somherkalurn

 

 

 I våras stickade jag en dörrkrans till min ytterdörr. Till släktens traditionella juldagsfika som vi har i augusti varje år, stickade jag en kranst till värdfamiljen, en systerdotter med familj. Inför julen i år har jag stickat en julkrans till mig själv.

 

Min första dörrkrans

 

Härom dan blev jag så sticksugen men hade inte något att sticka. Jag har mycket restgarner som ligger till ingen nytta, tänkte att jag borde kunna använda dem till något. Fick då en ide att jag skulle sticka en filt, inte en babyfilt, inga barn väntas i familjen, utan en stor filt/pläd. Jag har börjat många gånger med att virka rutor, remsor m.m. till sängöverkast. Det har aldrig blivit något sängöverkast, på sin höjd har det blivit en bordslöpare eller en gardinkappa. Jag har tappat tålamodet helt enkelt. Det är tråkigare att virka tycker jag. Sticka kan jag göra framför TV:n när jag sitter och tittar. Virka går däremot inte att göra utan att då måste man titta på virkningen. Gick ut på nätet för att få inspiration. Hittade en blogg där en kvinna visade vad hon använde restgarner till, bl.a. hade hon stickat rutor till plädar. Det fiffiga med hennes rutor var att även om hon använder olika garnsorter med olika masktäthet, blir alla rutor blir lika stora. Jag skall beskriva närmare hur rutorna stickas:

 

 

Sen kommer jobbet med att fästa trådar och att virka eller sy ihop pläden. Men det dröjer ett tag innan jag är där. För att få till en stor pläd, cirka 150 x 200, har jag räknat ut att jag behöver minst 80 rutor. Jag har inte bråttom att sticka rutorna. Det får ta den tid det tar. Jag ser framför mig hur jag ligger i min säng  på äldreboendet och har pläden på mig när barnen kommer och hälsar på. De blir så nostalgiska och säger; "jag minns när mamma satt framför TV:n och stickade dessa lappar och nu ligger hon här och har det varmt och skönt".

 

Här är början till min sköna pläd.