Ångermanlandsbruden
Mormor hade ett torp i Skidsta by i Ullånger där hon hade några kor.

Det är fantastiskt att mormor som hade dåligt ställt och fick arbeta hårt för att få ekonomin att gå ihop valde en onyttig sak som lön. Men hon fick istället en klocka som var både till nytta och en prydnad i sitt hem.
När mormor dog, 83 år gammal, blev det vår mamma som fick ta hand om klockan. Den har funnits hos våra föräldrar tills 2004 då klockan fick flytta hem till mig.


Ååh! vilka barndomsminnen som dyker upp när jag ser bilderna. Hon var söt, mormor. Såg ut som en gammal mormor ska med flätan som en krans på huvudet.
Åh! Men... åh! Är det där foton på min mormorsmor? Vilka fina. Vill verkligen ha kopior på dem om det går att ordna! Va roligt att någon tog ett kort av henne när hon drack kaffe. Man tänker ju att "på den tiden" så slösade man väl inte bort ett fotografi på när någon dricker kaffe! Det brukar ju vara mer "uppställda" foton. Jättekul att läsa!
tänk att hon var änka vid 31 års ålder, med 2 barn. Va tragiskt. Träffade hon aldrig någon annan. Nu för tiden är det vanligt att man träffar sin livskarat just i den åldern.
har nog hört historien om klockan, men inte lagt den på minnet. Vilken story! Jag saknar min mormor Hilma.
Tack för att att du påminde mig om klockans historia och att du publicerade bilden av mormor (som jag också har på min hårddisk). Vet alla att torpet hette Rosersberg?
Mormor Lina (hon kallades Lina av de vuxna) var inte nådig mot män. Hennes erfarenhet av den egna mannen var inte vad den borde ha varit. Han var väl förtjust i klara drycker nämligen. Hon blev i det närmaste karlhatare. Svärsonen Knut var ett undantag.