på båten. Jag hade aldrig varit på en sån stor båt tidigare. I slutet av 70-talet åkte vår familj, tre barn och två vuxna, till Finland. Vi åkte finlandsfärja från Umeå över till Vasa. Den resan går inte att jämföra med resan jag gjort nu.
När vi hittat vår hytt, packat upp våra väskor och bytt kläder, var det dags för att se oss omkring. Vi bodde på däck 11, rum 11828.
Hyttiavain
on avainkortti. hytin ovi on aina lukittava, muös yöksi. Avainkorttia ei pidä jättää oveen.
Vi åt middag (buffé), sedan satte vi oss så vi kunde se Stockholm skärgård på båda sidor om båten. Skärgården är fantastiskt vacker. Motivet på kortet nedan är kanske inte så vackert, men jag tycker det är vackert på sitt sätt. Skarvarna har tagit över öarna och träden står som skelett.
Dags sedan att utforska båten. Det fanns mycket att se. Promenaden som är 140 meter lång är omgiven av bl.a. affärer och restauranger.
Därefter prövade vi lyckan på enarmade banditer. Vi hade ingen tur, kanske beror det på att vi inte spelade för så mycket pengar och inte heller förstod riktigt hur vi skulle göra. Några euro fick vi kvar i fickan när vi vandrade vidare. Det var uppträdande på Atlantispalace av en dans- och sånggrupp, temat var New York.
Atlantis Palace, kansi 7
Kansainvälisen tason seurusteluravintola, jossa voit nauttia tanssimusiikista. Siellä sijaitsee myös Just bar, ja ravintolan kasinossa voit pelata uhkapeleja.
Efter det blev det dans till smäktande musik. Då ingen ville dansa med oss, bröt vi upp och gick till vår hytt för att sova. Under natten skjutsade båten oss mot Helsingfors där vi skulle vara framme till frukostdags.
Nästa dag efter frukost var det dags att utforska Helsingfors. Det regnade ordentligt när vi klev av båten, men efter nån timme slutade regnet och solen kikade fram.
Vi gick in och ut i affärer, handlade lite men tittade mest. Vi drog oss ner mot hamnen, var lite hungriga och tänkte äta lunch. Vid hamnen ligger marknadsstånd där det säljs lite av varje, man kunde även köpa enklare mat. Vi blev erbjuden att smaka siklöja, längst fram på bilden. Den smakade inte illa men vi beställde laxsoppa istället. Som tur var hade vi euro kvar sedan vi spelade på enarmade banditerna, så vi kunde betala soppan, 12 euro för två portioner. Soppan smakade mycket gott.
Min äldsta dotter skulle aldrig ha stannat kvar och ätit sin soppa på grund av alla fåglar som fanns överallt. Mannen (den huvudlöse) sitter och slänger mat till måsarna.
När soppan var uppäten gick vi tillbaka till båten och gick ombord.
Club & Lounge, kansi 13
Alkuillasta tämä klubi on musiikkibaari, josta avautuu upea merimaisema. Loppuillasta voit tanssia ja nauttia musiikista klubin musiikki-isännän johdolla.
När vi ätit middag vandrade vi omkring och hamnade till slut på däck 13 för att där lyssna på karaoke. Jag hade aldrig tidigare lyssnat på karaoke, det var mycket intressant. Vissa som sjöng gjorde det hellre än bra, andra var väldigt duktiga. Det är modigt av folk som vågar stiga fram och sjunga fast de inte är så duktiga. Nu var varken jag eller min syster sugen på att uppträda, så efter ett tag lämnade vi stället. Stannade till vid dansgolvet där en finsk orkester spelade smäktande vals, inte nu heller blev vi uppbjudna. Vi styrde våra fötter mot hytten för att sova.
Nästa morgon när vi vaknade var vi tillbaka i Stockholm. Efter frukost packade vi våra väskor och gick ut till bussen som väntade på att få köra oss tillbaka till Härnösand. Vi var tillbaka i Härnösand 17.30.
Satamaantuloajat
Suomen ja Ruotsin välillä on yhden tunnin aikaero. Suomen aika on tunnin edellä. Satamaantuloajat ovat paikallisaikoja.
Det var tre trevliga dagar tillsammans med min syster. Jag ser fram emot vår nästa tripp, det blir förmodligen sommarresan som i år skall gå till Luleå.
Till min syster; tack för den här resan!
Mina resor till USA - nr 1
Resan var bokad och väskan packad, det var dags att åka. Jag hade inte flugit många gånger och gillade inte heller att flyga så det var gruvsamt men spännande. Vi övernattade i Stockholm för att tidigt nästa morgon starta mot USA med mellanlandning i Frankfurt. Det gick bra, jag undvek att titta ut genom fönstret, klarade inte av det om jag kunde se landskap under mig. Flög vi ovanför molnen kunde jag titta ut, då kändes det inte som vi var högt upp. Nästa stopp var i New York där vi fick stå i kö i två timmar för att komma fram till en tulltjänsteman. Sen iväg på nästa plan till San Fransico där min bror och min dotter väntade på oss. Vi (jag och min dotter) grät båda två, vilken härlig känsla att få krama henne efter så lång tid.
Nästa dag guidade min bror oss i San Fransisco som är en underbar stad. Min bror var en ypperlig guide, han kände till staden och visade oss det bästa av den. Följande dagar promenerad pappa och jag omkring i Palo Alto, staden där min bror bodde. Vädret var som det skall vara i Kalifornien, varm och skönt. Vi, pappa och jag, tog också tåget till San Fransisco några gånger och strosade omkring där och var riktiga turister. Det finns så mycket att se. Så ofta min dotter kunde vara ledig, var hon tillsammans med oss.
Serpentinväg i San Fransisco
Vi åkte på en bilresa under en vecka, det var pappa, min bror och jag, vi åkte till San Diego. Resan dit tog en dag och gick genom ett landskap med stora grönsaksodlingar på båda sidor av vägen. När vi kom fram bodde vi i en bungalo vid kanten av Stilla havet och kunde sitta och titta på de som surfade. Vi besökte Sea World och Disneyland, det var så enormt stort, allt välordnat och välskött.
Uppvisning på Sea World
En dag åkte vi till Mexico, kommer inte ihåg vad staden hette. Vi shoppade, åt gott, tittade på folklivet och trivdes. På hemresan till Palo Alto stannade vi i Hollywood, gick på gatorna med stjärnorna och tittade på kändisarnas hand- och fotavtryck. Åkte till Bevery Hills och kollade in kändisarnas hus, oj oj vilka hus det finns.
Hemresan gick via Kustvägen, naturen som man åker genom är helt fantastisk. Höga Kusten är vacker men jag tror att Kustvägen slår det mesta.
Utsikt när man åker Kustvägen
På vår bilresa var det så mycket att titta på, mitt huvud gick nästan runt runt för att hinna se allt. Jag var också väldigt godtrogen, trodde på allt min käre bror sa. Vid ett tillfälle passerade vi ett fält med kullar. Jag frågade honom vad det var för kullar. Då säger han att det är USA:s kungar som var begravda där. Det var spännande, tyckte bara att det var underligt att det inte fanns några skyltar om det. När han skrattade åt mej kom jag ihåg att i USA har det inte funnits några kungar.
De följande dagarna i USA tog vi det relativt lugnt, vi promenerade, handlade, umgicks med dottern, hade det skönt. Vissa dagar var det väldigt varmt, kunde vara 35 grader i skuggan, då ville man inte göra så mycket.
Allt i USA känns stort, inte bara människorna utan husen, affärerna, ja det mesta.
Människorna var också väldigt vänliga. Många säger att det inte är naturlig vänlighet utan att alla automatiskt ler och säger trevliga saker till varandra. Men pappa och jag fick hjälp många gånger när vi stod och studerade vår karta, det kom alltid fram någon person och frågade om vi ville ha hjälp.
Det var en enorm upplevelse för mig, är så glad att jag fick tillfälle att göra resan. Fick träffa min dotter efter nio månader och fick umgås med henne, min bror och hans fru och med vår pappa.
Nytt liv i stan
Vår nya bostad bestod av tre och ett halv rum och kök. Jag och mina två systrar bodde i ett rum, vår bror bodde i ett litet, litet genomgångsrum. Hans rum bestod av ett sängskåp och ett litet skrivbord med en stol. Sängen vecklade han ut när han skulle lägga sig, då kunde ingen passera genom hans rum. Mamma och pappa sov i en bäddsoffa i det rum där vi var på kvällarna och lyssnade på radio och senare såg på TV. Nästa rum var salen (vardagsrummet) där pianot stod. Rummet användes inte så ofta tror jag. Det fanns också en liten toalett med tvättställ, ingen dusch och inget badkar. Jag har tänkt mycket på det, hur kunde vi sköta vår hygien? På den tiden hade man inte så mycket kläder, bytte inte kläder lika ofta som nu för tiden. Vi gick inte heller till badhuset, det var endast när skolan hade baddag nån gång per år. Eftersom vi inte hade gymnastik (fanns ingen gymnastiksal på min skola) duschade jag inte där heller. Mamma tog emot ett dagbarn och ibland badade jag där när jag satt barnvakt. Men hur gjorde vi i övrigt? Undrar om mina syskon kommer ihåg det?
Det fanns inte någon tvättmaskin i huset, tvättstugan låg på andra sidan gatan. Det var en gammal tvättstuga med stora cementkar där tvätten kunde blötläggas och sköljas. Har för mig att det fanns en tvättmaskin, ungefär liknande som den på bilden. Jag antar att det gick att värma vattnet i tvättmaskinen. När kläderna gått runt i maskinen fick man pressa ur vattnet genom att "mangla" tvätten.
Jag minns inte om det fanns något torkrum eller hur mamma torkade tvätten. Mitt minne är att det var ett mörkt, fuktigt och otrevligt rum nere i källaren i samma hus som pastorsexpeditionen. Det kan inte ha varit lätt för mamma att sköta om en familj med fyra barn och inte ha ett riktigt badrum och tvättstuga.Det fanns en vind i huset, lågt i taket och inte isolerad. På sommaren gjorde jag iordning ett hörn på vinden där jag fick ett eget rum och slapp dela med mina småsystrar.
Mina minnen från första åren i stan är väldigt diffusa. Jag trivdes inte, hade inga kompisar och skolan var jättejobbig. Från början när vi bodde i stan, åkte jag nån gång buss till Ullånger och hälsade på. Då bodde jag hos mormor och gick till skolan och träffade mina gamla klasskamrater. Men jag kände mig inte hemma i Ullånger längre och inte heller hemma i Härnösand. I Ullånger hade det varit tryggt, alla kände alla och miljön var lugn. I Härnösand var man mera okänd, stadslivet var helt annorlunda än livet på landet. Det tog tid att komma in i det livet.
Barndomens lekar
Ibland kunde det finnas Hemmets Veckotidning eller någon annan veckotidning hemma hos oss. Lyckan var när det fanns en pappersdocka att klippa ut. Då ritade jag kläder till dockan. Jag tillverkade också egna pappersdockor och deras kläder.
Bokmärken var också något som vi flickor höll på med. Man bytte bokmärken med varandra, bytte både synligt och hemligt. När man bytte synligt hade man ett bokmärke som man ville byta mot ett annat bokmärke. När det gällde hemligt byte, hade man en serietidning där sidorna veks in till hälften så det blev en ficka av varje sida. I fickorna lade man både fina och fula bokmärken, ett i varje ficka. Den som ville byta stack ner sitt bokmärke mellan två sidor och måste då ta det som fanns i fickan på den sidan och lägga in sitt bokmärke där. Ibland hade man tur och fick ett fint och ibland ett mindre fint.
Hopprep hoppade vi flickor, inte långrep, det fanns inte på 50-talet. Bollade med upp till tre bollar mot en vägg var också en lek som vi flickor höll på med. Precis som nu för tiden spelade vi kula. Hoppa hage var något som vi gjorde speciellt under rasterna på skolan.
Sen var det lekarna som man lekte i grupp. Det var Knutgubbe, Blindbock, Syltkruka, Kurragömma, Sur, Land och Rike, Kudde. Många av dessa lekar leks än idag. Jag skall försöka beskriva lekarna om du inte kommer ihåg hur man gjorde.
Knutgubbe - man går runt huset, en person går åt ett håll och alla andra åt andra hållet. Den som går ensam skall försöka smyga och titta runt knuten för att se om fötterna rörs på de som kommer från andra hållet. Rörs fötterna på någon blir den personen Knutgubbe, får vända om och gå ensam åt andra hållet.
Blindbok - den leken kan väl alla. Ibland lekte vår pappa blindbok med oss. Det var oftast när våra kusiner från Torrom kom och hälsade på. Då brukade vi leka blindbok i församlingshemmets kapprum. Vi tyckte att det var jättekul när pappa lekte med oss. Det hände inte så ofta att våra föräldrar deltog i våra lekar.
Syltkruka - tyvärr kommer jag inte ihåg den leken, men har för mig att den var kul. Man skulle vara en sorts sylt i en kruka men vad som sen hände har jag inget minne av. Om någon kommer ihåg den leken, skriv gärna det i en kommentar.
Kurragömma - det har väl alla lekt, behövs ingen förklaring.
Sur - det är väl också nåt som barnen leker idag, fast det heter kanske Kull nu.
Land och Rike - man gjorde en stor ring, delade den i lika många delar som deltagare, helst bara fyra stycken. Man hade en kniv, en Morakniv t.ex. Man stod i sitt "rike" och kastade kniven i ett annat rike. Kniven skulle fastna med eggen i jorden. I det läge som kniven satt gjorde man en ny gräns till sitt rike. Den som hade erövrat de andras riken vann.
Kudde - det var en lek som vi, jag och en av mina kamrater, hittat på. En person ligger på marken och är kudde. De andra ligger med huvudet på kudden och ska sova. Plötsligt får kudden liv och blir farlig. Alla skriker och rusar för att inte bli tagen av kudden. Min lillasyster var fruktansvärt rädd för den leken. Det var kanske därför vi tyckte att det var kul att leka den.
Sen var det fotboll, brännboll och pingpong (bordtennis) som vi spelade, precis som barn gör nu för tiden. På somrarna badade vi mycket, hoppade i hö sen det kommit in i ladan. Då fanns det inte balar utan det var löshö. Vi sov också en massa ungar tillsammans i höet.
Så när jag tänker efter så gör barn idag nästan samma saker som vi gjorde på 50-talet. Jag tror att skillnaden är att när jag var barn, lekte man tillsammans längre upp i åldrarna. Tror inte att killar och tjejer leker våra lekar så ofta när de är 11 - 12 år. Det finns så mycket annat i dag som de sysslar med; TV-spel, data-spel, TV-tittande överhuvudtaget, idrott m.m..
Prästttjärn
Inte långt från vårt hem på Vallen i Ullånger ligger Prästtjärn, den ligger alldeles intill E4 (på 50-talet riksväg 13). Det är en liten sjö med badbryggor och sandbotten runt bryggorna. Idag brukar husvagnsfolk stanna vid Prästtjärn och campa. Mina minnen är från 50-talet. Jag antar att vi (jag och min bror) lärde oss att simma i Prästtjärn, det var förmodligen simskola där på sommaren. Har inget som helst minne av simskolan men förmodar att det var så.
Det fanns ett liten skjul som fungerade som omklädningsrum, det var uppdelat i damernas och herrarnas. Inredningen var en bänk och krokar ovanför där man kunde hänga sina kläder. Det fanns också kvisthål i väggen mellan de båda omklädningsrummen så grabbarna kunde kolla in oss flickor när vi bytte om. Flickorna kollade inte in pojkarna, inte jag i allafall.
Det första minnet gäller en solig sommardag, den 24 juli, det var min födelsedag och jag hade födelsedagskalas. Jag fyllde kanske 10 eller 11 år. Mamma hade hjälp mig att göra iordning långbord ute där jag tog emot mina gäster. De hade naturligtvis presenter med sig som man har på födelsedagar. Tårta och saft serverades när alla gäster kommit. Sedan brukar det bli lekar av olika slag. Men den här gången blev det inte så. När vi fikat och jag öppnat presenterna, säger jag till mina gäster att kalaset är slut för jag skall gå och bada. Min kamrat och jag hade bestämt att då det var så fint väder var det roligare att bada än att ha kalas. Gästerna lämnade kalaset, de var förmodligen inte glada. Mamma upptäckte nog inte hur jag avslutade mitt kalas, hon hade säkert inte godkänt det. Än i dag när jag tänker på det, skäms jag. Tur att det var mitt i sommaren så mina klasskamrater som var på kalaset hade glömt det när vi började skolan till hösten igen.
Nästa minne gäller en baddag när vi hade sommargäster från Stockholm, de bodde hos oss någon vecka. Det var en mormor eller farmor som bodde hos oss med sitt barnbarn, Harriet. Varför de bodde hos oss vet jag inte. De var inte släkt med oss, jag har aldrig efter deras vistelse det här året hört något om dem. Här på bilden plockar Harriet och jag blommor utanför kyrkstallarna.
Vi barn skulle gå till Prästtjärn och bada. Harriet ville följa med, hennes mormor/farmor litade inte på oss utan gick med oss. Vad vi inte visste var att hon också tänkte bada. Vuxna badade inte så ofta med oss. Tanten bytte om till baddräkt, hon var en storvuxen person. Tydligen kunde hon inte simma utan hon satt i vattnet, så långt ut att det räckte henne till halsen. När vi badat ett tag, ropade tanten på Harriet och tyckte att det var dags att kliva upp ur vattnet. Det var ganska mycket barn som badade och såg det som hände. När hon steg upp blev baddräkten tung av vattnet, den verkade vara tillverkad av ull eller något liknade materiel. Den tyngdes ner så det som skulle dölja bysten åkte nedanför midjan på henne. Alla vi barn som badade såg med stora ögon hur baddräkten sakta drogs ner mot vattnet. På den tiden såg man sällan en person utan kläder, här fick vi se en Stockholmstant nästan utan kläder. Jag skämdes naturligtvis eftersom hon var gäst hos oss. Tanten gjorde inget väsen av det hela utan gick lungt upp till omklädningsrummet och bytte om.
SeniorTaxi m.m.
Jag är senior, vet naturligtvis att det är så, men det känns lite konstigt att säga det. Nu har jag snart varit senior i två år. Har ännu inte lärt mig att utnyttja det som man kan utnyttja som senior eller som man oftast säger, som pensionär.
Häromdan åkte jag taxi från Löpargatan till G:a Karlebyvägen, taxiresan kostade 180 kronor. Det är inte ofta jag åker taxi eftersom jag har egen bil. Men nu var jag bortbjuden på middag hos min äldsta dotter med familj och till maten serverades vin så jag åkte taxi hem. Kan berätta att maten smakade mycket bra, det var lammstek med ugnsbakade rotsaker. Till efterrätt fick vi philadelphiaglass med hallon och ett glas likör till kaffet.
Jag har nu tagit reda på att man kan beställa ett Seniortaxikort, kortet kostar 50 kronor. När man använder kortet vid taxiresor, kostar resan inom stan endast 70 kronor. Visst är det fantastiskt bra. Läste i tidningen för ett tag sedan att är man 65+ kan man flyga till Stockholm för under 200 kronor. Om man går på bio i Stockholm, är biljetten 25 kronor billigare. Det är kanske så på andra orter också, tror inte att det gäller i Härnösand.
I Härnösand finns Hjälpsamme Sam för den som är över 65 år. Man kan få hjälp med byte av glödlampor, proppar och batterier, sätta upp tavlor eller hyllor, sätta upp eller ta ner gardiner, bära saker från vind, källare eller skåp, flytta mindre möbler, fästa sladdar, smörja lås eller gångjärn. Det är för att vi "gamlingar" inte skall ramla och bryta lårbenshalsen när vi kliver upp på stolar och stegar och ramlar ner. Sam är gratis, det är kommunen som står för kostnaderna.
Det finns säkert mycket mera som man kan utnyttja som senior. Nu tänker jag inte bara på alla smakportioner som bjuds på i affärerna. Vissa restauranger har billigare luncher om man är pensionär och äter efter en viss tid. Nu bryr jag mig inte om att forska i vad som kan vara billigare för oss äldre. Om det gäller några kronor hit eller dit, det har ingen betydelse. Det skall vara en större prisskillnad som t.ex. taxiresan som jag betalade 180 kronor för och kan få för 70 kronor. En flygresa till Stockholm som kostar under 200 kronor, det är något som känns bra. Men om jag får betala tio kronor mindre för en lunch om jag äter den en timma senare är oväsentligt. Hjälpsamme Sam är en väldigt bra verksamhet. Det är många som kan behöva Sam. Många är ensamma, har inga barn eller andra som kan hjälpa dem med diverse problem. Jag är lyckligt lottad, jag har mina barn som ställer upp för mig om jag behöver hjälp.
Även om jag som pensionär har betydligt mindre pengar att röra mig med än när jag arbetade, tycker jag inte att det är något problem. Pengarna räcker till och jag lever ett bra liv, saknar ingenting.
Skolskjutsminnen
Bröderna Krantz var de som klev på bussen efter mig och min kamrat. Jag var väldigt rädd för dem och det var nog inte bara jag som var det. Det sägs att mammorna i Ullånger varnade sina döttrar för två saker, det ena var för svag is och det andra för bröderna Krantz. En av bröderna bor idag i Gussjö och han är inte alls farlig, han är en trevlig person.
På hemväg från skolan klev jag av bussen först av alla. Då gällde det att snabbt springa bakom bussen eller att gå åt sidan. En klasskamrat till mig, Bengt, försökte att spotta på mig när jag klev av bussen. Det gick att öppna ett litet fönster längst bak där pojkarna alltid satt och genom det fönstret spottade han. Vår chaufför, Arvid Lundin, såg förmodligen inte det eller så brydde han sig inte.
På hösten när vi stod och väntade på att åka hem med bussen, fick vi flickor vara uppmärksamma. Pojkarna tog frön ur nypon och stoppade ner det innanför tröjan på oss. Det kliade mycket men man kunde inte göra något åt det då. Det gick ju inte att ta av sig tröjan och skaka den inför pojkarna.
Jag avslutar det här inlägget med ett skolfoto. Jag går i andra klass och vår lärare är fröken Pettersson.
Tisdagskänsla
Idag när jag vaknade var det tisdag, fast det egentligen är torsdag. Jag skall förklara vad tisdagskänsla är. När jag arbetade var tisdagarna de dagar som kunde kännas jobbiga, vet inte varför men det var bara så. Min syster och jag skickar e-mail till varandra varje morgon, har gjort det i flera år. Om någon av oss skriver att det är tisdag (fast det inte är det), då vet man att det inte känns så bra. Oftast kan tisdagen gå väldigt fort, det kan vara onsdag redan efter lunch.
Jag vaknade alltså i morse och kände att det var tisdag. Såna dagar känns det mesta tungt. För mig är morgnar aldrig speciellt roliga, men tisdagmorgnar är verkligt tunga. Jag låg och funderade på den blivande tapetseringen av vardagsrummet. Varför har jag bestämt att det skall bli av? Behövs det verkligen? Det är inget fel på tapeterna som sitter uppe nu, de är bara fula. Tänk vad jobbigt det blir att plocka ner allt från väggarna, ställa möblerna mitt på golvet och förbereda för målaren tills han kommer. Sen ska allt upp på väggarna igen, möblerna tillbaka. Då kanske jag vill möblera om. Hur ska då det se ut? Det känns som ett oöverstigligt hinder. När jag till slut orkar kliva upp, äta frukost och läsa tidningen, läser jag att vinterdäcken på bilen skall vara bytta senast fredag den 15:e. Jag trodde att det var den sista april som var sista dagen för vinterdäck. Det gör inte morgonen bättre. Det kommer jag inte att hinna få gjort. Däcken finns hos min måg och han brukar byta dem åt mig, har han inte tid gör sonen det. Kommer nån av dom att ha tid? Dom har så mycket att göra, inte ska jag besvära dem. Oj Oj Oj, vad allt är besvärligt.
Bara jag kan få bort tisdagen ur mitt huvud, kommer allt att kännas mycket bättre och enklare. Jag vet att mina döttrar har lovat att hjälpa mig både före och efter tapetseringen. Jag vill ha nya tapeter, jag vill göra en förändring i rummet. Jag vet att nån av grabbarna kommer att byta däck på min bil, hinner dom inte före fredag så kommer jag inte att sättas i fängelse. Varför ska jag tycka att det är besvärligt att göra saker? Beror det på att jag är pensionär och har kommit in i en stillsammare lunk än tidigare? Jag blir lite rädd för det, vill inte bli en gnällspik som sitter och klagar på livet och att det inte händer någonting. Det är ju jag som måste besluta om det skall hända något, det vet jag.
Iallafall så tog jag en promenad i vårvädret för att få bort tisdagen ur huvudet. Gick till Sälsten, lyssnade till fåglarna som kvittrade överallt. Vattnet kluckade mot stranden och några isflak flöt omkring. En bit ute på vattnet simmade några svanar.
När jag kom hem gjorde jag i ordning en kopp kaffe, satte mig på altanen och njöt av våren. En nässelfjäril satt på en vägg och gjorde som jag, njöt.
Penseérn som jag planterade i en kruka igår lyste i solen.
Det var bra att jag tog promenaden för tisdagen gick väldigt fort. Nu är det torsdag som det skall vara.
Stockholmshelg
Resan startade klockan 07.00 med buss från Härnösand. Framme i Sundsvall var det dags för första fikat, kaffe och biskvi som jag tagit med mig. Man måste se till att få energi inför en resa. Nästa stopp blir strax före Söderhamn, bussen börjar gå dåligt och chauffören måste stanna. När han stannar börjar det ryka och bolma från motorn (motorn sitter bak på bussen). Alla fick lämna bussen. Efter ca en och halv timma kommer ersättningsbuss och kör oss vidare mot Stockholm. Då är vi frusna och kaffesugna. Bussvärdinnan stiger på efter någon timma och säger att Y-buss bjuder på fikat. Beställningarna tas upp med början längst bak. Tur att vi sitter ganska långt bak i bussen för smörgåsarna räcker inte långt, 58 passagerare och kanske 10 - 15 smörgåsar. Kanelbullar och godisbitar finns till övriga 40 som gärna också ville ha en smörgås.
Vi anländer till Cityterminalen nästan två timmar försenad, men vad gör det. Huvudsaken att vi kommit fram välbehållna. Hotellet där vi skall bo ligger väldigt centralt, bredvig Hötorget. Vårt rum har utsikt mot Drottninggatan. Rummet är bra, inte så breda sängar som det brukar vara på hotellrum, sängen är 140 cm. Det är inga problem, vi kan samsas. Problemet är att det finns bara ett dubbeltäcke, jag gillar min syster men vill ha ett eget täcke. Vi löser det, jag som är äldst får täcket. Min syster får påslakanet och en morgonrock, visst är det rättvist. Nästa dag kommer städerskan med ett täcke till, hon hade tydligen förstått varför täcket var urplockat ur lakanet. Kan berätta att min syster sov bättre med påslakan och morgonrock än med täcket hon fick.
Sedan vi installerat oss går vi ut i vimlet. Jag älskar storstadsvimlet; ljudet, dofterna och människorna av olika nationaliteter. Kan inte tänka mig att bo i en storstad, men är gärna där några dagar. Vårt första mål är Filmstaden, vi skall bestämma oss för vilken film vi skall se. Vi går alltid på bio och ser film, ibland blir det två filmer under samma helg. Nu bestämde vi oss för King Speech. Filmen handlar om hertingen av York som är tronarvinge efter sin bror som blir kung av England när fadern avlider. Hertingen stammar och får problem när brodern avsäger sig tronen, han måste tala då till folket och klarar inte av det pga stammningen. Filmen är sevärd, se den. Middag äter vi innan vi går på bio på en trevlig restaurang på Drottninggatan, vi har ätit där tidigare. Det är ett bra ställa att sitta och titta på folk som går fram och tillbaka utanför på gatan.
Nästa morgon sedan vi ätit hotellfrukost går vi i affärer. Gamla Stan börjar vi med, det brukar vi också göra. Vi gör nog ungefär likadant varje gång vi är i Stockholm, men eftersom vi båda inte har några krav på stora förändringar så är det helt OK. När Gamla Stan är avverkad, traskar vi vidare mot Sergels Torg och mera affärer. När vi väl kommit igång med inköpen går det bättre och bättre, vi får många påsar att bära. Vi hinner naturligtvis med den traditionella Irish Coffeyn som smakar bra. Till slut är våra fötter trötta så vi återvänder till hotellet för en välbehövlig vila.
På kvällen hittar vi en restaurang där vi äter middag och njuter av livet. Ingen av oss känner för nattklubb eller dans så vi återvänder till hotellet och ligger i sängen och tittar på TV. Vi ser på en komedi som är urdålig, inte rolig bara hemsk. Släcker TV-n innan filmer är slut och säger godnatt.
På söndagmorgon efter frukost checkar vi ut och går till Cityterminalen där bussen går mot Härnösand klockan 11.00. Vi är nöjda med vår Stockholmshelg och sätter oss tillrätta för hemfärd i lugn och ro. Men oj vad det kan bli. Bakom oss sitter två kvinnor från Kramfors, de har inte varit i Stockholm tillsammans utan råkar träffas på bussen. De pratar oavbrutet från Stockholm till Härnösand, det handlade om allt. Så fort ett ämne är avklarat kommer de in på ett annat. Hittar de inget nytt börjar de om från början. Vi känner oss tillslut som en i deras familjer, känner till familjerna, jobbet, sjukdomshistorier, sambon, ja allt som hänt deras familjer under flera år.
Nu ser vi fram emot vår sommarsemester. Vart vi ska åka är hemligt än så länge, våra barn brukar tycka att våra resmål är töntiga och komma med många andra förslag.
Himmel, vad vackert
Naturen är helt underbar, oavsett vart i världen man befinner sig finns naturen på plats. Nu har jag inte varit på så många platser i världen, men jag har TV och har sett hur det ser ut på andra ställen än Sverige. Tänk dig en vår med vitsíppor, blåsippor, tussilago och björkar som just håller på att slå ut. En sommaräng med alla vilda blommor, en välplanerad trädgård med sällsynta blommor, en blomlåda utanför ett fönster med blommor i härliga färger. En höstdag där träden är klädda i färger som inte går att återge. Samma träd blir lite senare frostiga efter de första kalla höstnätterna. En skog med snötyngda träd, man kan bara njuta. Ibland blir jag alldeles förstummad av naturen. Allt som jag räknat upp gillar jag väldigt mycket, men det finns några saker som jag kan känna speciellt för, blommor naturligtvis men också moln, träd och vatten.
Idag tänkte jag ha en liten fotoutställning av moln. Vid olika tillfällen har jag fotograferat himmel och moln. När man var liten (och kanske som vuxen också) tittade man på molnen och såg olika figurer, det gäller bara att ha fantasi.
Visst är det härligt med våren, om du tittar noga ser du svanarna som kommer.
Ulliga, gulliga moln en aprildag.
Någon timma efter sen kortet ovan fotades är det här taget, det är aprilväder.
Är det ett får eller ??????
Det ser hotfullt ut, blir det åska mån tro?
Moln vid Sälsten en höstdag, det ser ut som molnen försvinner ner i havet längre bort.
Både mörk och ljust på samma gång.
Jag gillar skorstenarna, finns med på flera fotografier.
Det här är ett av mina favoriter.
Det ser ut att himlen brinner.
Visst kan det vara vackert på vintern.
Hoppas att du gillade mina moln, kanske visar jag mina träd och mitt vatten längre fram. Ta vara på naturen och njut av den. Tänk på att det mesta i naturen är gratis men att vi måste vara rädda om den.
